Svensk hockeys nya storlag har tagit över totalt

Mats Wennerholm: Än regerar Frölunda och Färjestad

1 av 2 | Foto: THOMAS JOHANSSON
AVGÖRANDET Joel Lundqvist har precis skjutit sitt Frölunda till tredje SM-finalen på fyra år. Motståndare blir, precis som de två övriga gångerna, Färjestad.
HOCKEY

GÖTEBORG

Det borde egentligen varit en barnlek att tippa.

Frölunda och Färjestad i SM-final.

Det är tredje gången de möts i final på fyra år.

Svensk hockeys nya storlag har tagit över totalt.

Jag satt i Göteborg och såg Frölunda mala ner Linköping i en match som var jämn, men där göteborgarna hade kylan.

Linköping gjorde vad man kan begära. De pressade Frölunda i sju matcher och det är starkt av en ung elitserieklubb som växt till en av de stora på bara några år.

Nu fattas bara lite rutin och en aning spetskompetens. Nästa år är Linköping ytterligare en aning bättre, ytterligare en bit närmare ett historiskt SM-guld.

Men än regerar Frölunda och Färjestad.

Frölunda är den unga uppstickaren i ett historiskt perspektiv.

Färjestad står för traditionen och kontinuiteten, om vi glömmer hockeyns forntid och räknar den moderna era som började med elitseriens födelse 1975.

I det perspektivet är Färjestad en svensk dynasti. På de tio senaste åren har Färjestad varit i SM-final åtta gånger. Lika länge har Håkan Loob varit sportchef.

Unik målkänsla

Den ofta kritiserade Loob har samma målkänsla som sportchef, som han hade som spelare. Och trots en fantastisk spelarkarriär slår han nästan sig själv meritmässigt i rollen som sportchef.

Jag vet att Håkan Loob hade blandade känslor i går.

Han begravde sin far hemma på Gotland samma dag som den fantastiska vändningen kom i Jönköping. Men han är värd all respekt.

Det är aldrig lätt att bygga lag i ett land som Sverige, där omsättningen på spelare är extremt hög. Men både Frölunda och Färjestad har lyckats behålla en hängiven stomme, där spelarna har hjärtat hos klubben.

Färjestad har Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Thomas Rhodin och Mathias Johansson. Det är ryggraden.

Frölunda har spelare Niklas Andersson, Jonas Johnson, Ronnie Sundin, Joel Lundqvist och Magnus Kahnberg.

Ja, till och med finländaren Tomi Kallio har blivit en riktig göteborgare.

HV 71 har också sin stomme med Stefan Liv, Johan Davidsson och Per Gustafsson och det räckte till SM-guld 2004.

Har en tjock plånbok

Men det som de här klubbarna har och andra saknar är en plånbok tjock nog att behålla de här viktiga hörnstenarna.

Det handlar om spelare där många har månadslöner på drygt 200 000 kronor.

Det kan låta oförskämt mycket, men det är marknadsmässiga löner i dag.

I NHL tog man beslutet att drastiskt skära i lönekostnaderna och det kostade ett lock outår att bestämma sig för en maxgräns för lönerna på 54 procent av omsättningen.

Omsatt till svenska förhållanden handlar det om 50-60 miljoner i lönekostnad för klubbar som Frölunda och Färjestad.

Slå ut det på en trupp på 23 spelare, så förstår ni vad det hamnar.

Men pengar gör ingen lycklig och pengar kan lika gärna köpa ett gäng lycksökare helt utan klubbkänsla. Titta på Leksand.

Vad Frölunda och Färjestad lyckats med är att hitta rätt karaktärer och få dem att spela med hjärtat istället för plånboken.

Men. Visst är det lite trist med samma gamla lag i final år efter år. Svenska Hockeyligan har heller ingen form av utjämningspolitik som i NHL. Där får de svagaste välja de starkaste spelarna först i den årliga NHL-draften. Lönetaket ger också rik och fattig samma grundförutsättningar.

Dit når vi aldrig i Sverige.

Så vilka spelar SM-final 2007?

Mitt tips är Frölunda och Färjestad. Det blir inte roligare.

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM