Titta, du är bäst Daniel

FOTBOLL

Allsvenskans mest överskattade spelare är bäst av alla hittills.

Livet är inte lätt för en pojke som heter Andersson.

Foto: BILDBYRÅN
Allsvensk dominant Daniel Andersson imponerar i allsvenskan igen - tio år efter debuten med MFF - och ger därmed sina allsvenska kollegor svar på tal. Inför årets säsong utsåg de Daniel till seriens mest överskattade.

Johnny Cash sjöng den bäst, men det var Shel Silverstein - amerikanskjudisk retsticka av guds nåde - som skrev den: A boy named Sue.

Den handlar om hur en nybliven far lämnar sin familj, och det sista han gör är att döpa sonen till Sue. Sue maler på om att livet inte varit lätt för en pojke som heter Sue, sedan jagar han rätt på farsgubben och slår honom fördärvad innan han får en förklaring:

- Jag visste att du var tvungen att bli tuff eller dö, och det där namnet hjälpte till att göra dig stark.

Fantastisk sång.

Omständlig början.

Vad jag ville ha sagt är det här:

Livet har inte varit så lätt för en pojke som heter Andersson heller.

Först var han Roys pojk, sedan var han Patriks lillebror, bara det kan inte ha varit lätt. När jag pratat med Fredrik Ljungberg har han ett par gånger om pratat så ömt om sin lillebror, Filip, och vilka smällar han fått ta för sitt namn.

Daniel skaffade sig ett eget namn.

Målskytt efter fyra minuter

I veckan var det exakt tio år sedan han debuterade i allsvenskan med MFF och gjorde mål mot regerande mästarna Blåvitt efter fyra minuter.

Han fick ett grymt genombrott den säsongen. Det har han i år också.

Det är något konstigt med det.

Daniel Andersson är sin generations mest misshandlade, förtalade spelare. Han gjorde 162 matcher och 17 mål i serie A och fick Carlo Ancelotti att överväga att ta honom till Juventus.

I Sverige försågs han däremot med hundhuvud, tjära, fjädrar och stämpeln "sidleds-Danne". Det där kulminerade under EM 2000, när hela det svenska laget inklusive förbundskaptener gjorde bort sig. Men den som dömdes hårdast av alla var en kille som gav bort en boll mot Italien.

Daniel Andersson var 22 år då, lika gammal som Markus Rosenberg är nu.

Sedan dess har hatkampanjen rullat på.

I svenska husförhör tragglades ramsan i sann luthersk anda: Hedra din moder och din fader, du skall icke stjäla, du skall icke bära falsk vittnesbörd, du skall alltid påstå att Daniel Andersson spelar i sidled.

Internationell - om farten fanns

Daniels karriär i Italien vek av efter det. Jag vet inte om det hängde ihop. Han hade/har inte farten för att bli en riktigt stor, internationell spelare, långt därifrån. Men han klarar i alla fall att dominera i allsvenskan, bland kollegor som inför säsongen utnämnde honom till "allsvenskans mest överskattade".

I min bok är den bespottade Daniel Andersson en av svensk fotbolls mest underskattade de senaste fem åren.

I vår har publiken sett det på arenorna också, och det borde väl vara något slags upprättelse.

Det är på tiden för en pojke som heter Andersson.

???

I veckan avslöjade Robert Laul att Mjällby ska till AIK redan i höst.

Jag som trodde att AIK skulle till Mjällby redan i morgon.

???

Veckans stora avslöjande kom annars från Dagbladet: Gif Sundsvall är ett svart hål. Alla som tränat klubben drabbas av en förbannelse.

Per Joar Hansen gör fiasko med Rosenborg, Rikard Norling kämpar med sitt AIK, Patrick Walker ligger i botten med Örebro.

Det går inte bättre för den nye tränaren. Förlust mot Gefle, och vissa hävdar att han borde fått sparken för ett Halvorsen.

???

Till sist: Reklam.

Om man vill kalla sig fotbollsintresserad överlever man inte utan senaste numret av Sportmagasinet. Erik Niva har varit i Brasilien, snackat med Ronaldinho och gänget och kommit hem med ett reportage som - om det publicerats i ett lite malligare magasin - skulle fått halva finfotbollssverige att kissa på sig av upphetsning.

Läs också:

Simon Bank