Anrell: Marit Björgen är från en annan planet

Sportbladets krönikör: Förr eller senare måste väl någon på allvar ställa frågan vad de där fem eller 20 procenten som astmamedicinen förbättrar hennes kapacitet betyder

SPORTBLADET

OSLO. Det var en sån där dag.

En sån där dag när Marit Björgen säger att hon ska klä av sig naken i smörjhyttan för att hylla vallaguttarne.

En sån där dag när Charlotte Kalla råkar sparka iväg skidan när hon ska byta i växlingen.

En sån där dag när man inte ser nånting i tjockan.

En sån där dag när Marit Björgen visar att hon är från en annan planet.

Foto: Andreas Bardell
Charlotte Kalla

Vad ska vi säga?

Att Marit Björgen tog andra guldet och de svenska åkarna såg ut som medelmåttor.

Faktiskt inte.

Marit Björgen är från en annan planet och förr eller senare måste väl någon på allvar ställa frågan vad de där fem eller 20 procenten som astmamedicinen förbättrar hennes kapacitet betyder.

Det brukar bli så när man är för överlägsen.

Jag är inte mannen att göra det, men det är i alla fall lätt att konstatera att hon nu har vunnit tio distanslopp i rad och inte förlorat sen tremilen i OS i Vancouver.

Mer imponerande än så kan det inte bli.

Med eller utan godkänd medicin.

– Jag har papper på det, sa hon efter loppet en gång och en gång till. Lite för snabbt, på ett sätt som lät lite ryskt så där. Under presskonferensen efter loppet i går pressades hon inte särskilt hårt på det, men förr eller senare måste nog någon pressa skidsportens höga vederbörande på det.

Precis som man gjorde med Jelena Välbe.

Jag begriper inte medicin

Jag hörde Petra Majdic säga saker som att om hon själv kunde höja sig fem procent skulle hon vara en helt annan skidåkare. Med 20 procent skulle hon vara helt överlägsen.

Och det stämmer ju.

Jag säger inte mer än så.

Jag begriper inte medicin och fortsätter i stället att fascineras av Björgens satsning på att slå Välbes rekord från VM 1997 i Trondheim med fem VM-guld. Eftersom Björgen smart nog avstod Tour de ski i år kan hon mycket väl ha tillräcklig energi för det.

Även om sex stenhårda lopp på tio dagar är omänskligt hårt.

För Charlotte Kalla kan man verkligen säga att det var en sån där dag.

Man vinner inga medaljer en sån där dag. En sån dag där man till och med sparkar bort sin ena skida när man ska byta vid växlingen och vi hörde hennes frustrerade rop ändå inne i tjockan i Holmenkollen.

Nu avgjorde det ingenting.

Hon hade tappat för mycket på slutet av klassiska åkningen och resultatet blev väl ungefär enligt planerna; Kalla var ju ingen av favoriterna.

Regerande OS-silvermedaljören Anna Haag letar fortfarande efter nåt slags form, trots att hon blev tia. Lite illavarslande var det att hon så totalt tog slut i den klassiska åkningen. Det borde hon inte gjort.

Maria Rydqvist, gjorde, däremot ett överraskande bra lopp.

Sverige hade tre åkare bland de tio bästa – det betyder i alla fall, rent statistiskt, att vi har ett bra stafettlag på gång. Kan bli silver.

Det blev en intressant ordväxling på presskonferensen kring det ämne som jag skrev om i går: norska skidåkares egoistiska sätt att åka kontra svenskarnas lagkörning där man hjälper varandra.

Jag berättade i går om händelsen där Björgen struntade i lagorder att inte jaga ifall en norsk åkare hade ledningen i dubbeljakten i OS.

Egoismens estetik som jag är mest fascinerad över därför att Björgen inte fått särskilt mycket skit för det på hemmaplan.

Ohyggligt intressant i dag

Polskan Kowalczyk anklagade i går norska bronsmedaljören Therese Johaug för att avsiktligt ha blockerat banan när polskan ville upp och jaga Björgen som hade ryckt i en utförskörning.

–Inte en, utan två, tre eller fyra gånger gjorde hon det, sa Kowalczyk.

Norskan slog ifrån sig och såg absolut inte ut som Emil Jönsson gjorde häromdagen efter påståendena om hans bromsning som bäddade för Hellner kontra Northug.

Han såg det som beröm.

Johaug såg ut som om hon blivit anklagad för att tjuvröka. Usch och fy.

Jag kan inte säga att jag såg mycket som tydde på någon stängning, men det intressanta tycker jag är att det vi uppfattar som beröm uppfattar norrmän och polacker som kritik.

– Det är längdskidåkning, sa Kowalczyk själv en smula uppgivet. Och det är det ju.

I dag är det herrarnas dubbeljakt och det ska bli ohyggligt intressant att se det svenska laget som la en ny intressant ribba för hela det här sättet att åka skidor genom sin uppvisning i hederlig sossekörning i OS i Vancouver.

Det kan bli en av VM:s absoluta höjdpunkter.

Richardsson kan vinna

Johan Olsson, OS-hjälten Anders Södergren och den glödhete Daniel Richardsson – bakom OS-segraren Marcus Hellner.

Ett hyfsat lag.

Richardsson kan vinna själv. Han är definitivt en av huvudfavoriterna. Och Petter Northug är en annan. Glöm inte att han kanske rent av hade vunnit i OS om inte Marcus Hellner hade kört av hans stav...

– Det är längdskidåkning, som Kowalczyk skulle sagt.

Och vad vallakillarna säger om att få en spritt språngande naken Marit Björgen in i boden som tack för ett bra glid – det får vi nog aldrig veta.

Jag noterade i alla fall att Therese Johaug höll på att skratta ihjäl sig när hon fick reda på det.

ARTIKELN HANDLAR OM