”Spelarna mår för bra i Luleå Hockey”

Håkansson: Dags att ifrågasätta ”Osten” och ”Skuggan” – båda borde hänga löst

1 av 2 | Foto: BILDBYRÅN
HOCKEY

Luleå drömde om guld, men hittills har säsongen handlat om floppvärvningar, skador och om fans som börjar kräva sina ikoners avgång.

Det är dags att börja använda ordet kris nu.

Frågan är hur vägen ur den ser ut.

Sportbladets Johan Håkansson.

Precis innan serien drog igång stod Stefan ”Skuggan” Nilsson på scenen vid SHL:s upptaktsträff i Stockholm.

Hans ögon lyste, det var hans första säsong som huvudansvarig tränare för sin moderklubb och han hymlade inte med att han hade ett lag för serieseger.

Nu träffas vi utanför omklädningsrummet i Coop arena och läget är ett helt annat.

”Skuggan” ska förklara ännu en förlust. De har börjat bli så många nu att det börjar tryta med variationer.

Luleå ska hitta tillbaka till tryggheten. Luleå ska bli stabila i sina prestationer.

Vi har hört det förut.

Fansens tålamod slut

Men fansens tålamod är slut. Två raka matcher utan mål är liksom kulmen på en längre period av undermålig hockey.

Luleå är i dag en ekonomiskt välmående klubb. Sedan den dag miljardären Jakob Porser började skjuta till mångmiljonbelopp kräver supportrarna en helt annan nivå på både nyförvärv och resultat.

Och där närmar vi oss Luleås stora problem.

Det gick utmärkt att med en mindre plånbok hitta guldkorn i allsvenskan och sedan kriga sig till bra resultat.

Det var när pengarna kom som problemen började.

Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström har allt för sällan hittat rätt när han jagat högvilt.

I år är det mer tydligt än någonsin. Luleå tappade spelare som Granström, Rajala och Micflikier. ”Osten” levererade en trio ersättare: Julius Junttila, Kael Mouillierat och Tim Kennedy.

Efter 25 matcher har trion tillsammans gjort fyra mål.

Om vi lägger till att Jacob Lagacé, som var en firad målskytt i allsvenskan, inte gjort mål på över 300 dagar så förstår ni var Luleås problem ligger.

Herregud, bäst på isen

Målvaktssidan och backsidan är helt okej, trots flera tunga skador. Det finns även grovjobbande forwards och piggare juniorer än på många, många år (herregud, Einar Emanuelsson var bäst på isen).

Vad som saknas är leverans av toppspelarna. Eller om vi ska vara ärliga: det saknas toppspelare.

Lars ”Osten” Bergström är en ikon inom Luleå Hockey. Som tränare gav han klubben det enda SM-guldet och som sportchef förde han upp föreningen till serieseger, SM-final och seger i EHL.

Men i dag förtjänar han kritik. Han förtjänar till och med att ifrågasättas om han är rätt man för uppdraget.

Stefan ”Skuggan” Nilsson måste även han kritiseras och det är nu han måste bevisa att han klarar att leda ett SHL-lag när det blåser svinkallt.

Luleå har nu fyra raka bortamatcher och om inte poängen börjar komma i december sitter ”Skuggan” löst – trots att Luleå aldrig någonsin sparkat en tränare mitt under säsong.

Spelarna mår för bra

Det som oroar mig är att atmosfären är lite för trevlig i Luleå med tanke på tabelläget. Spelarna mår lite för bra. Jag kan inte låta bli att tänka på Per Ledin och Chris Abbott. Spelare som inte tolererade något annat än maxprestationer av sina lagkompisar.

Johan Harju är lagkapten i dag och en helt annan person. Jag är tveksam till att han är perfekt för uppgiften när laget är i kris.

Vad bör Luleå göra? Jag tror det är dags att sluta prata och hoppas. Med tanke på skadeläget och tabelläget är det hög tid att öppna plånboken.

Laget måste få in klass. Spelare som utstrålar pondus, som kan stå upp och bära laget från motgång till framgång. Som gör de viktiga målen i matcher som den här.

Annars får Luleå inrikta sig på att undvika allsvenskan – och jag tror inte det var det som Jakob Porser tänkte när han gick in med sina miljoner.