Från uppror — till SM-guld

Så förvandlades Färjestad från förlorare till svenska mästare på bara tre månader

Foto: Michael bengts
Tre raka förluster, missnöje på läktaren. Då sa Bo "Kulon" Lennartsson upp sig...
HOCKEY

KARLSTAD

Den 19 januari vecklades den stora banderollen ut ståplatsläktaren i Löfbergs Lila Arena.

Fansens protest mot lagets usla vinter.

”Hjärtat och viljan finns på läktaren – nu vill vi se den på isen”.

Tre dagar senare fick tränarna gå.

Tre månader senare tar Färjestad SM-guld.

Här är historien om laget som reste sig och vann.

Foto: BilDBYRÅN
Nu …tre månader senare står Färjestad som svenska mästare – igen.

Den där torsdagskvällen den 19 januari spelade Färjestad mot Modo hemma.

Det blev förlust med 2–4 och fansens protester rörde om ytterligare i laget och tränarstaben.

Lagkaptenen Jörgen Jönsson blev förbannad på de egna fansen och sa:

– Säg hellre att vi är urusla, men inte att vi inte har något hjärta, röt han direkt efter slutsignalen.

Men tränaren Bo ”Kulon” Lennartsson hade redan börjat fundera på hur han skulle orka.

Två dagar senare visste han att han inte skulle göra det.

Ny hemmamatch på lördagseftermiddagen den 21 januari och

1–4 mot Timrå.

Tredje raka förlusten på en vecka och Färjestad låg femma i tabellen, sex poäng bakom Luleå på fjärdeplatsen.

Fansen buade i ett utsålt Löfbergs Lila.

Tränaren Leif Strömberg stod och svarade på journalisternas frågor efteråt.

En ödesvecka i januari

Då var han omedveten om de 24 timmar som skulle följa.

Tjugofyra timmar då alla de beslut togs som förvandlade Färjestad från en av säsongens största besvikelser till svenska mästare – på bara tre månader.

När Strömberg svarat på kritiken gick han till tränarrummet och märkte direkt att något var fel.

Kulon var inte där.

– Jag undrade var han tagit vägen och ringde honom på mobiltelefonen. Men jag fick inget svar, säger Strömberg.

Leif Strömberg har tidigare valt att inte prata om turerna runt sparkningen från Färjestad. Men nu gör han ett undantag.

– Det är klart att jag hunnit fundera. Och jag kan väl säga att jag tycker vi gör en prestation som håller oss på fjärdeplatsen i oktober och november. Då hade vi fyra, fem spelare skadade hela tiden, förutom alla nyförvärv som kom efter att jag fått gå.

– Sedan kom den där ödesveckan i januari då vi förlorade tre raka matcher.

– Efter matchen mot Timrå åkte jag hem och förberedde söndagens träning och vad jag skulle säga till grabbarna. Men på söndagsmorgongen ringde Loob.

Visste du vad som var på gång?

– Jag hade ju fått tag i Kulon sent på kvällen innan och visste att han sagt upp sig, men jag var beredd att fortsätta. Men det var inga hårda ord och det är inga hard feelings från min sida nu heller. Det enda jag är lite besviken på var att Kulon inte sa att han skulle hoppa av till mig först. Vi hade ett delat ansvar och ska man dela glädje, ska man även dela sorg.

”Jag orkar inte längre”

Kulon hade gått direkt till Håkan Loob efter förlusten mot Timrå.

Han orkade inte längre.

– Det var väl en grej som växt fram under en tid. Jag var redan från tidig höst rätt sliten och hade haft svårt att sova på nätterna sedan månader tillbaka. Jag sa till Håkan att jag skulle kliva av. Jag orkade inte längre. Om du inte inte sover gott och inte mår bra, då gör du inte ett bra jobb.

Leif Strömberg är lite kritisk till att du inte berättade det för honom först?

– Ja, men jag tyckte ändå att Håkan skulle få veta det först. Vi jobbat ihop i tio år och han är en vän och dessutom min chef. Det var ganska naturligt att vända sig till honom först. Om du inte inte sover gott och inte mår bra, då kan du inte göra ett bra jobb.

När telefonen ringde hemma hos Leif Strömberg på söndagsmorgonen stod redan nye tränaren Perra Johnsson i Löfbergs Lila Arena.

– Jag var i hallen redan halv åtta på morgonen för att förbereda första träningen, säger Perra.

Så fort gick det alltså.

– Det handlade om timmar och minuter, säger Håkan Loob.

– Man måste jobba snabbt i de här lägena för att undvika läckor och spekulationer. Vi hade redan Perra Johnsson i organisationen och jag ringde honom. Han sa ja direkt. Morgonen efter tog jag kontakt med Leffe Strömberg. Det var viktigt att hålla det samtalet i god ton, så att inga kastar skit på varandra efteråt. Även om Leffe tyckte att det var väldigt jobbigt.

Vad tyckte du själv om lagets insatser så långt?

– Vi hade kört fast. Energinivån var låg. Det var nästan gränsfall till att laget kunde prestera överhuvudtaget. Vi fick inte ut kapaciteten ur laget.

– Sedan späddes allt bara på hela tiden. Och när det sedan kom upp banderoller på läktaren, så kände väl Kulon han inte orkade längre. Vi är ju inte mer än människor.

Vad hände direkt efter att han sagt upp sig?

– Då satte vi oss ner och pratade igenom situationen. Det var jag, ordföranden Sture Emanuelsson och klubbdirektören Lars Glennert. Vi tog snabbt beslutet att Leif Strömberg och skulle få gå. De var ett tränarteam och som det blev gick det inte att låta Leffe fortsätta ensam. Men att säga upp ett avtal i förtid är inget jag njuter av.

Fick fart på laget

Den närmaste veckan jobbade Loob vidare för att förstärka laget innan sista transferfönstret stängde den 31 januari. Han värvade amerikanske backen Nikos Tselios, tjeckerna Martin Sevc och Pavel Patera och Christian Söderström kom från Timrå.

Dessutom får Peter Nordström räknas som ett nyförvärv, då han inte spelade på hela hösten.

Så Perra Johnsson fick en bredare trupp att jobba med, än den Strömberg och Kulon haft.

Men han fick framförallt fart på laget.

– Perra kändes rätt direkt, säger Håkan Loob.

– Han är en fantastiskt stabil person. I sitt privata yrke som brandmästare har han lärt sig det här med gruppdynamik i en pressade situationer. Den hanteringen man har i en brandsituation.

Men nu handlade det om det omvända. Att få alla slocknade stjärnor att brinna igen.

Nu var inte Färjestads facit någon katastrof när tränarbytet kom.

Stömbergs/Kulons rad var:

39 18 6 15 98–87 och 62 poäng.

1,59 poäng i snitt per match.

Perra Johnssons sista elva matcher i grundserien såg ut så här:

11 5 5 1 och 22 poäng.

Exakt två poäng i snitt per match.

När Perra Johnsson kom till Löfbergs Lila Arena den där morgonen, mötte han Leif Carlsson i korridoren. Den gamle storbacken från Ludvika var där för att träna Skåres tioåringar.

– Vi hälsade på varandra. Dagen efter var han klar som andretränare, säger Perra.

Allt gick alltså i en rasande fart.

– Men jag ska väl inte påstå att det var ett genidrag. Man måste ha lite tur också. Plötsligt föll bara alla bitar på plats. Nu vann de nya tränarna fyra av de fem första matcherna. Det gav dem exakt den start de behövde, säger Håkan Loob.

En minut från att åka ur

Men när SM-slutspelet startade var Färjestad långt ifrån några guldfavoriter.

Och i semifinalen mot HV 71 var laget bara en minut från att åka ur.

Jonas Höglund kvitterade med minuten kvar att spela och Rickard Wallin slog in segermålet med bara sju sekunder kvar.

Där hade Perra Johnsson och Färjestad den tur som även ett bra lag måste ha.

– Vi var bättre än HV 71 i alla matcher utom just den. Men så är det i hockey. Man måste ha lite tur också.

i går tog sagan slut på det sätt sagor brukar sluta.

Guldet kom hem till Karlstad igen.

Allt om finalen:

Mats Wennerholm