Timrå gjorde det omöjliga – igen

En saga som känns igen – men det kan väl inte gå hela vägen..?

Foto: ulf höjer
NORRLANDS KUNGAR De flesta trodde nog att kvartsfinalserien mellan Timrå och Luleå skulle bli en jämn historia. Då hade man inte räknat med Timrås suveräne matchvinnare Markus Åkerblom. I gårdagens täta match höll han sig kylig på nytt – och sänkte Luleå för tredje gången i kvartsfinalspelet. Sedan visste jublet inga gränser i fullsatta Timrå istadion.
HOCKEY

TIMRÅ

I bilen hem från Timrå Ishall känner jag den fräna lukten från pappersbruket, som spyr ut sin rök i nattmörkret.

Men det är en annan doft som dominerar den här kvällen.

Doften av framgång.

Timrå har gjort det omöjliga – igen.

Inför SM:s kvartsfinalserie var det ganska lätt att sticka ut hakan och säga att Färjestad skulle krossa Leksand och Frölunda vinna över Modo.

Timrå–Luleå däremot kändes som ”Slaget om Norrland”, en bitter fejd som skulle gå till sju matcher.

Det blev 4–0 – till Timrå.

Och Timrå är första slutspelslag som är klart för SM-semifinal och på nytt räcker lång näsa åt hela hockey-Sverige.

Så typiskt Timrå.

Jag borde ha känt igen tecknen, eftersom jag följde Väsbys väg mot elitserien 1987.

Väsby var en sannsaga som man aldrig trodde skulle upprepas i den moderna hockeyhistorien.

Ett lag som inte ens spelade allsvenskan det året, utan tog sig via play off och kvalserie ända upp till finrummet.

Som om Arboga skulle gå hela vägen i år.

D e t är en omöjlighet.

Men Timrå har en hel del saker gemensamt med det Väsby som gjorde det omöjliga 1987.

Samma dynamik i gruppen, samma självförtroende och vägran att ge upp.

Det märks när man kliver in i Timrås omklädningsrum, där de svettdrypande tröjorna sprider en lika frän doft som massafabriken och där varje ansikte lyser av glädje.

Småbarn klänger på sina svettiga pappor och det är liv och rörelse.

Det är en stor skillnad mot den ofta sterila ordning som gäller i de flesta andra slutspelslagens omklädningsrum.

Hälften av resurserna

Jag pratar med Anders Eldebrink som menar att Timrå är ett exempel på vad det går att åstadkomma med hälften så stora resurser som storklubbar som Färjestad och Frölunda rör sig med.

– Det är kul att kunna visa andra klubbar att det är möjligt att komma långt även med små medel, säger han.

Nu är det naturligtvis inte längre någon hemlighet varför det gått så bra för Timrå.

Det fanns en gömd potential i laget som tränarna Kenta Johansson och Anders Eldebrink lyckats plocka fram.

Det finns en handfull nyförvärv, valda med omsorg av sportchefen Kent Norberg.

Och jag hävdar fortfarande att Timrå blev bättre av att stjärnan Henrik Zetterberg försvann till NHL.

När Timrå vann sina få matcher i fjol var det ”Zätas” förtjänst, när de förlorade svek laget.

Sånt är aldrig bra för självförtroendet.

I år är det däremot totalrenoverat.

Och framgångssagan fortsätter trots att Timrå redan gjort mer än någon trodde var möjligt.

Men samtidigt måste jag vara realist.

Jag håller en liten glipa öppen för att Timrå ska kunna pressa sig fram även till en SM-final.

Men tar sig Frölunda och Färjestad vidare, så är det ett av de lagen Timrå för möta.

Och då ska det rent logiskt vara slut.

Inte bäst – men roligast

Jag skummade igenom resultaten från grundserien och Timrå har kraftig minusstatistik både mot Frölunda och Färjestad.

Timrå har förlorat samtliga fyra möten med Frölunda i vinter.

Mot Färjestad lyckades man vinna första matchen i Karlstad med 3–1, men de tre senaste har slutat 4–6, 1–8 och 2–7.

Frölunda och Färjestad är Sveriges bästa hockeylag.

Timrå är det roligaste.

Det är gott så.

Jag pratade med Timråmålvakten Kimmo Kapanen i går, då det spekulerats i att hans bror Sami Kapanen eventuellt skulle vara på väg till Timrå.

Sami är stor finsk stjärna i NHL, som i fjol var en av de stora anledningarna till att Carolina tog sig till Stanley Cup-final.

För en månad sedan blev han bortbytt till Philadelphia och har en svår social situation, med fru och tre barn som bor kvar i Carolina.

Men Kimmo var ganska övertygad om att Sami stannar i NHL minst en säsong till.

Sedan finns en öppning.

Bröderna vill gärna spela ihop och Kimmo har tre år kvar på kontraktet med Timrå.

Så det kan bli riktigt roligt i Timrå även i framtiden.

En klubb med anrik historia – nu i semifinal för första gången på 28 år

Mats Wennerholm