DOKTOR DAHLÉN

Anrell: Jag bugar skamset – han är ett geni

SPORTBLADET

LULEÅ. Okejra. Vi har varit lite hånfulla över Ulf Dahlén och hans val av Luleå som motståndare.

Okejra. Det är bara att erkänna: vi hade fel. Tokfel.

Foto: KAI REHN
Doktorshatten på. OBS! Bilden är ett montage!

Jag vet inte om ni följt med i det som hänt. Jag ifrågasatte om Dahlén var nykter som valde Luleå som dels passat Frölunda illa hela året och dels, enligt mina teorier, skulle passa dem ännu sämre i ett slutspel.

Jag undrade till och med, lite skämtsamt, men ändå, om Frölundas propåer om att montera in alkolås i alla Frölundas bilar berodde på Dahléns beslut.

Jag var inte ensam om mina tankar. Det var inte bara hela Norrbotten som stod bakom mig utan också en hel del av den så kallade hockeyexpertisen.

Efter första kvartsfinalmatchen fick vi vatten på våra kvarnar. Luleå körde över Frölunda. 5–1. Göteborgarna kom ingenstans mot Luleås defensiv och dess spetskompetens i form av Johan Harju och Linus Omark.

En tidning utrustade till och med Ulf Dahlén med en dumstrut dagen efter på sin förstasida.

Press med övertydligt understöd

En förstasida som man dock för säkerhets skull hade tagit bort i Göteborg. Dumt att stöta sig med rikets andra stad, kanske.

Nu är det dock avräkning.

Vem bär dumstruten nu?

Jag kan bara buga skamset, skrapa med foten, rodna klädsamt och utbrista:

Lås upp alkolåset för göteborgarna – direkt.

Ge en doktorshatt till Dahlén – direkt.

Orsaken är enkel.

Efter överkörningen i Luleå och de många förlusterna tidigare den här säsongen har Frölundas hjärntrust kommit fram till en ny spelmodell.

Jag är ingen professor i fysik men så mycket minns jag från skolan att jag skulle vilja likna professor Dahléns metod vid den som man uppstår om man närmar en magnet till ett fat med järnfilspån. Ni har säkert sett hur det ser ut.

Magneten är Linus Omark som stundtals spela hockey lika vackert och tekniskt och majestätiskt som Peter Forsberg och är ungefär lika svårstoppad. Järnfilspånen är en, två, tre och stundtals fyra Frölundaspelare som dras blixtsnabbt till honom så fort han får tag på pucken.

Det ser faktiskt lite roligt ut. Det är nämligen så ofattbart tydligt att ingen kan undgå att se det. I fotboll kallas det press med understöd. I hockey skulle skulle det väl kunna kallas press med övertydligt understöd.

Fysisk hockey

I Frölundas fall mot Omark snarare ”Magneten och järnfilspånet” – en enkel lektion i både fysik och dess biform, fysisk hockey.

Frölunda matchade sin bästa brunkarline mot Omarks kedja. Ett genidrag av Dahlén som blir allt tydligare ju längre den här matchserien går. De drog ett tungt lass redan nere i Göteborg i lördags men nu var det ännu tydligare.

Mikael Johansson briljant, Fredrik Pettersson som vanligt den här säsongen – han är ju trots allt ett av årets fynd i svensk hockey – en mästerlig energispelare och till och med den gamle glidaren Magnus Kahnberg såg ut som om han utförde åtminstone antydningar till tacklingar.

Och redan i första perioden utdelade Pettersson själv den första dödskyssen när en ganska ful, men effektiv, crosschecking efter 18.25 förstörde Omarks tuggyta, men också en del av hans spelhumör. Omark var okej resten av kvällen men han var mindre Omark än han brukar vara.

Måste släppa pucken

Ska Omarks och Harjus spel fungera i de två kommande matcherna måste de släppa pucken oftare och Omark lära sig utnyttja att han drar till sig alla uppvaktning och att alla de andra i femman står helt ensamma och väntar nånstans på isen.

Men Luleå har stora problem just nu.

Och eftersom inga andra kliver fram så hackar spelet betänkligt. Lubos Bartecko må ha några hundra tusen i månadslön men hans spel är totalt värdelöst just nu. Dieter Kalt – inte gratis han heller – är pinsamt dålig.

Och professor Dahlén står i sitt bås och ler i mjugg.

Nykter och skötsam. Självklart, nykter och skötsam.