Sundin var matchens gigant

- men räkna inte bort FBK

HOCKEY

GÖTEBORG

Frölunda har 2-0 i matcher mot Färjestad och största anledningarna är tre.

De heter Henrik Lundqvist, Ronnie Sundin och Magnus Kahnberg.

De har betytt den där lilla, lilla skillnaden som avgjort kampen mellan Sveriges två bästa lag.

Frölunda har kopplat greppet om SM-finalen, men jag känner mig inte redo att utse dem till svenska mästare.

Lundqvist - en skillnad.

Jag har lärt mig att aldrig räkna ut Färjestad.

De är nere i brygga, men ögonen glöder fortfarande.

Det var tydligt då jag satt i omklädningsrummet efter matchen.

Färjestad gillar inte att förlora.

Men ryggradskänslan är ändå att SM-guldet hamnar i Göteborg för första gången på 38 år.

Frölunda känns lite starkare, lite hungrigare, lite hetare i varje närkamp.

Som Ronnie Sundin.

Backen som är född i Ludvika och kom till Frölunda via Mora.

Han är ju en av många invandrade spelare som brinner nästan mer för Frölunda än göteborgarna själva.

Han är beredd att offra en arm för att få åka upp för Avenyn i Göteborg med SM-bucklan i famnen.

Hans 1-0 kanske såg enkelt ut, då han slog in en retur framför mål i numerärt överläge.

Hård som Wernblom

Men det är inte så lätt som det ser ut.

I numerärt underläge står Ronnie Sundin framför egen kasse och lyfter undan motståndare, i numerära överlägen är han själv den motståndarna ska lyfta bort.

Det är nästan omöjligt.

Ronnie Sundin är tung, han är stark och han är envis.

Att göra sådana mål som hans 1-0 kräver styrka och hög smärtgräns och jag vet bara två svenskar som är lika starka och oömma framför motståndarkassen - Magnus Wernblom och Tomas Holmström.

Det är inget dåligt betyg.

Sundin var matchens gigant i går.

Magnus Kahnberg var matchens lirare.

Kahnberg sprutar av självförtroende just nu.

Hans Gretzky-vallning i baksidan av målburen strax innan Frölundas 2-0 var underbar att se.

Färjestads back Greger Artursson blev grundlurad och fortsatte rakt fram, medan Kahnberg slog en perfekt passning till Patrik Carnbäck som chansade och sköt ur dålig vinkel.

Pucken smet in mellan stolpen och Sinuhe Wallinheimos benskydd.

Det var den enda miss finländare gjorde.

Om man säger att Dominik Hasek hade en egen spelstil, så undrar jag vad man ska säga om Sinuhe Wallinheimo i Färjestad.

Han kastar sig som en fotbollsmålvakt, han simmar på isen, han välter målburar.

När Jonas Johnson touchade honom med armbågen, föll han som om han träffats av Mike Tyson.

Dramaten-Wallinheimo 0-1.

Men han är ändå en skön typ Wallinheimo, det måste jag säga till hans försvar.

En riktig profil.

Men i de här två finalmatcherna har Henrik Lundqvist varit snäppet vassare.

Han står där som en stor, trygg jätte längst bak och bara suger åt sig puckarna.

Imponerande minst sagt.

Hjärnornas krig kanske ska nämnas som en slutpunkt.

Conny Evensson har vunnit den matchen så här långt.

Frölunda är uppe i totalt 5-1 i inbördes möten med Färjestad den här säsongen.

3-1 i grundserien och 2-0 i finalspelet.

Conny kan sitt Färjestad och har den erfarenhet och den pondus att han får spelarna med sig.

Kulon och Wikegård?

Alla spelare i Frölunda vet att Conny badar i VM-guld, SM-guld och schweiziska mästerskap sedan sin tid i Kloten.

Det skapar både respekt och tilltro.

Färjestads tränare Bo "Kulon" Lennartsson tyckte inte att domaren Ulf Rönnmark pallade för trycket i Scandinavium.

Inget ont om Kulon, men han har kanske umgåtts lite för mycket med Djurgårdens Niklas Wikegård på sista tiden.

Frölunda har vunnit de två första matcherna mot Färjestad på samma sätt som Färjestad slog Djurgården.

För att de varit det bättre laget.

Jag kan väl själv tycka att Rönnmark tog några kompensationsutvisningar för mycket. Men det var på frölundaspelare.

I övrigt anser jag att Rönnmark varit elitseriens bäste domare i vinter.

På samma nivå som Ulf Rådbjer och med samma glimt i ögat.