En klubb i fritt fall

Wennerholm: Målet för LHC måste vara att undvika kvalspel

Foto: Foto: BILDBYRÅN
FICK FOTEN Johan Åkerman är sist i raden av spelare som lämnat LHC senaste åren. Backen värvades inför säsongen men har inte levt upp till förväntningarna. Linköping är nu en klubb i kris – med sina två största stjärnor uthyrda till KHL.
HOCKEY

Linköpings spelarkarusell har bara snurrat snabbare de senaste åren.

Det finns bara två spelare kvar från SM-finallaget 2008.

Spelare och tränare har sparkats och klubbens två största stjärnor är långtidsuthyrda till KHL.

Det har skapat en klubb i fritt fall.

Jag brukar återkomma till Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl.

Två stjärnspelare med elitseriemått och som båda har skrivna kontrakt med Linköping.

Men nu när krisen drabbat LHC, glänser firma Mårtensson/Weinhandl i ryska SKA St Petersburg.

Det är det största misstag som Linköping gjort genom åren och jag köper inte klubbdirektören Mike Helbers förklaring att båda skulle hamnat till NHL om de stoppats.

Hans argument är ju att ryssarna betalar, medan spelarna går gratis till NHL.

Men då förutsätter han att både Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl skulle få var sitt NHL-kontrakt i näven om de tvingats kvar i Linköping.

Det tror inte jag.

Haft kontrakt i fem säsonger

Det mest sjuka är att Mattias Weinhandl har haft kontrakt med Linköping i fem säsonger nu, men bara spelat en enda av dem i Cloetta Center.

Det var just säsongen 2007/08 då östgötarna spelade SM-final mot HV 71 och Mårtensson/Weinhandl var elitseriens verkliga radarpar.

Den enda säsong de gjort tillsammans i Cluben och där Mårtensson vann poängligan och Weinhandl skytteligan.

Om LHC reder ut den här krisen har Mike Helber inget val.

Då måste Mårtensson och Weinhandl ”hem” till nästa säsong.

Annars har han ingen trovärdighet kvar.

Då kan fansen börja drömma om en ny SM-final.

Linköping har varit ett topplag länge nu och har varit topp fyra i elitserien ända sedan säsongen 2003/04, då de etablerade sig på allvar, och fram till i fjol.

Då blev de femma i grundserien, den sämsta placeringen på åtta år.

Ett litet varningstecken för ett lag som totalt bytt ansikte sedan senaste SM-finalen mot HV 71 2008.

Från det finallaget finns bara två spelare kvar i truppen – Mikael Håkansson och Ivan Majesky, den slovakiske backen som kom tillbaka för knappt två veckor sedan.

Som jämförelse har finalmotståndarna HV 71 kvar åtta spelare från det lag som tog SM-guldet 2008.

Mike Helber och sportchefen Johan Hemlin har gjort vad de kunnat för att fylla luckorna, men det har blivit många felsatsningar också.

Två tränare har fått gå, först Gunnar Persson och nu Hans Särkijärvi.

Elitseriens äldsta trupp

Nu står Linköping med elitseriens äldsta spelartrupp, även om medelåldern sjönk en bra bit när 39-årige Johan Åkerman fick gå.

Men det är många spelare i Linköping som närmar sig slutet på sina karriärer och spelar av de sista åren och inte har några framtidsdrömmar.

Dessutom saknas det fart i de trötta benen och fart är vad nästan allt handlar om i dagens moderna hockey.

Nu återstår att se vad Harald Lückner kan göra för att vända trenden.

Han hann ju bara ställa sig i båset i premiärmatchen mot AIK och det slutade med 0–3 i baken och ytterligare en mållös match för östgötarna.

Det är lagets största problem.

Att bara ha producerat 68 mål framåt är under all kritik.

Det är 1,8 mål per match i snitt och det måste vara någon form av bottenrekord.

Johan Hemlin måste hitta en riktig sniper på de veckor han har kvar till elitseriens transferfönster slår igen den 31 januari.

Nu tror jag att Lückner och Linköping ändå grejar det här.

Men målet just nu måste vara det lägsta sedan Linköping tog klivet upp i elitserien.

Att undvika kvalspel.

Vem hade trott det då säsongen startade?