”Jag är Frölundas svaga punkt”

Tränaren Janne Karlsson ska styra Frölunda mot ny SM-final

HOCKEY

GÖTEBORG. Med bara veckor kvar till slutspelet stiger temperaturen i Frölunda.

Mästarna har visat bra form – men är jagat byte. Blir laget utslaget väntar en ny golfsäsong.

Sportbladets Martin Strömberg och Thomas Tynander valde att ta reda på hur bra svingen sitter hos tränaren Janne Karlsson, som ska styra Frölunda mot en ny SM-final.

Efter tre år som golfare har Frölundatränaren Janne Karlsson ett handicap på 21, men målsättningen är 14, 15. Målsättningen med laget och de andra klubborna är betydligt högre.

Karlsson kommer till golfanläggningen och intervjun i god tid – men har inga klubbor med sig.

– Nej, jag skulle slita sönder mig om jag slog bollar i dag, säger han.

Fem minuter senare står han där ändå, med lånade klubbor, och klipper iväg boll efter boll efter boll. Ofta långt, långt, på övningsfältet.

Janne Karlsson har spelat golf i tre år och har handicap 21.

Han ser fram emot golfsäsongen, men ändå inte – eftersom det betyder att slutspelet är över.

– Jag spelar alldeles för lite golf, säger han.

– Förra säsongen blev det väl bara en fem, sex rundor. Men jag har sagt att jag skall komma ner på 14, 15 i handicap.

MS: Det klarar du lätt med den fina svingen?

Lätt fnysning och sen, tjoff, iväg med en ny boll.

– Jag funderar på att ta några lektioner.

TT: Skall du inte slå lite med drivern?

– Du, jag äger ingen egen driver ens. Jag har sagt att jag inte ska köpa någon förrän den dag jag behärskar dom andra klubborna.

MS: Är det stor skillnad att vara förstetränare, nu när Conny (Evensson) är sjuk?

– Ja, det är ju lite mer av allt. Mer media och allt runtomkring och fler människor på stan som kommer fram och pratar.

MS: Och folk gratulerar?

– Ja, eller tvärtom. Göteborgarna är fantastiska för alla är så spontana och engagerade... men det är klart att man får en del gliringar när vi förlorat.

TT: Vi är ju många som har synpunkter. Men om du skulle välja ut något ni blivit sämre på, jämfört med förra säsongen?

– Det är så svårt att jämföra säsonger eftersom många lag spelar på ett annat sätt mot oss nu.

TT: Men var ärlig nu. Vad är er svaga punkt, som du ser det?

– Det skall väl vara att vi har en orutinerad förstatränare... det är vår svagaste punkt.

TT: Ni har ju tagit färre poäng i år...

...marginellt, va?

TT: Men ärligt talat, Magnus Kahnberg och Alexander Steen är ju dom enda i laget som verkligen utvecklats i år, alla andra står still eller har gått bakåt. Väntar du dig mer av killar som Ronnie Sundin och flera andra?

– Jag hoppas att alla har mer att ge och att alla lyfter sig.

TT: Kom igen, du vet vad jag menar. Visst är det så att flera spelare måste tända till nu när det snart är slutspel?

– Människor är ju olika och rätt som det är så slår det till. Det känns som att flera killar är som blomsterfrön och man hoppas att dom ska knoppa och sen blomma ut...

TT: Men känner du att du verkligen är rätt man att leda laget som ska försvara SM-guldet?

– Försvara och försvara, vi ser det som att nu finns det ett nytt SM-guld att vinna. Alla killarna vill verkligen vinna igen.

TT: Men nu svarar du inte på frågan. Är du på rätt plats för lagets bästa?

– Svarade jag inte på det alldeles nyss?

TT: Svara igen, då!

– ”Lagets svaga punkt är en oerfaren förstetränare...”

TT: För du knuffades ju in i det här?

– Ja, det var snabba ryck.

MS: Men du har väl kul?

– Ja, det är ett stort privilegium att få hålla på med det man tycker bäst om.

MS: Du vet knappt hur det känns att förlora!

– Mmm... det har känts bra efter jul och framförallt att bortaspelet har börjat stämma.

MS: Defensivt har hela laget börjat ta ansvar?

– Ja, det är bra.

TT: Du, Janne, livet som förstetränare... är du mer frånvarande hemma vid köksbordet numera, sedan du tog över huvudansvaret efter Evensson?

– Där sa du ett bra ord, ”frånvarande”, för ibland kan man ju vara hemma men ändå inte. Och så är det nog, man tänker alltid på vad man kan göra annorlunda eller detaljer om nästa match. Som nu till exempel, nu har jag med mig en video med HV-matcher som jag ska se i kväll.

TT: Har du någon gång skällt på spelarna?

– Jag har varit väldigt tydlig över att jag inte varit nöjd med deras insats.

TT: ”Varit väldigt tydlig”?

– Ja, jag har framfört att jag inte varit nöjd med en dålig period.

TT: Alltså har du skällt?

– Spelarna blev extremt medvetna om att jag var missnöjd.

– Det vet ni ju att stämningen i ett omklädningsrum kan vara lite burdus ibland.

MS: Du är ganska engagerad i båset?

– Jadå, det kommer en del ramsor även där.

TT: Men jag tycker ibland att du i båset mest ser ut som en åskådare med bra biljett, längst fram, där du går fram och tillbaka. Är lugn och fin och klappar spelarna lite på axeln, så där?

(Skratt)

– Nja, nog skriks det en del från min sida också... det måste jag nog säga.

MS: Det verkar ju fungera i varje fall. När man pratar med spelarna verkar dom ha fullt förtroende för dig som tränare.

(Skratt)

– Det är nog en förutsättning, annars hade det blivit jobbigt.

TT: Du är alltid så lugn och säger aldrig för mycket. Varför gör du inte som Wikegård och säger som du verkligen känner?

– Wikegård får köra sin stil och jag min. Det är som det är.

MS: Hur gör ni för att hitta helt rätt när det väl drar ihop sig till slutspel?

– Nu har vi ju jobbat ihop tre år Conny och jag så vi vet väl ungefär hur vi ska göra rent fysiskt för att vara på topp.

MS: Har ni ändrat någonting från förra året?

– Nej, det har vi inte. Rent träningsmässigt kör vi faktiskt på ungefär likadant.

– Man behöver ju inte uppfinna hjulet varje år...

MS: Vad tycker du om att utöka elitserien till 14 lag?

– Det tycker jag skulle vara bra. Jag gillar inte derbygrupperna, det vore väl bättre att ha 14 lag som möter varandra fyra gånger så har vi ungefär lika många matcher som i dag.

TT: Nej, det skulle väl bli ännu fler matcher med 14 lag?

MS: 52 matcher. Ingen större skillnad.

– Nej, det låter okej tycker jag.

MS: Hur mycket sanning låg det i att Calle Johansson skulle börja spela igen?

– Jag vet inte. Det får du fråga Kjella (Christer Kjellgren) jag vet bara att Conny pratade med honom några gånger.

MS: Hur är det med formen då. Du ser ut att vara i bra form?

– Man tappade ju en hel del när man slutade som aktiv, men jag väger lika mycket i dag som när jag slutade spela i Frölunda.

MS: Du tränar väl på gym, eller?

– Jadå, jag brukar göra ett par, tre pass i veckan i vårat klubbgym.

TT: Men inte med killarna, va? Du går väl ner när dit dom åkt hem?

– Nej, för fan, inte med killarna. Då skulle man få höra en del gliringar.

MS: Du gillar långa promenader, förstås?

– Jadå. Jag har en bra slinga som jag går när jag möter frugan efter att hon slutat sitt jobb. Det brukar ta en timme och tio minuter. En promenad är ju helt perfekt för förbränningen.

MS: Golf är ju bra för sånt?

– Ja, verkligen.

MS: Vad tycker du om att göra när du är ledig då?

– Jag är ju en sportmänniska och tycker om många olika idrotter. Jag går hemskt mycket på fotboll. Örgryte och IFK Göteborg har jag sett en hel del.

TT: SM-guldet påverkade ju nästan alla i stan i våras. Känner ni er inte pressade av att allt annat än final är ett stort misslyckande? Såna är ju förväntningarna...

– Nej, vi känner ingen sån press. Killarna kan bara göra sitt bästa. Det är så små marginaler i ett slutspel. Vi måste ta en match i taget.

TT: Nu får du försöka sluta prata med så mycket klyschor!

– Jag vet att det är klyschor, men vinner vi varje match så blir vi ju mästare igen.

TT: ”Bara ett lag får avsluta slutspelet med en seger”?

– Ja, och vinner vi varje match så är det vi.

Janne Karlsson avslutar intervjun med en utmaning mot Sportbladets Martin Strömberg – och förlorar, 2 mot 4, i greenträffar.

– Jag blev krossad, sa Karlsson uppgivet men med ett leende.

Bättre lycka i hockeyslutspelet, kanske.

Martin Strömberg, Thomas Tynander