Han krossade både Luleå och Niklas Wikegård i första fajten

HOCKEY

Per Bäckman gick in i matchen i går med två huvudmotståndare.

Luleå hockeyförening.

Niklas Wikegård.

Han krossade båda.

Målskyttarna Steve Kariya och Sean Bergenheim.

När det var kris i Färjestad för tio år sen lyfte Bäckman fram spelare som Peter Nordström och skapade ett lag som plötsligt hade balans.

Då hade han det enklare; han kom inifrån. Han var juniortränare och lyftes upp.

I Frölunda har han det svårare eftersom han kommer utifrån och knappast visste så mycket om laget. Men han har uppenbart gjort en liknande analys - säsongen kanske mest misslyckade nuförvärv Steve Kariya har inte fungerat. Varför? Kariya gjorde 45 mål förra året i Finland - bara fyra i år hittills i Frölunda. Något har alltså varit fel.

Bäckmans analys var att han spelat fel sorts hockey. Checkat fysiskt. Man behöver inte vara Sofie Fahrman för att se att han inte passar för det spelet. Han ser ut som en barnmodell. 1680 millimeter. 72 kilo. Som mest.

Det såg Bäckman. Kariya är en snabb kontringsspelare. En skytt. Inget annat.

Kariya hittade sin roll

I går fick Kariya den rollen.

Resultatet: två mål, en assist och en ny succékedja med gamla klasspelaren Martin Plüss och nyförvärvet, det halvslocknade finska underbarnet, Sean Bergenheim som avgjorde matchen för Frölunda. De skapade balans i ett lag som enbart litat på en haltande förstafemma. Nu finns det två kedjor som fungerar. Det kommer sannolikt att leda fram till att förstalinen också kommer att orka leverera.

Kariya gled in framför mål och fick en snabb pass av Bergenheim. Direktskott, mycket kliniskt. 1-0.

3-0 gjorde han genom att vräka sig fram på en retur. Typiskt för kontringsskickliga spelare.

4-0 gjorde Bergenheim på en snabb pass från Kariya - mitt in i slottet. Allt såg enkelt ut. Ungefär på samma sätt som när Peter Nordström åker skridskor och river sönder motståndarnas försvarssystem.

Man såg att Kariya hittat sin roll. Bergenheim har haft en jobbig period i Ryssland men kommer antagligen att bli en stor tillgång för Frölunda när han är ikapp. Han såg stundtals ut som ett klassförvärv.

Allra bäst i Frölunda var dock ingen i den pånyttfödda andrakedjan - tvärtom, det var Niklas Andersson, som gjorde matchen absolut förnämsta arbetsinsats och verkligen tog det ansvar en spelare av hans typ, kvalitet och lönekonto ska göra. Fysisk, uppoffrande, ambitiös. Även Ronnie Sundin hade hittat en del av den attityd som gjorde honom till en man för OS-laget i våras.

Bäckmans arbete har handlat om långa samtal med spelarna.

Herregud, det låter väldigt mycket 80-tal. Det låter underbart. Bäckis har blivit en mjukis. Han verkar ha gått ledarskapskurs. Men själv säger han att han gör som han gjort i 27 år, han har inte ändrat nånting. Den enda kurs han gått är den som ska få honom att inte stå i båset och slå med klubban i sargen och vara vansinnig och bli avstängd, säger han.

Ingen hälsning till Wikegård

Vi får väl se...

Jag försökte hetsa Bäckman en smula genom att fråga om han hade nån hälsning till Wikegård. Ni minns säkert SVT-expertens utfall när han kallade Frölundas beslut att sparka Stephan Lundh och kalla in Per Bäckman för "ett hån mot alla hockeytränare" i Sverige.

- Nä, svarade Bäckman.

- Jo, säg nåt, sa jag.

- Nä, jag har lagt det där bakom mej, sa Bäckman och stirrade ner i marken och man såg att han verkligen hade bestämt sig för att pajkastningen skulle vara över.

Och varför skulle han säga nåt? Han hade ju redan vunnit.

Men nu är ju det här hockey och det betyder att det återstår över 30 ronder och möjligen ett slutspel eller en kvalserie innan det kan avgöras vem som vunnit slutsegern.

Grundtips: Bäckman vinner.

Gardera med Bäckmandeffekt efter några omgångar där den gamle tränare står och slår med en klubba i sargen. Sannolikheten för det är dock ganska liten. Den segern vill han inte ge Wikegård.

Och på lördag är det match igen. Mot Mora.

D e t är säsongens viktigaste match - för båda lagen.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM