Djurgårdens storhetstid är över – och nu väntar tuffa år

HOCKEY

Överlever Djurgården att slås ut i SM-kvartsfinal för andra året i rad?

Naturligtvis.

Men den riktiga storhetstiden verkar över för en av giganterna i svensk hockey.

Både Frölunda och Färjestad har gått om, både vad gäller breda spelartrupper och ekonomiska muskler.

Och HV – de rika smålänningarna som nu verkar på väg att slå ut Djurgården och har 3–2 i matcher.

Ekonomin och resurserna i hockey-Sverige har lämnat Stockholm och finns nu i städer som Karlstad, Göteborg och Jönköping. Det syns tydligt nu.

Där har inte en stol varit tom under slutspelet.

Djurgården har lockat 8 800 åskådare i snitt i sina tre kvartsfinaler mot HV i Globen. Det är ingen dålig siffra, men det betyder ändå att fem och ett halvt tusen stolar varit tomma i varje kvartsfinal.

Det ger inga nya miljoner att spendera inför nästa säsong.

Förlorar miljoner

Vinterns publiksnitt i grundserien var också långt under budget och en missad semifinalplats betyder ytterligare flera miljoner i förlorade inkomster.

Men Djurgårdens största problem är att man inte har någon egen arena.

Det är där pengarna finns att tjäna och det har gjort Färjestad och HV till ett par av landets rikaste klubbar.

Frölunda har också ett betydligt bättre avtal i Scandinavium och fyller dessutom läktarna till sista plats.

Jag misstänker att även Djurgården kommer att drabbas hårt av hockeyns lågkonjunktur i Stockholm, där de nu är ensamma om att att spela i elitserien.

Det är bara att titta på dagens spelartrupp. Det är en handfull spelare som får dra hela lasset.

Namn som Mikael Johansson, Björn Nord, Fredrik Lindquist, Nichlas Falk, Kristofer Ottosson och Mikael Magnusson.

Fungerar inte de, fungerar inte Djurgården.

Därför tycker jag att det ställs orimliga krav på klubben.

Djurgården är inte det där givna topplaget längre.

I fjol fick tränaren Kenta Johansson sparken då Djurgården åkte ur i SM-kvarten mot Frölunda. Så stor var besvikelsen och så höga var kraven.

Dif kan vända

Men är det rätt att kräva så mycket av dagens Djurgården?

I dag finns ingen Espen Knutsen, ingen Challe Berglund, ingen Daniel Tjärnqvist.

Jag vet inte vad som skulle hända om Kristofer Ottosson och Mathias Tjärnqvist försvann, två av få spelare på rätt sida om 30-strecket som kan bilda stommen i framtiden.

Nu låter det kanske som Djurgården är utslaget redan.

Så är det inte.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om laget reser sig och slår ut HV 71.

Men det verkar inte särskilt troligt i dagsläget. Och det verkar ännu mer otroligt att Djurgården skulle överleva en SM-semi mot Förlunda eller Färjestad.

Hockeykartan är på väg att skrivas om, och även om sådant går i vågor, så känns det som om Djurgården har några tuffa år framför sig.

Å andra sidan var fotbollen på dekis då Djurgården hade sina guldår inom hockeyn.

Nu blomstrar fotbollen.

Det är oundvikligt att hockeyn får betala en del av det priset.

Niklas Wikegård var inte alltför deprimerad efter förlusten i går.

– Vi var det vassare laget och jag kan inte begära så mycket mer av grabbarna, sa han på presskonferensen efteråt.

– Vi har mötts nio gånger i vinter och vi har vunnit fem, de fyra. Nu vinner vi nästa gång.

Ja, det är ett måste.

Annars är det slutspelat för Djurgården den här säsongen.

ARTIKELN HANDLAR OM