Spelarna är som giriga skator - ingen tycker synd om dem

HOCKEY

Först kommer käket - sen kommer moralen.

Det sa redan Brecht.

Sannolikt menade han inte Mif Redhawks.

Sannolikt menade han inte att käket nödvändigtvis skulle vara gåslever och Mainehummer.

Vem är det egentligen synd om?

Spelarna?

Knappast. De har ju skrattretande löner med tanke på hur lite de presterar. Att vägra gå med på lönesänkning från 190 000 i månaden till 133 000 i månaden när man spelar som en skadeskjuten fiskmås är ju bara ett bisarrt skämt.

Spelade Mif Redhawks anständigt och gjorde magnifik reklam för sig själva, sin klubb och skånsk hockey så vore det fullt rimligt att vägra gå med på en lönesänkning.

Men så är ju inte fallet.

I tv i dokusåpans förlovade land kan vi se spelare lalla runt på rinken och på fester och bete sig allmänt blaskigt. Ibland är det en nästintill osynlig gräns mellan massagen i omklädningsrummet och krogen där det senaste nederlaget firas och den massage som diverse kämpande motståndare ger spelarna i sarghörnen.

De visar inte hjärta

Mif Redhawks ser ut som fula ankungar.

Mif Redhawks spelar som Naken-Janne.

Mif Redhawks beter sig som giriga skator.

Så det är knappast synd om spelarna. De visar varken hjärta eller hjärna. De borde ha gått med på nån sorts lönesänkning nu när klubben är i kris. De borde visat sin goda vilja och inte enbart sitt fula giriga tryne.

Därmed behöver de inte nödvändigtvis gå med på de 30 procent i lönesänkning föreningen kräver. Min erfarenhet är nämligen att man knappast kan lita på klubbar när de säger att de är i kris.

Mif Redhawks har aldrig varit särskilt trovärdiga när det gäller pengar.

Percy har missköt verksamheten

Det har varit Percys pågar hit och Percys pengar dit. Det har skrutits om hur mycket kulor som finns, men när jag frågat så har det aldrig gått att få ett riktigt svar på vad, hur och om Percy satsat själv. Var har gränsen gått mellan normal sponsring och bidrag? Det har talats om 40 miljoner från Percy under en väldig massa år men 40 miljoner är såna summor som en elitserieklubb drar in från stora sponsorer på ett drygt år.

Så Percys hjältegloria är lika liten som hans rollprestation i Percys Pågar.

Dessutom har han misskött verksamhet på ett skrattretande sätt i åratal. Trots att han är byggmästare så har hans lag en arena som knappt ens skulle duga som fågelholk.

Än mindre som en elitseriearena.

Kan man lägga normala fackföreningsaspekter på krisen i Malmö?

Ja, naturligtvis. Avtal är avtal och Malmö får naturligtvis stå sitt kast när man klantat sig. Däremot är det mycket få fackföreningsmedlemmar som tjänar 190 000 i månaden. Så normala solidariska tankegångar fungerar knappast här. Här handlar det mera om avtal, agenter och anständighet.

Malmös ledning står inte får anständighet just nu. De missköter sitt jobb, sina spelare, sin publik och sin förening.

De är värda 30 000

Malmös spelare står inte heller för anständighet just nu. De står för total avsaknad av moral och de sviker sin publik, sin sport och sin förening. De är det som förr kallades hockeyhoror.

För 190 000 i månaden får man en oändlig massa gåslever och Mainehummer.

För 133 000 i månaden får man en rak rygg, en anständig pensionsförsäkring, folkets kärlek - och rätt mycket gåslever och Mainehunmmer.

Valet borde vara ganska enkelt.

Särskilt för spelare som inte presterat bättre hockey än den som jag som oberoende tidsstudieman skulle värdera till cirka 30 000 i månaden. Om jag räknar snällt.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM