Wennerholm: Den här serien är historiskt smutsig

2–0 till norrbotten När Simon Hjalmarsson klev fram och avgjorde i förlängningen skaffade han ett stort övertag för norrbottningarna. Men än är inget klart – och kriget om Norrland fortsätter redan i morgon.
HOCKEY

LULEÅ. SM-semifinalen mellan Luleå och Skellefteå var varit vädigt enkel att analysera så här långt.

Man spelar i 60 minuter och sedan vinner Luleå i sudden.

Men det är fullkomligt unikt att en sportchef anklagas för rasistiska påhopp mitt under en slutspelsserie.

Det gör den här semifinalserien mellan Luleå och Skellefteå historiskt smutsig.

Jag trodde att jag hade varit med om det mesta. Jag trodde fel. Det gäller både Luleås fantastiska förmåga att hitta sätt att vinna matcher och de olustiga anklagelser som Lars ”Osten” Bergström råkade ut för i går.

Det säger jag utan att veta något i själva sakfrågan. Men oavsett vad som sagts eller vem som har rätt eller fel så är det lika illa.

Har ”Osten” verkligen sagt det han anklagas för och kallat Skellefteås Yared Hagos för ”svinjävla neger” och ”negersvin” så är det en av de största skandaler som inträffat i svensk hockey. Då måste han naturligtvis lämna alla uppdrag som idrottsledare med omedelbar verkar.

Och om det är ett planterat påhopp med syfte att skada Luleå, så är det nästan lika allvarligt. Något av det värsta man kan anklaga en människa för.

Det är i så fall en historiskt låg nivå, även om Skellefteå som klubb naturligtvis inte har någonting med saken att göra.

Heta känslor och irritation

Men det är oerhört heta känslor mellan de här klubbarna och mer på ledarnivå än mellan själva lagen.

Irritationen bygger delvis på att Skellefteå värvar talanger till sitt hockeygymnasium från Luleås närområde. Och att ”Osten” är en känslomänniska med ganska kort stubin.

Jag säger som ”Osten” sa själv i går:

– Det här tar bort glädjen och glansen från de här matcherna.

Frågan är om han ens åker till nästa bortamatch i Skellefteå på lördag. Han var inte helt säker i går.

Men gör han det bör han hitta en mer diskret plats att sitta på än mitt bland hemmapubliken i Skellefteå Kraft Arena.

Nej, över till något trevligare. En ny, fantastisk hockeymatch med samma obligatoriska övertid. Och samma segrare.

Innan matchen blev jag ombedd att tippa hur det skulle gå av lokala Norrbottens Kuriren och jag drog till med 2–2 vid full tid och att Skellefteå skulle vinna i sudden.

Jag baserade det på den eviga sanningen att ju mer man vinner, ju närmare kommer man den första förlusten. Men Luleå fortsätter att vägra att förlora på övertid.

Luleå borde få Duracell-kontrakt

Efter senaste matchen i Skellefteå sa västerbottningarnas tränare Anders Forsberg att Luleå gick på knäna. Jag kan hålla med om att de BORDE göra det.

Men vore jag chef på Duracell skulle jag satsa på ett fett sponsorkontrakt med Luleå inför nästa säsong. De bara går och går.

Mest gick forwarden Simon Hjalmarssson när han avgjorde matchen och rundade Skellefteås back Tim Erixon och la in den matchavgörande pucken under Andreas Hadelöv som betydde 4–3.

Tim Erixon är ursäktad av att han var på väg att byta när kontringen kom och att han fick jaga på alltför trötta ben.

Skellefteå – det bättre laget

Men Luleå har en fantastisk förmåga att vaska fram målchanser ur nästan ingenting och att hänsynslöst utnyttja alla misstag som motståndarna gör.

Men grunden till lagets framgång är arbetsmoralen. Jag tror aldrig jag sett ett lag jobba hårdare i varje byte.

Ändå är Skellefteå det bättre laget på papperet. De ägde den här matchen i nästan två perioder.

De ledde med 3–2 inför sista perioden och Luleå kvittering 3–3 var så mycket tur och tillfälligheter att man ser det hända max en gång per säsong.

En puck som inte ens är avsedd att gå på mål, tar på juniorbacken Petter Granbergs skridsko och ställer Andreas Hadelöv helt.

Men samtidigt är tur något man förtjänar. Och få förtjänar det mer än Luleå.

Hårt jobb lönar sig.

Alltid.

ARTIKELN HANDLAR OM