Arenan i Skellefteå – en knarkarkvart

SPORTBLADET

Hockeyresan är visserligen oändlig men den lärde oss en sak den här veckan:

Skellefteå platsar inte i gänget.

Missförstå mig inte, jag vet att hur mycket som helst kan hända och att Skellefteå kan värva en massa stjärnor – åtminstone teoretiskt – men det är alldeles uppenbart att det är skilda världar på ett fruktansvärt tydligt sätt i svensk hockey just nu.

I överklassen finns herrgårdsherrar som Loob i Färjestad, Kinell i HV, Helber i LHC och Ahdrian i Frölunda.

Sen kommer ett gäng uppkomlingar i Övik och Gävle i nya flashiga villor.

Jag åt lunch i Modos hall i tisdags på min hockeyresa på väg ner från Skellefteå till Timrå. Det är något magiskt i att komma in i en alldeles ny ishall, inga repor, inga smutsiga fönster, inga avtryck av svarta sulor. Allt är rent och tyst och det enda ljud som hörs är ljudet av lunchätarna som intagit buffén och sitter och tittar ut över isen och tränande spelare som ändrat sina tider för att erbjuda en stunds lunchförströelse för folket.

Hur stort är hockeybehovet?

Hundratals äter lunch på det sättet varje dag runt om i Sverige.

Det är lite rörande, håll med om det.

I Stockholm kan man knappt få folk att se matcher. Här vallfärdar de för att se träningar.

Det är också ett slags skilda världar.

Skellefteå är också bra på att få folk att se träningar. Första isträningen har varit ett jippo i åratal. Nu har de ett elitserielag och bristen på publik i måndags chockade nog alla inblandade.

Alla trodde att hockeybehovet var oändligt.

– Nu vet jag inte om dom verkligen är så sugna, sa Magnus Wernblom efter matchen.

Hela besöket i hallen gav intrycket av att här har vi en slarvig och fattig kusin från landet som är miltals från att platsa i det fina sällskap som han nu hamnat i. Hallen såg ut som en knarkarkvart jämfört med hallarna i Karlstad, Övik och allt vad de heter.

Ger ligan dåligt rykte

Byggställningar, trångt, inga utrymmen för nånting, smutsigt, slarvigt. Korts sagt inte på något som helst sätt elitseriemässigt. Hockeyligan har förmodligen godkänt arenan och arrangemanget – men det borde de inte gjort. Det ger ligan dåligt rykte att spela i ett gammalt uthus som mera påminner om en gammal rink i Ukraina på 50-talet än om en evenemangsarena för 2000-talets hockey.

Jag frågade Hockeyligans Tommy Töpel dagen efter om han tyckte att arenan platsade.

– Vi har gett dom en lista på saker som måste åtgärdas, sa han.

Det är så dags nu, Tommy. Elitseriestarten kan inte ha kommit som en överraskning, ens i Skellefteå. Även om det kanske verkade så på publiktillströmningen...

?

Å andra sidan är kanske västerbottningarna lika kräsna som jag. De kräver nog bättre än så här...

?

Nån som fattar de nya reglerna...?

Å andra sidan är den andra nykomlingen Malmös arena minst lika usel.

Den påminner mest om en hockeyarena i Tjernobyl på 80-talet.

Domarna gör det inte...

Jonathan Hedström dominerar. Han är det närmaste man kan komma det Tommy Söderberg kallade Johan Mjällby; ett kärnkraftverk.

Men Hedström är det mera på ett mentalt sätt. Dels mot oss i media, ingen bjuder på så mycket som Hedström.

Dels som föredöme. Jag liknade honom vid Tony Soprano i min krönika i onsdags för hans förmåga att mitt i machovärlden erkänna sina psykologiska brister. Gå på terapi, typ. Dels i laget. Att höra honom skoja med kamrater är en ren njutning.

Om en färsking som Oscar Sundh, 20, sa han, apropå sin egen diet på sushi:

– Oscar har ben som en ross. Han äter som en jävla häst.

– Häst? sa jag.

– Ja, han lånade sin mammas Ica-kort och på en vecka hade han ätit för 3 000 kronor. En vecka...

Presskonferenser med Hedström blir inte som med vanliga killar.

Och mycket riktigt känner sig en färsking som Oscar Sundh trygg under Hedström och vågar spela ut. Han är en jättetalang. Även om hans ben inte var så rossliknande som den genuint späde Hedström påstod.

Jag gör det inte...

Joonte, skriker Timråklacken.

Jonnte, säger tränaren.

Hur ska det egentligen låta, Hedström?

Boork blev hånad för att han inte kunde reglerna – men hade visst rätt...

Men å andra sidan är jag inte mer förhärdad än att jag kan se charmen i en arena som borde få motståndarna att känna sig som om de spelade hockey med Borat i Kazachstan.

Skräm dem, Wernblom. Stäng av strömmen i omklädningsrummet.

Lasses lista – här är veckans 10 hetaste sportprofiler

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM