Wennerholm: Välkomna till verkligheten, Brynäs

”Dagens hockeyspelare byter klubbar oftare än Henrik VIII bytte fruar”

HOCKEY

Jag spårar en viss besvikelse hos Brynäs för att Daniel Widing nobbar fyra år i Gävleklubben för ett niomånaderskontrakt med Djurgården.

Det Brynäs där Widing fick sitt stora genombrott.

Men välkomna till verkligheten.

Dagens hockeyspelare byter klubbar oftare än Henrik VIII bytte fruar.

Daniel Widing.

Det har ingenting med Daniel Widing att göra. Djurgården blir visserligen hans åttonde klubb i karriären och killen är fortfarande bara 28 år. Ändå räcker det bara för att ta en plats bland genomsnittet av dagens hockeyspelare. Flera utlänningar i elitserien är uppe i 15–16 klubbar under karriären.Kringresande hockeykrigare som stått på tröskeln till NHL och sedan levt på sitt namn i Europa och valt att spela för dem som betalar mest.

Slovakiske backen Richard Lintner är en gammal favorit och jag tänker på just ­honom eftersom han blev stor publikfavorit under sin enda säsong i Djurgården 2003–04. Han har spelat i 15 olika klubbar under karriären, varav fyra i elitserien. Där ligger Daniel Widing i lä och att Brynäs sportchef Michael Sundlöv låter bitter förstår jag inte.

Kom från ärkerivalen

Brynäs hämtade ju själva Widing från ärkerivalen Leksand och ska jag kalla högerskytten för något så är det just leksing. Och nu är han djurgårdare. Det är inget som upprör mig det minsta.

Lika lite som att Fredrik Bremberg spelar i HV 71 i vinter. En spelare som jag aldrig kommer att se som något annat än djurgårdare, trots att HV 71 blir hans ­tionde klubb i karriären om vi räknar in hans hastigt avbrutna besök i ryska KHL. Så är det i dag.

Spelarna och framförallt deras agenter ser hela tiden framåt och gräset är alltid grönare på andra sidan.

Daniel Widing planerar förmodligen inte att stanna i Djurgården resten av karriären. Han har fått en bra lön och en utlovad roll som målskytt och om ett år – då kontraktet går ut – kan han vara stekhet på spelarmarknaden och gå vidare till ett ännu mer välbetalt jobb. Så fungerar det i dag.

Det är spelarnas marknad och få vill binda upp sig för mer än ett år i taget.­ Klubbkänsla och hjärta är gamla­ ­begrepp som inte gäller i dag. Och då menar jag inte bara spelarna.

Klubbarna agerar på samma sätt och ­oftast är det de verkliga trotjänarna som ­behandlas sämst. Är du fostrad och uppväxt i en klubb förväntas du spela för hälften av vad en utländsk import har i lön – av rena tacksamhetsskäl. Det har skapat en hel del konflikter genom åren (läs framförallt Färjestad).

HV 71 – ett undantag

Själv tycker jag att en spelare med hjärta och klubbkänsla är värd dubbelt så mycket som en pengahungrig importspelare. Ändå är det få klubbar som insett fördelen.

HV 71 är ett lysande undantag. De erbjöd Johan Davidsson ett rekordkontrakt och därför blev han kvar i klubben.

Det tror jag gör smålänningarna till svenska mästare även 2011.

Daniel Widing var en väldigt sen värvning av Djurgården, som tröttnat på Marcus Nilsons långbänk.

Ändå tror jag att Djurgården får svårt att upprepa fjolårets succé och SM-final mot HV 71.

De kommer att ta sig till slutspel utan problem, men förra säsongen var de en sensation som gick från ett tippat bottenlag till slutspelssuccé.

Flera svårbedömda lag

Hardy Nilsson blev kult igen då han var tillbaka i båset och jag tillskriver också det mesta av framgången till just honom.

Frågan är om det finns något lag i elitserien som kan göra samma klassresa 2010/11? Jag tror inte det.

Däremot finns det flera lag som är oerhört svårbedömda och kan falla i den kategorin. Timrå med Perra Johnsson i båset, ett nästan helt nytt Modo med trivselhöjarna Challe Berglund och Andreas Johansson som nya tränare.

Eller varför inte gamla SSK som avslutade förra säsongen så starkt.

AIK, då? Ja, varför inte.

Större under har skett, men när säsongen börjar är de överlägsen jumbo i förhandstipsen.

FAKTA

SÅ RANKAR JAG LAGEN INFÖR SÄSONGEN:

1. HV 71

Kommentar: De regerande mästarna ser fortfarande starka ut. Tänk ett power play där Fredrik Bremberg inte platsar i första uppställningen.

2. Färjestad

Kommentar: Tre tunga veteraner är tillbaka i Rickard Wallin, Christian Berglund och Jonas Frögren. Och mycket av det FBK-hjärta Färjestad saknade i fjol.

3. Frölunda

Kommentar: Någon gång måste ju Frölunda lyfta och jag tror Kenta Johansson är rätt man att lyfta dem.

4. Skellefteå

Kommentar: Jag tror Skellefteå har etablerat sig som topplag och kommer att hamna topp 4 även i vinter.

5. Djurgården

Kommentar: Har värvat bra och nu senast Widing, men tunga tapp i Gustaf Wesslau, Marcus Nilson och en skadad Marcus Ragnarsson. Det kommer att kännas.

6. Brynäs

Kommentar: Har en talangbank i världsklass och får de rätt ränta på juniorarbetet är Brynäs ett säkert slutspelslag – även utan Markström.

7. Linköping

Kommentar: Linköping ser tunna ut och räknar med att tjeckiska stjärnduon Hlavac/Hlinka ska rädda dem när de landar i oktober. Men jag tror inte på LHC i vinter.

8. Timrå

Kommentar: Jag tror Perra Johnsson är rätt man för Timrå. Han kan få det här laget att lyfta, men inte längre än till sista slutspelsplatsen.

9. Modo

Kommentar: Tala om total make­over. Ett nästan helt nytt lag. Och den eviga frågan om Foppa spelar eller inte. Jag ligger lågt för när­varande.

10. Luleå

Kommentar: Ser knappast starkare ut än i fjol och därför har jag svårt att se att de ska lyfta från den tiondeplats de hamnade på.

11. Södertälje

Kommentar: Södertälje avslutade bra förra säsongen. Nu är Linus Klasen borta, även om jag inte tror det betyder så mycket som de flesta tror.

12. AIK

Kommentar: Har elitseriens klart tunnaste trupp på papperet. En skräll om de hamnar någon annanstans än på tolfteplatsen, men har potential.

ARTIKELN HANDLAR OM