”Jag hade hellre haft kvar honom i livet än att gå upp i SHL”

Challe kände den avlidne djurgårdssupportern: ”Hade älskat det här”

1 av 6
En supporter firar med Challe Berglund efter avancemanget.
HOCKEY

Charles Berglund var nära vän med djurgårdssupportern som dog.

Han stod själv på läktaren i Helsingborg under tragedin – och berättar för Sportbladet om dramatiken och sorgen.

– Jag hade hellre haft kvar honom i livet än att gå upp i SHL, säger en tårögd sportchef.

De hade hus i samma kvarter. Döttrarna spelade fotboll tillsammans i den lokala föreningen. Djurgårdens sportchef Charles Berglund levde nära den supporter som dödsmisshandlades innan matchen mot Helsingborg för en vecka sedan.

– Vi kände varandra. Han bodde inte så långt från mig, ­säger han.

”Challe” har gömt sig i ett ­litet kyffe bortom de stojiga omklädningsrummen. Spelarnas jubel och det uppsluppna hojtandet hörs dovt bakom tunna väggar. Sportchefen, som normalt sett håller en tydlig distans till journalister, är märkbart personlig när han varvar ner med ett par klunkar ur den medhavda ölburken.

Tårar i ögonen

49-åringen har tårar i ögonen, men darrar inte på rösten, när han berättar om den där eftermiddagen i Helsingborg för en dryg vecka sedan.

– Jag var ju på plats. Stod på ståplats med min son.

”Challe” fick snart klart för sig att stämningen blivit ovanligt hetsig.

– Det var aggressioner hit och dit och en kille kom fram redan efter fem minuter. Och liksom: ”De har dödat en av våra”.

Han fattade först ingenting. Vad menade killen egentligen? Sen märkte han hur det började hända saker, hur bortaklacken kollektivt rörde sig in mot ­planen.

– När samma kille sprang ut på banan sa jag till min grabb, Emil: ”Vi skiter i det här”. Han ville också gå därifrån.

När de anlänt till hotellet fick ”Challe” plötsligt ett samtal från sin bästa polare och granne.

– ”Var är ni?” frågade han och tyckte det var skönt när jag sa att vi var på hotellet. Vännen ­hade en olustig känsla om att ­något hänt någon han kände väl.

”Det blir tuffare”

45 minuter senare ljöd signalerna från mobilen än en gång. Det var kompisen igen. Han ­hade fått en bekräftelse om vem som dött på Helsingborgs gator.

”Fan, det är ju han”.

En tredje kamrat – deras ­gemensamma vän – hade gått bort.

Hur reagerade du?

– Det blir tuffare när det är någon man känner, någon som är nära. Den normala reaktionen i sådana här lägen är ju: ”Jaha, var det en huligan eller?”. Och då tycker man inte att det var så ­farligt, även fast det är ett människoliv. Och det är ju fel.

Under segerfesten på isen skanderade spelarna supporterns namn tillsammans med klacken. En mäktig manifestation, menar ”Challe”.

– Han hade älskat det här. Barndomskompisarna kom till förra hemmamatchen. Jag och Bosse (Andersson, sportchef i fotbollen), gav dem en fin krans. Det kändes väldigt bra.

Tillägnar honom segern

Likt resten av spelartruppen väljer han att tillägna SHL-avancemanget till sin förolyckade vän.

– Självklart. Fast jag hade hellre haft honom i livet än att gå upp till SHL. Om man hade fått välja sånt…

ARTIKELN HANDLAR OM