Oro i innebandyns ankdamm...

Niklas Jihde skriver själv: ”Därför nobbar jag landslaget”

SPORTBLADET

Det var inte ett av de enklaste beslut som jag tagit under min innebandykarriär – att tacka nej till att representera sitt land under de två landskamperna mot Tjeckien.

Det kändes dock helt rätt att göra det.

Anledningen är helt enkelt att jag inte är tillräckligt bra för tillfället.

Det finns lätt åtta andra forwards som förtjänar den åtråvärda platsen i blågult mer än vad jag gör.

Att komma tillbaka från en svår skada har varit betydligt tuffare än jag någonsin kunde föreställa mig. Klart jag har sett hur andra idrottsmän fått slita en tid för att nå sin normala kapacitet, hade dock inte föreställt mig att vägen var så lång och seg.

Tiden under skadeperioden var faktiskt ingenting mot den perioden som pågår nu – jag vill så mycket men presterar så lite. Vi i AIK har det tufft med fyra raka nederlag och helt plötsligt befinner vi oss endast två poäng ovanför slutspelsstrecket. Det återstår fyra matcher i serien och efter landslagsuppehållet bär det av till Helsingborg för en ”ödesmatch”. Det gäller alltså att samla krafter och visa att vi är starka.

Att få spela i landslaget är det mäktigaste och största en idrottsutövare kan få uppnå och jag har längtat ruskigt länge efter det.

Mitt nej till landslaget har väckt upp starka känslor bland ankorna i innebandyns ankdamm. ”Jihde pissar på landslaget”, säger den gamla Haninge-hövdingen Kenta Sjögren till zorronet. Ja, det går att se på situationen på många sätt.

Min syn är enkel – de bästa ska spela i landslaget, och med de bästa så menar jag naturligtvis de som är bäst för stunden. Jag ska inte vara med för att jag har fyra VM-guld och varit med otroligt länge i landslaget. Kan inte låta bli att bli förbannad (och det är inte ofta jag blir!) på Kentas åsikter.

Han uttalar sig vidare: ”Peter Forsberg kan gå emot Flyers men Niklas Jihde kan inte gå emot AIK. Forsberg och Zlatan hade kallats landsförrädare om det gjort samma sak” säger Sjögren. Att blanda in min klubb AIK i detta är lågt. Saken är den att AIK inte ens visste om mitt beslut att tacka nej till landslagshelgen, det är en sak mellan mig och landslagsledningen.

Det här fallet är ett typiskt innebandyfall – får någon en chans att hugga mot någon annan i ankdammen, så gör man det. Om personen har koll på läget spelar inte så stor roll, bara det ventileras åsikter är det ok.

Blir dock stolt att nämnas i samma sammanhang som våra två största – Foppa och Zlatan! Har även mötts av många uppmuntrade kommentarer från människor som tycker det var ett modigt och klokt beslut. Kontentan är såklart att det är förbundskaptenernas som ska bestämma om jag är tillräckligt bra för att vara med i deras lag. Tycker dock det är en stor skillnad den här gången, på grund av de stora skadeproblem som jag haft.

Elitserien rullar vidare och jag får verkligen bita mig i tungan efter kritiken som jag delat ut till lagen runt slutspelstrecket. Plötsligt är vi mitt i dramat om att försöka överleva och få spela det roligaste som finns – slutspel.

Det är ju runt strecken som allt fokus allt läggs i slutet av säsongen. Topplagen kan lugnt och stilla börja förbereda sig för kampen om medaljerna, medan vi tvingas ta varje match som återstår som en SM-final. Det är klart att det inte finns något positivt med att harva längre ner i tabellen, men lyckas vi bara ta oss vidare så är allt nollställt igen.

Slutspelet – ja, det känns som om det är en öppnare historia än någonsin, redan från kvartsfinalerna kommer det att bli en stentuff resa. Ska bli väldigt intressant att se vilka lag som topplagen väljer i sina kvartar. Det är ett fantastiskt kittlande system det här med att ettan får börja välja mellan femma och åttan i tabellen, snacka om psykologi.

Bandy-VM passerade snabbt förbi här hemma. Kan inte förstår varför de envisas med att spela VM varje år, blir som en för utspäd saft. Däremot är SM coolt.

Okej, OS är hur stort som helst, blev dock inte särskilt förvånad när Calle Johansson förklarade att varje spelare i NHL hellre vinner Stanley Cup än ett OS-guld. Tre Kronor samlas dagen innan turneringen startar, måste vara svårt att bygga upp en lagkänsla under denna korta tid. Dyker inte ”Foppa” upp blir det ingen medalj, tyvärr.

De svenska gulden plockar: Anja, damerna i curling och sedan fixar någon sprint ett.

Tre guld till lilla Sverige är inte fy skam!

Niklas Jihde ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM

Innebandy