Herregud, var det nån som kom?

Anrell: Klas Ingesson var bäst på tidernas sämsta gala

SPORTBLADET

Så hur skulle svensk fotboll fira sitt värsta år någonsin?

Med en bal på slottet? Självklart. Det gick ju i TV4.

Skulle prinsen komma? Askungen?

Ja, Carl Philip kom, men Askungen kom inte. Han satt hemma i Barcelona med sin glassko och det var ju fruktansvärt trist och långtråkigt – och inte alls särskilt underbart.

Fotbollsgalan, årgång 2009, var sämre än någonsin – och det säger inte så lite, som bekant.

Sämst var timingen:

Först blir landslaget utslaget från VM. Sen är det kravaller var och varannan omgång i allsvenskan. Sen blir svensk klubbfotboll utslagen ur Europa, som vanligt. Sen är det riktigt allvarliga kravaller och publiken misshandlar fotbollsspelare – inne på planen till och med – och sen som grädde på pulvermoset så meddelar svensk fotbolls enda klasspelare att han inte vill vara med i landslaget längre.

Klart vi ska fira det.

P-a-a-a-a-a-r-t-y.

Körschemat stoppade känslorna

TV 4 drog in i flashiga Malmö Arena – ah, håll flabben, det är ju Zlatans hemmastad, klart vi ska vara i Malmö och fira. Trist bara att Zlatan inte kom. Han hade annat för sig.

Herregud, var det någon som kom, förresten?

Henke Larsson kom inte, trots att han bor granne och trots att han hyllades i ett evighetslångt inslag. Lennart Johansson kom inte, trots att han fick ett stort pris.

Lars Lagerbäck kom däremot.

Han skulle hyllas för sin tid som landslagscoach och eftersom han faktiskt var där passade Jessica Almenäs på att stoppa allt vad hyllningar hette genom att intervjua honom närmast maniskt när alla i arenan ställde sig upp för att ge honom den där stående ovationen han aldrig fått men förtjänat mer än de flesta.

Plötsligt var den gamle stenstoden Lagerbäck rörd. Men ett stalinistiskt körschema satte effektivt stopp för sådana jobbiga känsloyttringar.

En riktigt kass hyllning till svensk fotbolls största coach någonsin.

Det var taffligt det mesta. En provkarta i hur man inte gör galor av den här typen.

När Zlatan skulle tacka för Guldbollen spelades bakgrundsmusik på högsta volym så att ingen hörde vad människan sa. Jag tror att han hyllade en dansk.

David Batra delade ut pris och fick göra ett intro som antydde att han och TV 4 tyckte att han var kvällens huvudperson.

När pristagare skulle avslöjas så kunde man se vem som vann långt före på skärmar i bakgrunden.

Jessica Almenäs var som vanligt bäst. Först iklädd endast en rattmuff, sen växte brösten i direktsändning som de ska göra i en gala av den här typen. Den andra klänningen var förtjusande, den tredje ännu bättre. Almenäs ben måste vara svensk fotbolls allra mest monumentala och välsvarvade målstolpar.

Kent gjorde en låt som hette Töntar.

Var inte det onödigt subtilt

Olof Mellberg – vår nästintill världsspelare – fick pris som bästa back. Det tyckte TV 4 var så ointressant att man valde att banda och klumpa ihop med lite annat krafs så där som filmgalor brukar göra för priser till typ Bästa Materialare.

Erik Hamrén hade en frisyr som påminde väldig mycket om Kurt Olssons Arne.

Kim Källström hade tutat lite, tror jag bestämt. Årets Bengt Andersson.

Victoria Sandell Svensson hyllades för en lång och hyfsat framgångsrik karriär. Bra. Men hennes stylist borde ha hyllats ännu mer. Vickan såg förbanne mig balsamerad ut.

Anja Gatu såg ännu roligare ut. Som om hon var på rymmen från de där reklamfilmerna för Com Hem.

AIK hade kul mustascher. Varför? Kändes rätt göteborgskt.

Askungen är den där Disneyfilmen där en massa gnagare syr klänningar hit och dit. Huvudråttorna heter Jack och Gus. Gus är den lite virriga, charmiga typen. Jag vet inte om det var därför Martin Mutumba blev galans huvudperson och pratade mycket om att han skulle fira med Gus eller vad han nu sa.

Jag gillade hans prat och jag gillade Kosovare Asllani som svarade och visade att det är förortskidsen som piggar upp de här galorna.

Särskilt om de kommer.

Ingesson vill jag höra mer om

Klas Ingesson sa att han hittat meningen med livet.

Det var intressant. Det var nog det bästa med hela galan. Det vill jag höra mer om.

Annars då?

Var det kul?

Självklart. Fotbollsgalorna är alltid kul eftersom de är så makalöst härligt dåliga. Det här var en av de sämsta.

Var det värdigt?

Nej.

Var det bra för fotbollen?

Skulle inte tro det.

En bal på slottet kan vara fruktansvärt trist och urtråkig – och alldeles fasansfull.

ARTIKELN HANDLAR OM