Det var en klassisk kväll - och rätt lag vann

HOCKEY

GÖTEBORG

23.53 studsar pucken runt bland skridskor och skydd och det är över.

Vi kan tala om rekordfinalen, vi kan tala om siffror som den märkliga skottstatistiken där det exempelvis sköts 16-15 i andra perioden och det kan vi anse att det är mycket och viktigt och vi kan prata om att matchen aldrig höll på att ta slut men det är ändå något annat det handlar om; det är känslan.

Känslan av att vinna för att man förtjänar det.

Känslan av att vinna för att man är den som brinner mest.

Därför vann Frölunda.

Vi kan tala om att Frölunda vann en trippel i år.

SM-guld för de 18-åriga juniorerna.

SM-guld för de 20-åriga juniorerna.

SM-guld för de slutspelsskäggiga gubbarna med brinnande blickar som kallar sig Frölundas elitlag.

Det är unikt. Det är makalöst och historien bugar och applåderar. Svensk hockey bugar och applåderar. Det är här framtiden finns. Örnsköldsvik dominerar världshockeyn i dag och det kanske den staden kommer att göra än några år, men framtidens stora spelare fostras just nu i Göteborg.

Det kan vi också tala om.

Vi kan tala om att Håkan Hellström sjöng nataionalsången klockan 19.12.

-Du fick som du ville, sa folk i arenan till mig.

-Jag brukar få det, sa jag.

Håkan log och visst rös jag när han gled in på isen i hatt och fusklapp stor som nio matchprogram. Han sjöng fel ändå. Allt annat hade varit märkligt. Jag skrev inför finalserien att det var sånt som Håkan som skulle avgöra. Det var det naturligtvis inte. Men jag njöt ändå. Håkan såg ut att njuta också. I samtliga tonarter.

Vi kan tala om att Conny Evensson gled in i omklädningsrummet 00.17 och skrek:

-Det är jävligt dåligt med champagne här.

Det var det inte länge till. Vi kan berätta att 00.35 gick Jonas Esbjörs ner på knä och friade till sin kvinna. Hon sa ja. Det kan vi tala om.

Men vi kan också tala om Patrik Carnbäck som 00.02 gick fram till sin dotter i utvisningsbåset och visade medaljen och tårarna sprutade ut ögonen på honom när han sa till sin dotter att det är det här det handlar om; SM-guld. Guld, guld, guld.

Det gör ju det.

Ögonen brann

Vi kan tala om synen före matchen. Jag tittade spelarna i ögonen efter uppvärmningen. Frölunda trippade ut med lätta, sugna steg. Ögonen brann bakom slutspelsskäggen. De såg ut som Dostojevski eller Fröding på några berömda bilder. Färjestadsspelarna, tyngda av tre förluster och en ödesmatch framför sig gick med tunga steg ut. Ingen kunde tro att de skulle vinna den här matchen. Det gjorde de inte. De gjorde en heroisk insats men de förlorade för att deras viktiga spelare inte varit tillräckligt bra de här finalerna. Drömfinalen blev en mardrömsfinal för de avsatta svenska mästarna.

Men det känns ju inte helt orimligt att den klubb som lagt ner sin juniorhockey förlorar.

Medan de som satsat på framtiden vinner.

Frölunda gick in i årets säsong med mångmiljonunderskott men går ur den med mångmiljonvinster. De satsade sig ur krisen och det är väl klassisk svensk bananekonomi men ibland fungerar det tydligen.

00.40 säger Conny att inga andra lag han tränat till guld lyckats duscha honom. 00.41 är han genomsur. Han är guldmakare och ingen kan ta ifrån honom äran för att ha gjort dessa unga spelare och småsura gubbar till ett vinnande lag. Han har hittat balansen och han har hittat briljansen " trots att vissa spelare haft djupa svackor, som Jan-Axel Alavaara och Magnus Johansson. För att inte tala om den omsusade ungdomskedjan som ändå fick tid att hitta sig själva. I går var de spelarna briljanta.

Socker-Conny med sin salta blick blev guld-Conny och om den andra Socker-Conny brukar slå världen med häpnad med ett järnrör så är den här Socker-Conny en man som slår världen med häpnad med en järnvilja.

Och med hjälp av Ronnie Sundin.

Han är spelaren som allra mest vann det här guldet år Frölunda med sitt hjärta och sin hjärna. Han är Frölundas största vinnare.

Det kan vi också tala om.

-Explodera, Scandinavium, skrek Håkan Hellström efter sin sång och det gjorde den.

00.07 sjöng 12.000 "We are the champions" ihop med Queen.

00.15 sjöng de "The winner takes it all" ihop med Abba. Hjärtlöst. Elakt. Men sant.

Det kan vi också tala om.

00.37 tittar jag på Oscar Ackeström, den magnifike, som jag hört beskriva hur det känns att åka in på ett fullsatt Scandinavium. "Som en sprutorgasm", sa Ackeström då. Så nyanserad skulle kanske inte jag vara men den här kvällen var det så stora, så starka, så omslutande känslor så att de som talar om hockeyns kris och rent av om hockeyns död kan gå och dö nånstans.

Det var en klassisk kväll och rätt lag vann.

Rätt lag vann

Inför finalerna tippade jag att Frölunda skulle vinna. Jag skrev:

"Varför vinner Frölunda SM-guld?

Därför att motivation slår klass.

Därför att hunger slår mättnad.

Färjestad leder med 17-2 i SM-guld.

Den här gången kommer det att vara en belastning."

Det visade sig nog stämma. Frölunda var beredda att offra mer. Kärleken var större. Hemstadskillarna ville mer. Men en smula hjälp från några finnar förstås.

Det är bara att gratulera Frölunda.

Rätt lag vann.

Det kan vi definitivt tala om.

38 års väntan är över

ARTIKELN HANDLAR OM