Bergström: Bästa finalen på åratal

Jag hoppas ni njöt – snart kan de splitras

1 av 5 | Foto: BILDBYRÅN
SPORTBLADET

Jag hoppas ni njöt av den bästa SM-finalen på många år.

Jag hoppas ni njöt extra av mästarna Djurgården.

Risken finns att "innebandyns Tyresö" är splittrat om ett par månader.

Sportbladets Kristoffer Bergström.

Spelarnas biljetter till Malmö kunde lika gärna ha tryckts i höstas. Aldrig tidigare på 2000-talet har två lag varit så förhandstippade som Kais Mora och Djurgården.

Lagen levde enkelt upp till hajpen. De kom etta och tvåa i tabellen, slaktade motståndet i kvarten och semin, storstjärnorna Anna Wijk och Emelie Lindström kom etta och tvåa i poängligan och förstafemmorna bar inte bara sina klubbar utan också landslaget till VM-guld.

Och väl framme i Malmö Arena?

Överlägsna seriesegraren Mora eller finalvanare Djurgården?

Inför kampen skrev jag:

"Jag håller Kais Mora som knapp favorit, men bara så länge inte förstafemman wijker ner sig igen".

Ordvitsen var svag men analysen rimlig. Moras Reinestrand-Nötzli-Wijk-Larsson-Hultgren kom till finalen med en ryggsäck full av sten på sig. De darrade både i VM-finalen 2013 och SM-finalen 2012. De vek ner sig.

Hängde som sjalar

Tendensen hade inte gått Djurgården förbi. Finalens första tio minuter punktade de stjärnan Wijk över hela planen. De hängde som sjalar om hennes hals och sprängde femmans försök till kreativt spel.

Taktiken fungerade. Wijk och hennes kedjekamrater fick nya bumlingar i de där ryggsäckarna. De var inte usla i första perioden, men bleka. Femman som snittade tio poäng per match i grundserien skapade närapå ingenting.

I period två och tre matchade lagen inte längre sina bästa spelare mot varandra, vilket gav öppnare spel. Förstafemmorna bar sina lag, Emelie Lindström och Anna Wijk gjorde varsitt mål, men Djurgården kändes hela tiden farligare.

Lagen följdes åt till 5-5.

Sudden death.

Djurgården hade i det läget vunnit sex SM-guld på 2000-talet. Mora hade inte vunnit sedan 80-talet, då motståndet hette kreativa namn som Rasket, Kolarbyn, Bengen och Grönspättorna.

Jo, som så ofta slutade sportens mest oförutsägbara element förutsägbart.

Ranja Varli, hon som punktat Wijk i början, rakade in 6–5, vilket var Djurgårdens förstafemmas åttonde poäng. Moras stannade på fyra.

Måste prata framtid

Här finns plats för jubel.

Hyllningar.

Skratt.

För jag måste också kort prata om framtiden. Djurgården är bäst i Sverige 2014 men kan mycket väl vara ett mittenlag 2015. Klubben har länge brottats med svag ekonomi, och enligt vad jag har hört har det börjat pyra bland spelarna.

Emelie Lindström tvekar på framtiden och enligt envisa rykten blickar flera andra landslagsspelare (Gustafsson, Mattsson) mot mer välskötta serietolvan Täby.

Jag tvivlar inte på att Kais Mora är i toppen för att stanna. De har stabiliteten och spelar säkerligen final också nästa år. Om Djurgården inte gör det hoppas jag det beror på att andra lag täppt till luckan till tätduon, inte på att de regerande mästarna har splittrats.

Här var krönikan tidigare slut, men jag har en rapport att lämna från katakomberna. Ranja Varli strålade därnere, men hade ont i foten från den första punktmarkeringen. Emelie Lindström log med hela kroppen, men sa att hon inte länge vill jobba halvtid som fruktbud, vilket är ett argument för att hon slutar. Jenny Gustafsson ville inte blicka framåt, ville inte avgöra nu om hon ska till Täby.

Tränaren Lars Jedheim uttryckte sig mest målande. På frågan om klubbens ekonomi slog han ut med händerna.

– Det är Tyresövarning, sa han.

Det är ingen smickrande liknelse.

– Vi har skulder och det har Tyresö också. Det gäller att få in pengar.

Ska du fortsätta då?

– Det vet jag inte. Det får vi diskutera.