Bergström: Falun vill bli bäst i historien – Dif vill bara överleva

Sportbladets krönikör om mästare i olika verkligheter

SPORTBLADET

Två lika storslagna finaler, två uppsättningar likadana guldmedaljer, men när svensk klubblagsinnebandy f­inaste dag på 2000-talet är över står vi inför två ­verkligheter.

Faluns herrar vill bli historiens bästa lag.

Djurgårdens damer vill fortsätta existera.

Färgerna blandas kalejdoskopiskt nere på planen. Faluns svarta tröjor, deras supportrars illrosa och fotografernas och säkerhetspersonalens trafikgula västar. Det är evinnerligt hett, luften står stilla och luktar salta kroppar.

Herrarnas final är över och någonstans i myllret kramar en folkhord om Alexander Galante Carlström. I fjol avgjorde han här i Malmö Arena med ett hattrick, i dag väntade han på sitt enda mål till sudden death.

Andas, andas.

Mest rafflande dagen på 2000-talet

Sammantaget är Faluns seger över Storvreta och Djurgårdens över Kais Mora på damsidan den mest rafflande finaldagen som svensk klubblagsinnebandy har upplevt på 2000-talet.

24 mål, dubbla förlängningar, taktikdrag som Djurgårdens punktmarkering av Moras Anna Wijk, bottennapp som att Mika Kohonen och Hannes Öhman blev poänglösa, oväntade målskyttar som Casper Backby, skott i ribban, stolpen, akrobaträddningar av Klintsten och Frisk och…

Andas, andas.

De dansar vid en brant

Allt är över nu. Falun har fått sitt guld och Djurgården sitt. Nu väntar skilda framtider för de båda.

Djurgårdstränaren Lars Jedheim drar paralleller mellan sin klubb och Tyresö i Damallsvenskan. Båda är framgångsrika, men dansar vid en brant där allt kan gå ­förlorat. Djurgården har slitit för att betala tillbaka sina skulder men har två miljoner kvar och oavsett vad deras ordförande vill göra gällande ser sig spelarna redan om efter andra alternativ.

Slutar Emelie Lindström kan laget fortfarande gå till final nästa säsong. Flyttar ett par av namnen ur förstafemman borde det vara kört.

Falun ser tvärtemot sitt andra raka guld som en språngbräda mot ännu mer. Klubben har under de två senaste åren inte ökat sin omsättning eller klubbkassa nämnvärt, men truppen är lojal. Bortsett från Alexander Rudd verkar närapå alla stanna.

Man lyfter troligen inte duon Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström ur Dalarna utan att dubbelt bräcka Storvretas gamla värvningsrekord för Rasmus Sundstedt på 500 000 kronor.

För klubbchefen Patrik Bäck är målet ändå inte att vinna guld nästa år. När vi pratar vrider han redan siktet mot att ta hem pokalen de kommande två säsongerna, och på så sätt bli tidernas första lag att vinna SM-guld fyra år i rad. Det skulle innebära att klassiska dynastier som Lockeruds tidiga 90-tal, ­Haninges sekelskiftesperiod och Storvretas 2010-11-12-svit petades från rekordlistorna.

”Ingen anledning att inte jaga”

Jag påpekar för Bäck att det låter som storslagna mål för en klubb som Falun.

– Det finns ingen anledning att inte jaga fyra raka. Men kanske är jag segerrusig och dum, svarar han.

ARTIKELN HANDLAR OM