Så tydlig kan bitterheten vara

Lasse Anrell: Veckan har sagt allt om hockeyns helvete - och himmel

SPORTBLADET

Det kom ett brev.

Det kom ett brev som sa en del om hockeyns hela jävlighet.

Den här veckan har verkligen sagt allt om hockeyns helvete - och himmel.

Brevet kom från Dalarna.

Det innehöll två biljetter till en match mellan Leksand och Bofors. Ståplats.

Det innehöll några rader också:

”Hejsan Aftonbladet!!

Här kommer två biljetter till Leksands match på måndag 10/4. Byter dem gärna mot något annat som melodifestivalen nästa år, då vet man vad man får för kvalité.

Gör vad ni vill med biljetterna, men ge dem gärna till någon som inte lider eller lotta ut dem som exempel...

För oss är det bara att glömma denna tjecka säsong och se fram emot nästa säsong med hjärta.

Leksandshälsningar

Martin Hagelin och Martin Svensk”

Så tydligt kan bitterhetens evangelium skrivas.

Det är verkligen lätt att känna med Leksands publik. De fick ett litet himmelrike i Ejendals arena, men vad ska hända där nu? Matcher mot Arboga - hur kul är det?

Någon borde analysera hur ett lag som, bortsett från starten, spelade jämt med hela elitserien kunde klappa igenom så totalt i kvalet. Malmö och Skellefteå har ju också ganska många överåriga spelare som plockats samman som en tillfällig främlingslegion.

De fungerade.

Leksands legoknektar vek ner sig.

Pyrrhusseger

Det är ju egentligen så illa att både Malmö och Skellefteå är fulla av spelare som inte kommer att platsa i elitserien och de vet de antagligen om. Trots att de visste det så kämpade de med alla medel för att segra. Där kan man tala om Pyrrhusseger; de visste att om de går upp till elitserien så får de antagligen sparken för nu kommer 18 miljoner friska tv-pengar in och då kommer också betydligt mera flashiga spelare in.

Ändå kämpade de.

Malmös och Skellefteås bakgårdsspelare gjorde sitt jobb - Leksands gjorde det inte.

Det är tragiken - för Leksand.

För övrigt måste Nicklas Wikegård och några till ha skojat när de sa att Malmö spelar minst semifinal nästa år och att Skellefteå går till slutspel. Hur vet de det? Att bygga ett elitserielag tar åratal. Ett slutspelslag tar några år till.

Skellefteå och Malmö ska vara glada om de inte åker ur.

Såg ni Skellefteåsupportern som ollade isen i Bofors? Ingen stor tv-underhållning kanske, men lite kul var det.

Jag gick hem från Kinnarps arena strax efter 23.00 i torsdags.

Några stod kvar på ståplats. En vrålade ut sin ilska, eller kanske sin sorg. Det lät som båda.

I omklädningsrummet stod Björn Melin framför sitt skåp. Han stod helt ensam. Ryggen ut mot alla andra.

Han har just pratat med pressen. Med tårar i ögonen hade han berättat om hur han tänkte och inte tänkte. Han hade sagt att han bett sina lagkamrater om ursäkt. Det fanns inte mycket mer att säga.

Jag frågade tränaren Pär Mårts om vad han sagt till Björn Melin.

– Ingenting, svarade han.

Ingenting?

– Nä, han lär sig väl något av det här.

Ja, antagligen. Jag tyckte synd om Melin. Fram till den där missen, dribblingen vid blå linje, som han kommer att bli ihågkommen för resten av livet, var han en av matchens stora. Han vågade när de andra inte vågade. Han var den som drog igång hela HV efter det snabba baklängesmålet genom att verkligen våga och vara fräckare än alla andra.

Det är det ingen som minns nu.

Lika tom som Salo

Han stod länge framför sitt skåp. Totalt ensam. Hockey är en bitter sport. 53 sekunder förstörde allt.

– Det är den bittraste matchen jag varit med om, sa Pär Mårts.

Jag tittade på Melin.

Han såg helt tom ut. Han såg lika ensam ut som jag minns att Tommy Salo såg ut i Salt Lake City.

Jag tänker på ödet som är en viktig faktor i hockey. Just då hörde jag att Tommy Salo var hela Göteborgs hjälte efter att praktiskt taget ensam ha räddat Frölunda till SM-final. Det var Linköping mot Salo. Salo vann.

Jag gick in till Färjestads omklädningsrum och mötte Peter Nordström.

– Jag är så förbannad på alla skriverier om Salo. Att göra en Salo - vad är det för larv. Han är en av våra största hockeyspelare genom tiderna. Alla gör misstag. Liv hade visst gjort en Salo, skrev ni - det är ju bara löjligt.

Jag gick därifrån. Torget i Jönköping låg väldigt öde den här kvällen.

Veckans ramsa:

”Silvret ska hem, silvret ska hem till Karlstad igen.”

Frölundas klack efter att finallagen blivit klara.

Och de där biljetterna - hör av er som ni vill ha dem...

ARTIKELN HANDLAR OM