Så är det att ha en tjej som tränare

Niklas Jihde: Hon har en grymt tuff uppgift framför sig

SPORTBLADET

Hur är det att ha en tjej som tränare?

Hur fungerar det i omklädningsrummet? Ska ni spela som tjejer också?

Jäklar, vad många frågor man fick besvara från vänner och idrottsintresserat folk, när Kristina Landgren-Carestam tog över som förbundskapten för Sveriges mest framgångsrika landslag – innebandylandslaget.

Plötsligt hade alla en åsikt och man började prata om innebandy som aldrig förr i media.

Foto: ANDREAS BARDELL
EN KVINNA BLAND MÄNNEN Innebandys förbundskapten Kristina Landgren-Carestam tillsammans med assisterande tränaren Ulf Hallstensson.

Men hur är det då? Hur fungerar det att ha en kvinna i ett bås med herrar?

Jo, det fungerar precis lika bra som det har gjort med de tidigare förbundskaptenerna, allt är sig likt förutom att det är en lite ljusare stämma som hörs när det ges direktiv till oss spelare.

Redan när jag spelade i Pixbo/Wallenstam hade jag Kristina som tränare, också då hördes det många tvivlande röster om hennes kapacitet att träna ett herrlag. Hon visade direkt att det inte var någon skillnad på hennes sätt att leda ett lag mot en killes.

Och varför skulle det?

Det vi spelare behöver hjälp med är att utveckla vårt spel, få hjälp med det taktiska och vi behöver någon som bestämmer. Vad jag vet kan väl lika väl en kvinna stå för de kunskaperna och att bestämma. Det vet vi killar, att tjejer kan och gillar!

Men visst finns det olikheter i Kristinas ledarstil mot de övriga tränarna jag haft. Hon bryr sig mycket mer om den sociala situationen, att man mår bra och helt enkelt kan koncentrera sig på innebandy när det är dags för träning och match. Kost och sömn är andra vanor som hon registrera mer noggrant än de manliga tränarna jag har haft. Det första jag och de övriga spelarna i Pixbo fick göra var att hoppa upp på en våg och väga in oss i början av säsongen. Sedan fanns vågen på plats för mätningarna med jämna mellanrum tills någon lyckades slarva bort batterierna (det var inte jag!).

I landslaget bygger Kristina sin ledarstil på att forma ett lag av alla stjärnor. Hon har tagit på sig den biten medan det är Ulf Hallstenssons, den andre förbundskaptenen, uppgift att föra ut det taktiska. Ulf är en herre långt uppe från norr som tycker att alla är kärringar söder om Boden, vilket gör att det blir en härlig jämställdhet i båset! Nu bygger dessa båda kaptener ett lag mot den största VM-turneringen någonsin, i Sverige maj 2006.

Efter fem raka guld är det naturligtvis den tuffaste uppgift någon förbundskapten inom innebandyn har haft: allt annat än nytt guld är ett stort fiasko!

Då ska vi tänka på att finnarna har slagit oss i de tre senaste matcherna. Att tjeckerna, som var i final senast, bara var tre minuter ifrån att för första gången spela oavgjort mot Sverige förra helgen. Att schweizarna kommer att vara bättre förberedda än någonsin till detta mästerskap. Jag kan se och höra knivarna slipas inför sågningen om det inte skulle bli guld, alla dessa skeptiker skulle jubla att få sänka vår kvinnliga förbundskapten.

Så det är enkelt, lika bra att spela hem det SJÄTTE raka VM-guldet – och det första för en dam i ett herrlag!

Bandyn börjar bli oroliga för den negativa publikutvecklingen och kampen mot den allt mer populära innebandy. Nu testar man att spela 3x30 minuter istället. Kan inte förstå, mer än att isen blir bättre, att folk skulle vilja stå och frysa en paus till istället för att få se mer effektivt spel. Eftersom bandyn är en broder till oss så hoppas jag verkligen att det går bra för den, men visst är det mysigare inne på vintern?..

Wow! Tv-sporten visade två mål ifrån landslagets bortamatch mot Tjeckien, höll på att sätta söndagsmackan i halsen??

Svaret på om Kristina är i omklädningsrummet i bland är självklart: Ja.

Veckans skaderapport: Axeln läker på bra och jag börjar se ljuset i tunneln. Räknar med spel efter jul igen.

Niklas Jihde ([email protected])