Synd bara att SVT pissade på damerna

Lasse Anrell: De borde skämmas

SPORTBLADET

Det var stor innebandyfest a la utebandy i Globen i går.

Iksu och Warberg vann SM-guld och det var ett riktigt mäktigt drag bland rekordpubliken 14 656 på läktarna.

Synd bara att SVT valde att pissa på innebandydamerna.

Oftast är könsförtrycket osynligt för den som inte drabbas själv.

I går blev det väldigt synligt i all sin fånighet för hela svenska folket.

Herrfinalen 15.30 kunde alla svenskar se på gamla hederliga etablerade TV 1. Det vara bara att knappa in sin analoga apparat och njuta.

Damfinalen 12.30 kunde de flesta däremot inte se.

Den valde SVT att placera i sin digitala illusion SVT 24 som man inte kan se om inte har diverse boxrar, tefat, kablar och andra aggregat. Ett fullständigt onödigt, slentrianmässigt och oförklarligt beteende av ett företag som har som en av sina uppgifter att motverka all sorts förtryck i Sverige. Även könsförtryck.

Och förtryck blev det.

Följden av den här märkliga placeringen i kanalgyttret blev högst sannolikt att herrfinalen sågs av ungefär 400 000 människor medan damfinalen gissningsvis sågs av cirka 10 000. Bara för att SVT med all sin public serviceimage valde att pissa på damerna och satsa alla resurser på herrarna.

De borde skämmas. De gav inte damerna en ärlig chans och de borde skämmas.

Följden blir ju att nu kan alla löddriga gubbar i Idrottssverige och Anslagssverige sitta och säga som de brukar att damerna är det ingen som bryr sig om utan nu ska vi satsa på herrarna - precis som vanligt.

SVT med Christina Jutterström och Albert Svanberg i spetsen borde skämmas.

Typiska, taskiga, mulliga mansgrisar.

Betrakta det här som en anmälan till både radionämnden och jämställdhetsombudsmannen, Christina och Albert.

Matcherna.

Iksu från Umeå vann damfinalen efter att 17-åriga Madelen Jonssons gjorde sitt andra mål - en nästan exakt kopia av det första - fyra minuter in i förlängningen. Hon var bra, hela Iksu var bra och eftersom alla trodde att de skulle vinna så var det kanske inte så förvånande att de gjorde det. Men finalen blev jämnare än jag trodde att den skulle bli. Till slut var det en spelares smarthet som avgjorde.

Men någon större innebandy blev det inte.

Det blev det inte i herrmatchen heller även om det blev mycket dramatik.

Spelet?

Ja, inte mycket teknik. Snarare tvärtom. Båda matcherna innehöll väl ungefär lika många finesser som ett normalt diskvatten. Det mesta handlade om tät defensiv där det krävdes powerplay för att skapa målchanser. De tre första målen i herrfinalen gjordes i powerplay men sen fick Warberg ordning på nerverna och sköt mot mål istället för mot åskådarna.

Då blev det stolpe in istället för det tidigare allt överskuggande rumpa ut i sarghörnen. Snyggast: Magnus Svenssons solomål som gav 3-2.

Arrangemanget runt finalen var storstilade med Tom Robinson vid avblåsningarna, cheerleaders, Robert Wells på nationalsång, Henrik Jonsson som mellansnacksgubbe och Lasse Granqvist som moralkaka och vakter med stumma blickar som sa att man inte fick gå den tio meter långa vägen till pressrummet - eftersom den gick genom ett vip­område – utan var tvungen att gå 27 trappor istället.

Vipområde – i innebandy. Wow.

Jag kan också känna en viss skepsis mot den sport där utvisningarna tas för något som heter ”Upprepade förseelser”. Låter konstigt och godtyckligt. Antingen är det väl ett regelbrott eller också inte.

AIK vann inte - trots ledning med 2-0. Det här är verkligen inte de gulsvartas tid.

AIK vann inte i innebandy heller. De borde kanske satsa på nåt enklare som badminton eller stockrosor.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM