Trötta Luleåben - hur ska de orka med LHC?

Peter Wennman: Fortsätter det så här vinner Linköping resten

HOCKEY

LINKÖPING

Betalt och kvitterat, tillbaka på ruta ett.

Nu tror både Linköping och Luleå på en lång och seg kvartsfinalserie, kanske till sju matcher, men hur Luleå ska orka med det begriper jag inte.

Tröttare hockeyben var det länge sen jag såg.

Först och främst undrar ni om Linköpings 3-1-seger (sista målet i öppen kasse) var rättvis i Cloetta Center?

Japp.

Den var nästan löjligt rättvis eftersom det oftast såg ut som om Linköping hade power play - trots att lagen hade lika många spelare på banan.

Mycket märkligt att två matcher med samma laguppställningar kan se så olika ut inom loppet av tre dagar. I Luleå i lördags var det vilda västern och byta-chanser-hockey, i går var det spel mot ett mål och ett bortalag som knappt orkade ta sig över mittlinjen.

Avsiktligt, säger ni. Medveten taktik av Luleå att spara kraft, parkera sig i egen zon och sen kontra sönder Linköping.

Men det tror inte jag.

Luleå tog fysiskt slut

Efter drömöppningen med 1-0 efter 58 sekunder (Jonas Nordquist) hade nog Luleå velat fortsätta på samma uppkäftiga vis och få LHC skakigt och stressat. Det var liksom läge att koppla ett litet grepp om den här kvartsfinalen där.

Men gästerna tog fysiskt slut, pumpades på all kraft, när ett pucksäkert LHC makade åt sig meter efter meter i banan och bara malde ner allt motstånd.

Det är fruktansvärt jobbigt att behöva jaga och försvara sig på det sätt som Luleå gjorde, så därför var det knappast avsiktligt. Det var snarare ren och skär utspelning det handlade om.

Ser mer slitet ut

Jag som har tippat

4-3 i matcher till Luleå får nog ta och revidera det snart. Fortsätter det så här vinner Linköping resten. Jag vet inte varför Luleå ser så mycket mer slitet ut, lagen går ju runt på samma antal spelare, men förmodligen är belastningen mindre på Linköpings jämnstarkare formationer.

Lik förbenat stod det fortfarande bara 2-1 när Luleå plockade ut den fullständigt magnifike keepern Tero Leinonen i slutskedet. Då hade Leinonen redan räddat en straff från Tony Mårtensson genom att gå ner i en spagat jag inte sett maken till. Hade han bytt ljumskar med Olga Korbut?

Det var alltså ovisst in i det sista trots LHC:s dominans. Och ni vet ju att detta är ett crazy game, om Luleå lyckats få in en kvittering hade det kommit grymma nerver in i bilden i sudden death.

Sevärda LHC-lirare

Det hade i så fall varit årets hockeystöld, Linköping hade fått montera tjuvlarm på båsdörrarna.

Och hur blir det nu?

Njaa, man kan aldrig säga för mycket. Med lite god sömn och tidernas bästa massage kanske Luleå sprattlar till igen.

Men om inte mitt gamla hockey-

öga ljuger för mig börjar det se ut som om Linköpings tre första kedjeformationer alla är bättre än Luleås två bästa.

Lindström-Mårtensson-Håkanson, Tarvainen-Emwall-Willis och Eriksson-Söderström-Samuelsson var alla sevärda i går. Fredrik Emwall är en favorit som börjar komma i gång nu, "Musse" Håkanson är härligt slutspelskaxig och Tony Mårtensson gör mål varenda gång jag ser honom.

Bartecko trött

Dessutom har Luleå ingen motsvarighet till backen Magnus Johansson, även om jag tyckte att paret Jan Sandström-Jaroslav Obsut var väldigt stabilt.

Om Micke Renberg-linjen ursäktar trodde jag den lilla speediga trion Machulda-Koch-Bartecko skulle bli Luleås farligaste vapen i går, men av det blev ingenting. Bartecko såg MYCKET trött ut. Och det är klart, när man vet att man ändå måste lämna laget efter kvartsfinalen, varifrån får man då extra krafter när det tar emot?

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM