Abrahamsson: Att Djurgården skulle förlora inför ett fullsatt Globen tror jag inte en sekund på

HOCKEY

LULEÅ Djurgården är två segrar från att skriva historia.

Två segrar från att göra det inget lag tidigare har lyckats med.

Och varför inte?

Plötsligt tycker jag det är fördel Djurgården i den här matchserien.

Djurgården har successivt växt in i kvartsfinalen. Stockholmarna vann sin första match i måndags, men för mig kom trendbrottet redan i lördags.

Det var i den tredje matchen som Djurgården gick in och spelade fysiskt och lite småfult och på så sätt fick de till en förändring i den matchbild som så långt hade gynnat Luleå.

Djurgårdsspelarna visade på allvar att de var beredda att betala priset för att ta sig vidare.

Och även om ingen djurgårdare ville säga det är jag övertygad om att AIK:s framgångar har sporrat laget. Att helt och hållet lämna över slutspelsfesten i Stockholm till värsta rivalen är inte något lockande alternativ.

Vidare har Hardy Nilsson visat ödmjukhet i sin coachning och verkligen gjort de taktiska förändringar som har varit nödvändiga.

Luleå var sämre

I går var det egentligen aldrig något snack. Bortsett från något power play för Luleå och deras plötsliga anfallsattack i inledningsminuten av den tredje perioden så var det här Djurgårdens match.

Från början till slut. Visst, det var mållöst i närmare 50 minuter, men spelmässigt var det hela tiden klar fördel för Djurgården.

De sköljde över hemmalaget under de första sju minuterna och skaffade sig redan där ett övertag som Luleå aldrig lyckades ta tillbaka.

Visserligen drabbades Luleå (Cam Abbott) av en utvisning redan efter 34 sekunder, men det tror jag hade marginell betydelse för matchutvecklingen.

Hardy Nilsson matchade 14 forwards och för att det över huvud taget ska fungera krävs tre saker: stenhårt jobb, korta byten och få utvisningar.

Jag imponerades mest över energin i skridskoåkningen, de korta bytena och framför allt de snabba spelvändningarna.

Ojämn bedömining

För det är något som Djurgården har haft problem med tidigare i matchserien så är det att uppspelen från halvdistans varit för omständliga och långsamma.

Nu var forwards aktiva och ville verkligen ha pucken samtidigt som backarna var snabba i både fötter och klubba. En direkt konsekvens blev att Djurgården inte lika ofta behövde möta fem Luleå-spelare i mittzonen.

Dessutom var de onödiga utvisning-arna minimerade.

Där kan Djurgården delvis tacka den ojämna bedömningen. I ett byte i den andra perioden räknade jag till fyra solklara djurgårdsutvisningar.

Med det sagt så vann inte Djurgården den här matchen på grund av domarna.

Men snacket om att Luleåspelarna faller enkelt är just bara snack för att sätta press på domarna. Luleå har inte filmat i den här matchserien, det är Djurgården som har tagit korkade utvisningar.

0–3 i matcher är plötsligt 2–3. Inget lag har tidigare vänt ett 0–3 underläge i ett slutspel.

I morgon väntar match sex i Stockholm och allt talar för att den kommer att bli lika jämn och tuff som de tidigare matcherna. Men att Djurgården skulle förlora inför ett fullsatt Globen tror jag inte en sekund på.

Har chansen i match sju

Då har Luleå en sista chans att avgöra på hemmaplan.

Men hur känner sig egentligen Luleåspelarna om de har tappat ett 3–0-överläge?

Ja, de kan ju fråga de assisterande tränarna Thomas Berglund och Roger Åkerström.

De båda vet exakt hur det känns.

Luleå årgång 2000/01, med både Berglund och Åkerström i truppen, är det enda lag som har tappat ett 3–0 överläge till 3–3.

Det var i kvartsfinalen mot Modo men då avgjorde Luleå genom att på bortaplan vinna den sjunde matchen med 4–2. Roger Åkerström kvitterade för övrigt till 1–1 i den matchen, framspelad av Berglund.

Jag är inte alls lika säker på att den här upplagan av Luleå klarar av att göra samma sak.

ARTIKELN HANDLAR OM