Det kommer att bli OS största duell

Anrell: Världens två bästa skidåkare möts i Vancouver

Foto: Reuters
Charlotte Kalla, Marit Björgen och Anna Haag efter damernas 10 km i världscuppremiären i Beitostölen.
SPORTBLADET

Herregud, vilket OS det blir för världens två bästa damskidåkare.

Herregud, vilken uppladdning det blir hela vägen fram till OS för damernas världscupscirkus.

Herregud, vilken showdown det blir i OS för världens bästa skidåkare Charlotte Kalla och Marit Björgen under två veckor i Vancouver.

Charlotte Kalla ska åka 10 km fri stil, stafett, sprintstafett, 15 km (7,5 km klassiskt, 7,5 km fristil), 30 km masstart, klassiskt.

Om kroppen och planerna håller.

Marit Björgen kan mycket väl åka samma distanser. Det roliga med de här två suveränerna – finländskorna och ryskorna får ursäkta och frågan är om inte de övriga norskorna också får ursäkta är att de båda vet hur det är att vara bäst. Men också hur det känns när det mesta går åt helvete.

Jag minns fortfarande Marit Björgens uppladdning inför Turin-OS där hon skulle bli skiddrottning men lämnade spelen gråtande och besviken och knäckt.

2005 års VM-drottning gick in i väggen och det är först nu som det verkar som om hon är tillbaka efter år av problem.

Då kommer Kalla...

Alla minns Kallas genombrott

Jag vet inte om Björgen är glad för konkurrensen eller om hon bara kan känna den där stressande känslan av osäkerhet som gjorde hennes OS till ett helvete vid förra försöket.

Och apropå minnen; jag tror att vi alla minns Charlotte Kallas säsong i Tour de ski 2008 när hon fick sitt genombrott och gjorde det där legendariska rycket i slalombacken och sprang förbi finländskan Virpi Kuitunen som en drogad bergskanin.

Jag tror nog att alla minns fjolårssäsongen som mest blev skit.

Så mycket roligare då att hon är tillbaka på banan.

Men de här cyklerna av bra och dåliga år verkar vara den kvinnliga skidsportens eviga öde. Förväntningar verkar vara det som bär media men sänker skid­åkare. Framgångar följs av ännu mera träning och alldeles för ofta verkar det som om skidåkarnas kroppar inte klarar av det.

Men det gäller inte bara kvinnor. Per Elofsson tränade ihjäl sig. Han är inte ensam. Ibland tror jag att skidbranschens ideologer missar sin kanske viktigaste uppgift; att hålla igen när skidåkare vill öka sina träningsdoser.

Därför blev jag lite orolig när jag hörde att Charlotte Kalla tränat dubbla doser under den senaste perioden. Jag tror inte på sånt. Jag tror att riskerna är större än möjligheterna.

Men uppenbarligen hade jag fel; Kallas kropp höll och hon klarade av att göra ett sånt där fantastiskt ryck igen.

Det var bara att njuta i fulla drag.

Ett ryck på slutsträckan i en stafett är ju som alla vet bland det bästa och mest klassiska man kan se i idrottsväg. Skidstafetter, sista sträckan, det har all magi nordisk idrott kan ha.

Kalla visste det och hon tog chansen. Ville grilla lite, sa hon. Tror jag det...

Det passade alldeles utmärkt att sätta sig i respekt just nu.

Så smart av Kalla – det här är ju den enda stafetten som körs före OS. Skulle man grilla lite skulle det vara just nu.

Och de andra tjejerna körde bra, de också.

Anna Olsson, Sara Lindborg och Anna Haag var sensationellt starka och Anna Haags genombrott i Beitostölen är ännu en pusselbit som kan innebära att skid-OS i Vancouver kan bli precis hur roligt som helst.

Och jag gillar Haags kaxighet.

Uppförsåkningen är som utförsåkning

Hur hon lätt som en plätt slår fast att tjejer brukar vara för mesiga i utförsåkningarna och att hon tänker ändra på det.

Klart att en tjej som på sin hemsida slår fast att hennes idoler är Gary Moore och Van Morrison inte har några problem med kaxigheten.

Jag tror dessutom att hon har rätt. Tjejer är mesiga i utförsåkningarna. Killarna vågar mera. Men det var före Kallas tid. Hennes uppförsåkning är som en normal utförsåkning. Och det var före Haags tid. Hon åker utför som om det var störtlopp light. Minst.

Damernas skidåkning i OS går i fashionabla Whistler utanför Vancouver.

Det snöade en del där i går.

Det kom 52 centimeter. Och bäst som det snöade kom en skur av förväntningar och stjärnor som vill vara med och slåss om gulden medan de övriga bara lär få en en eller annan flinga av framgång.

En halv meter snö på en dag.

Det är nästan lika djupt som de förväntningarnas vi nu känner på Charlotte Kalla efter den här sköna säsongsstarten. Men det totala snödjupet i Whistler är fem meter (!) efter helgen. Nästan lika djupt som det norska folkets förväntningar på att Marit Björgen ska vara tillbaka till tideräkningen före tårarna i Turin.

Jag kan knappt vänta till det är dags. Det här kommer att bli OS största duell.