”Starkt av honom att be om ursäkt”

Timråstjärnan fick oväntat besök på sjukhuset

HOCKEY

TIMRÅ. Timrås Patrik Wallenberg, 26, är stel i nacken, klagar över ont i huvudet och känner sig lite yr.

Han har sett smällen på tv.

– Jag var helt borta och har en lång, lång minneslucka från händelsen. Som tur är fungerar mina armar och ben fortfarande, säger han till Sportbladet.

Foto: Ulf Höjer
”Som tur är fungerar mina armar och ben fortfarande”, säger Timrås Patrik Wallenberg dagen efter det otäcka överfallet.

Scenen är otäck. Frölundas Jens Karlsson kommer med hög fart och sätter in en våldsam – och vårdslös – tackling på Patrik Wallenberg.

Han är inte beredd.

– Som sagt, jag kommer inte ihåg så mycket. Men på tv-bilderna ser man klart och tydligt hur jag spelar iväg pucken och smällen kommer långt, långt efteråt, säger Patrik Wallenberg.

Hans huvud åker med full kraft in i plexiglaset och omedelbart tappar han medvetandet. Han faller ihop och slår dessutom bakhuvudet i isen. När han bärs ut från Scandinavium blöder han från huvudet och från munnen.

– Det sista jag kommer ihåg var att jag slog iväg en icing. Sedan vaknade jag upp i ambulansen och fattade ingenting. Jag frågade vad som hade hänt och dom försökte förklara. Jag hade stödkrage och blev riktigt orolig.

Fick inte röra sig

– Dom röntgade mig direkt och det dröjde säkert en timme innan plåtarna kom. Jag fick inte röra på mig och det blev en jobbig väntan. Som tur var ingenting trasigt i nacken.

I går förmiddag fick han lämna sjukhuset i Göteborg. Innan dess fick han besök av Frölunda-spelaren Jens Karlsson.

– Han var mycket ångerfull och det ska han vara. Det var inte snyggt, men samtidigt är det sådant som kan hända när adrenalinet pumpar. Nu gick det bra, men det kunde ha gått mycket värre, säger Patrik Wallenberg.

– Starkt av honom att komma upp och be om ursäkt. Det hedrar honom. Men att det var han som gjorde det förvånar mig inte. Han har en lite vårdslös spelstil.

Lågmäld och sliten

Patrik har just kommit hem till lägenheten i Timrå. Han tar emot Sportbladet i träningskläder och ser sliten ut.

Talet är lågmält och lite sluddrigt.

– Jag är ruskigt trött. Varje timme, hela natten, kom folk och tog prover. Dom kollade pupiller och sådant. Det har inte blivit många minuters sömn, säger han.

Telefonen ringer i ett. Vänner och bekanta, journalister och lagkamrater ringer och undrar hur det är. Flickvännen Jennie Fors är förstås orolig.

– Hon bor i Örnsköldsvik och tyckte att det var dags för mig att börja plugga i stället. Men så illa är det inte, jag vill fortsätta med ishockeyn i några år till.

För första gången under samtalet brister han ut i ett leende.

– Läkarna har sagt att jag måste vila i två veckor. Men egentligen spelar det ingen roll. Jag är enbart glad att det slutade som det gjorde.

Telefonen ringer igen.

Patrik svarar:

– Det är okej med mig, säger han.

Oj, så skönt.

Spelat i Färjestad och Nottingham

Patrik Thornéus