Alla är glada i Familjen

…men det finns en konflikträdsla i svensk fotboll

FOTBOLL

GÖTEBORG

Allsvenskan är igång igen, och allt är som vanligt i Den Svenska Fotbollsfamiljen.

Det är världens märkligaste familj.

Ingen bråkar.

Om jag fick utse en samtidskonstnär som skulle få gestalta svensk fotboll så skulle jag fundera i tre sekunder.

Sedan skulle jag ringa Joakim Pirinen.

Ni har kanske sett Pirinens teckningar på Aftonbladets kultursidor, eller läst hans seriealbum. Men det är inte Socker-Conny jag tänker på när det handlar om svensk fotboll (även om han är rätt lik en övertänd Fábio Augusto). Jag tänker på Familjen Bra.

Pirinen skrev en pjästrilogi som handlar om en familj där allt är lyckat, där inga friktioner finns, där allt går bra och alla trivs tillsammans HELA TIDEN.

Precis som i Den Svenska Fotbollsfamiljen.

Svensk samarbetsanda är bra – man kan få FN-jobb, ro Harpsundseka och förhandla tv-avtal i lugn och ro – men det finns en tystnad och konflikträdsla i svensk fotboll som lamslår.

Världkrig i hela Sverige

På 80-talet stod vi på randen till ett fullskaligt världskrig i hela Sverige. Småländska kortpassningsförespråkare kom över flygbilder över Halmstad, där 4–4–2-fundamentalister tränade press och understöd. Den så kallade Laban-krisen.

Fundamentalisterna vann (genom att ställa Billy Ohlsson offside), och systemstriden gjorde Sverige till ett land där fotbollens kärna och strategi diskuterades överallt.

Det är sällan så nu för tiden. Trots att det finns fler alternativa spelsystem i allsvenskan än på 30 år så diskuterades det aldrig särskilt livligt, och det gör inget annat heller.

Ta ett två veckor gammalt exempel:

På den allsvenska upptaktsträffen i Borås gjorde många ansatser till att starta debatt i olika frågor. Hasse Backe ville skära ner allsvenskan med ett par lag (jag håller inte med honom), Anders Linderoth pratade om bortskämda 80-talister som inte fattar vad som krävs (jag håller med honom), Lars Lagerbäck sa att svenska tränare kanske lägger upp träningen fel (jag håller med honom) och Roland Andersson tog upp faran med att halvdana spelarimporter fyller allsvenskan (alla, utom kanske Öis, håller med honom).

Men så mycket till debatt blev det aldrig.

Varför inte då?

Dagen efter citerades Lars Lagerbäck i Sportbladet. Han hade fått en fråga om Djurgårdens tanke på dubbla spelsystem och svarat att han ”personligen inte trodde på det”. Rubriken blev onödigt hård, något om att ”Lagerbäck sågar Dif” (förmodligen eftersom ”Lagerbäck anmäler en avvikande uppfattning” är en sämre rubrik).

Lagerbäck ringde omedelbart upp varenda tv-kanal, tidning, internetsida och skoltidning för att dementera att han skulle ha kritiserat Djurgårdsmodellen. Han skulle aldrig kritisera ett enskilt lag, sa han.

Och jag undrade:

Varför inte då?

Om vi nu har en förbundskapten som tagit landslaget till fyra raka mästerskap, som är oerhört respekterad internationellt och som har enorma kunskaper om modern fotboll – varför kan inte han ha en synpunkt på hur svensk klubbfotboll bedrivs då? Varför kan han inte till och med initiera en öppen debatt om det?

När Kjell Jonevrets fick höra vad förbundskaptenen sagt sa han så här:

– Om Lasse vill prata med media om Djurgården får han göra det, men mina åsikter om landslaget håller jag för mig själv.

Och jag undrade:

Varför då?

Stilla i båten

Djurgården har vunnit tre SM-guld på fyra år. Om den fotbollsansvarige i den klubben har synpunkter på hur landslaget spelar eller driver sin verksamhet – varför kan han inte gå ut med det då? Vore inte det välgörande, intressant, kanske till och med utvecklande för svensk fotboll?

Nä, i Den Svenska Fotbollsfamiljen samarbetar man och sitter stilla i båten.

Jag tycker det är synd.

Jag efterlyser inga substanslösa utspel från den och den och Peter Antoine. Jag är inte ute efter bråket för bråkets egen skull (jag tillhör till exempel dem som har full förståelse för att Marcus Lantz inte är aktuell för att åka med till VM, även om han håller landslagsklass på planen).

Men lite tuffa, öppna debatter? Lite friktion mellan åsikterna? Lite vanliga, hederliga familjegräl, som till och med tillåts inkludera och intressera den breda publiken?

Det vore inte för mycket begärt.

VECKANS ELVA

RÖTT KORT

GULT KORT

CITATET

Simon Bank summerar veckans omgång i allsvenskan

Simon Bank ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM