Häng med landslaget bakom kulisserna

Niklas Jihde – bara på Sportbladet.se: Det är ofta budgetår hos innebandylandslaget

SPORTBLADET

Landslagssäsongen är stängd efter den gångna helgens World Challenger-turnering i Göteborg. Säsongen avslutade på det sättet som landslagssäsongerna brukar avslutas på - svensk seger före Finland.

En hektisk helg i Melodifestivalstokiga Göteborg passerade lika snabbt förbi som när Anja Pärson flyger ner för störtloppsbacken.

Häng med innebandylandslaget på en turnering.

Torsdagsmorgon: Klockan ringde tidigt hemma i lägenheten i Solna. Som vanligt var planeringen dålig från min sida och det gäller att få i sig frukost, borsta tänderna, packa väskan och få med sig sina vapen (klubborna) på ett par minuter, innan det i ilfart bar av mot T-centralen. På vägen dit ringde min klubbkompis och granne, Mikael Karlsson, som inte alltid har koll på de praktiska sakerna – biljett, klubbor och skor har jag fått fixa fram till honom, vad gör man inte som lagkapten och god granne.

När jag sjönk ner på min plats i X2000-tåget, som skulle ta oss som bor i Stockholm och dess omnejd ner till min gamla hemstad Göteborg, så tänkte jag tillbaka på alla dessa samlingar som passerat genom de tio åren jag varit med i blågult. Tidigare var det nästan alltid Stockholm som gällde när det var blågul samling, men nu när man flyttat så är det såklart tvärtom – som vanligt taskig tajming från min sida.

Torsdagseftermiddag: Landslaget är samlat och det sedvanliga hälsandet och genomgångar av klubblagsmatcherna avhandlas mellan spelarna, det är många som varit med ett tag i blågult nu. Det brukar alltid vara en smula stelt inledningsvis av samlingarna, det brukar dock släppa lika snabbt som de civila kläderna byts ut mot en gammal sliten Sverige-overall (Det är ofta budgetår hos innebandylandslaget!)

Lika sylvasst som Byggmarks slalomåkning

Torsdagskväll: Träning i Lisebergshallen. Att genomföra en träning i landslaget är bland det tuffaste du kan utsätta dig för inom innebandyn. Kvalitén är enormt hög och tempot lika sylvasst som Byggmarks slalomåkning. Det brukar dock inte hända så mycket på dessa träningar, alla är helt enkelt så skickliga att vi tar ut varandra. Det roligaste på denna träning var att min storebror, Johan, hade blivit inkallad och var med på träningen. Förutom att han drack upp all sportdryck, så var det kul att han fick uppleva en landslagsträning – att han även lyckades vara med på en bild i tidningen dagen efter är bra jobbat. Peter Fischerström frågade förbundskaptenerna om det var ok att även han fick ta med sig sin bror till nästa samling!

Fredagsmorgon: Lugn träning med inriktning på powerplay och fasta situationer. Nu började jag även skönja de första gäspningarna från gubbarna, det är alltid en speciell lägerkoma som infinner sig när man är iväg på läger. Koncentrationen ökade dock drastiskt ju längre dagen gick – snart match mot Schweiz.

Fredagskväll: Vi gick sedan ut och körde över Schweiz med solklara 8-2. Kungen på banan var Pixbos Martin Dahlgren, som stod för fyra baljor. Efter matchen blev det ett sedvanligt tal från matchens lirare - det dröjde dock länge innan ”Dala” kom in och rev av sitt tal, verkade näsan lite inövat. På hotellet trängdes vi sedan bland schlagerladdade människor som intagit Göteborg – kändes bra att traska omkring i sin träningsoverall!

Discobowling

Lördagsmorgon: Sovmorgon innan förbundskaptenerna kallade på uppmärksamheten inför helgens höjdpunkt – match mot våran ärkefiende, Finland. Nu började de svarta, laddade ögonen träda fram i gruppen, en skön känsla att ladda upp inför en viktig match tillsammans med Sveriges bästa spelare.

Lördagskväll: En ännu skönare känsla infinner sig när matchens lirare, målvakten Peter Sjögren, håller sitt tal efter en klockren 5-1 mot finnarna. Alla verkar lättade över att vi äntligen fått klippa till vårt östra grannland – och det på ett övertygande sätt. Efter matchen blev det inkilning av de tre nya spelarna – Kanebjörk, Ramsin och Edgren. De fick uppträda med varsin schlagerlåt, inte i Scandinavium, vilket nog var en jäkla tur för det lät värre än min morgonsång. Edgren stod som segrare efter en hård omröstning. Vi avslutade med lite discobowling – där resultaten var lika varierande som stilarna. Långe Fredrik Djurling vann, vilket inte var så konstigt eftersom han nästan var framme vid käglorna när han släppte iväg sitt klot.

Söndagseftermiddag: Tufft att ladda om för den sista fighten mot Tjeckien – vi lyckades dock göra det och vinner med stabila 4-1. Precis som jag skrev förra veckan, så hade det tuffa schemat tagit ut sin rätt. För första gången i historien tvingas vi kalla in nya spelare till den sista matchen för att få ihop fullt lag. Jag fick i alla fall kliva fram och lyfta bucklan för turneringssegern inför storpubliken, 542 åskådare! (skandal). Hann även spela in en intervju tillsammans med ungtuppen, Joel Kanebjörk – temat var gammal och yngst. Det skiljde visst 12 år mellan oss. Oooops!

Söndagskväll: Avslutas med en underbar buffé – där alla pasta har bytts ut mot lite flottigare saker. Hallstensson och Göransson tackar för den här säsongen och berättar att nästa samling inte är förrän i november – hyfsat uppehåll! Spelarna säger hej då för denna gång – det dröjer dock inte länge innan vi är bittra fiender i Elitserien igen. Är det något vi är bra på i Sverige så är det att bygga upp en stark lagsammanhållning – innebandylandslaget är inget undantag.

ARTIKELN HANDLAR OM