Rena Hell’s Kitchen i LHC – nu är det ingen lek längre

inte så muntert Miljardären Hugo Stenbeck berättade i veckan om sitt samarbete med LHC och tränaren Slavomir Lener och VD:n Mike Helber. ”Krisen var total. Folk skrattade i branschen”, skriver Lasse Anrell efter Stenbecks avslöjande att Helber kan bänka spelare – genom sms till tränaren. FOTO: BILDBYRÅN, THOMAS JOHANSSON
SPORTBLADET

Det här var veckan när vi insåg att det råder en avgrundsdjup ledarskapskris inom svensk idrott.

Fotbollförbundet leds av en kille som helst vill leka Batman med Carina Berg.

Hockeyförbundet leds av en kille som är så osynlig att Mållgan framstår som rena Carolina Gynning.

Och så har vi Linköping. Ständigt detta Linköping...

Men jag borde kanske nämnt AIK och Djurgården först av alla.

Där är ledarskapet i fritt fall. Men det mest intressanta är ju att det hela tiden finns människor som mer än gärna tar över och att en kille som den veke Andreas Alm anser sig ha psyket för att leda Sveriges mest svårskötta pastorat visar antagligen bara att jag missbedömt Alm.

Och i Djurgården slutade Bo Andersson – ledaren som kommenterade kvinnliga sportjournalisters bröst med samma självklarhet som han kommenterade Kim Källströms lår.

Allsvenskan blir tråkigare utan Andersson.

På samma sätt som vi fick se hur AIK:s kommunikationansvariga Sophie Josefsson i en av veckans bästa intervjuer i Dagens Media förklarade att hon trots allt tyckte att AIK skött kommunicerandet om sina problem ganska bra.

Så pass.

Började med Renberg

Jag vet inte om ni läste intervjun i Dagens Industri med finansmannen Hugo Stenbeck. Finansman är väl kanske att ta i. Han är rik som ett troll – men hans tillgångar ligger låsta i stiftelser i Lichtenstein.

Intervjun var vansinnigt rolig. Stenbeck måste varit i toppform – på mer än ett sätt, om man säger, och eftersom Hugo Stenbeck är känd i branschen för att ofta vara i just toppform, på mer än ett sätt, så finns det ingen anledning att betvivla att så var fallet.

Intervjun orsakade stor munterhet i finansbranschen, men inte lika stor munterhet i Linköpings HC.

Allt började när det blev känt att Mikael Renberg fanns ute på marknaden.

– Honom vill jag ha, sa LHC:s coach Slavomir Lener som kan sin Renberg sen tiden i Luleå.

– Honom vill jag inte ha, sa VD Mike Helber som hyllar ett ledarskap byggt på enkla kristna värderingar som framgångsteologi och en god förmåga att hålla i pengarna.

Mike är gammal LHC-spelare som lät hockeykarriären finansiera en utbildning i ekonomi.

Så långt var allt okej. Den sportsligt ansvarige och den ekonomiskt var i luven på varandra, oklara roller, kanske, men allt var under kontroll.

Då kom dråpslaget.

Då kom Hugo.

”Krisen var total”

I DI skröt han över hur kul det var att vara inblandad i LHC och hur han njöt över att de som stod för cashen hade inflytande.

Han sa om sin vän Mike:

– Om en kille tar en utvisning bänkar han honom med ett SMS till tränaren.

Oops. Vad betyder det? Att Helber skrutit för sin kompis Hugo? Sannolikt. Att det finns en jargong mellan folk som styr ekonomiskt och de som står för pengarna?

Ännu mera sannolikt.

Att det verkligen går till så här? Helber sitter på läktaren och skickar SMS till Lener som ger folk istid efter hur VD:n och kanske rent av Hugo mår?

Eeh?

Vilken mardröm i så fall.

Krisen var total. Folk skrattade i branschen. Mest åt Hugo som såg lite rödmosig ut på bilderna. Nästan lika mycket åt Helber som satt i en jobbig sits. Han är trots allt en mycket seriös man som drivit sitt LHC mot toppen med fast hand.

Men allra mest naturligtvis åt Lener, den världsvane och elegante mannen i Porseryd-mustaschen.

Vad skulle han göra? Han såg ju att efter Skellefteåmatchen tappade hans lag all styrning. Förlust efter förlust med nonchalanta spelare som inte lydde hans ledarskap längre.

”Ingen lek längre”

Följden blev ett slags hämnd.

Tomas Ros berättade från en träning om hur spelarna tvingades att köra skiten ur sig. Mjölksyra och blodsmak i de känsliga elitseriemunnarna. Rena Miracle on Ice-träning a la fakir med Lener som slavdrivare. Här skulle det göras uppenbart vem som bestämde.

Ingen Helber syntes till. Ingen Hugo.

Ros skriver:

”Träningen avslutades med en penalism-övning där spelarna stod i en grupp framför målvakten.

Den som gruppen ansåg gjort ett misstag fick lämna övningen och isen.

Utröstningen skedde just med en subjektiv röstning.”

Rena Hell’s Kitchen. Nu är det ingen lek längre. Vem sitter säkert? Vem hänger löst? Och vad sa egentligen Helber till Lener och vad sa Helber till Hugo?

Dagenas fråga – vem sa det här:

– Vem stänger av domare? Vem bötfäller domare? Jag har varit förbannad sedan i lördags när det här hände.

Jerringpriset bör väl rimligtvis stå mellan Kallur, Kalla, Emma och Zlatan.

Hockeyförbundet då? Inte ett ljud som vanligt ...

Ledtråd: Det var inte jag som sa det. Inte Nicklas Danielsson heller.

Såg att Södertälje skyllde på en ”hudåkomma” när Hyvönen inte spelade mot Brynäs. Förr i tiden skyllde man på ”eksem” bara när det var julmatcher i Sovjet.

Inte Martin Hansson heller, faktiskt.

Borde inte ett OS-brons i brottning räckt för en Jerring-nominering?

Rätt svar: Niklas Wikegård sa de minnesvärda orden i Hockeykväll. Heja Wikegård.

För övrigt står jag fast vid min åsikt från Peking: Bragdguldet bör gå till Ara Abrahamian.

FAKTA

Lasses lista

1. Bosse Andersson

Säga vad man vill om män, men det finns verkligen ingenting som skapar legender så som hjältar som plötsligt visar sig kunna gråta.

2. Kristian Anttila

En av mina visioner är att se Frölunda i komma in på isen till Anttilas nya mästerliga låt ”Västra Frölunda”. Hur mäktigt som helst.

3. Sören Cratz

Den gamle mästartränarens debut som litteraturkritiker i Offsides nya nummer gjorde mig stum av beundran och förtjusning.

4. Mikael Renberg

Jag tafsade lite på hans överarmar i Skellefteå förra veckan och jag måste nog säga att det kändes som om det saknades lite grundträning ännu.

5. Andreas Alm

En hyperskötsam nykterist och teoretiker från Norrland – kort sagt en nörd. Vad var det egentligen för fel på Rikard Norling?