RIV DET!

Myntkastning har inget med passion att göra men det nya lagförslaget är inte lösningen på problemen

Foto: FOTO: ANDREAS BARDELL
Inför årets första Stockholms­derby gick klubbarnas fans samman i en gemensam protestet mot Sef:s ny regler. Det slutade ändå med kravaller och svarta rubriker. Simon Bank tror dock inte att det nya lagförs­laget är lösningen på problemet.
FOTBOLL

Ultras, huliganer och svennesupportrar är mycket, men de är ingen fara för rikets omedelbara säkerhet.

Därför ska vi plocka fram ett lagförslag som heter DS 2008:20. Läsa det, vrida och vända på det.

Och riva det.

Foto: FOTO: BILDBYRÅN
Senaste derbyt.

När hämmade män med skadade mans- och självbilder ­bekräftar sig själva och varandra genom att slå sönder halva Råsunda har det inget med ”kultur” att göra.

Det har, framför allt, inget med ”passion” att göra.

Ni var en del som mejlade och skrev om det efter ­förra skandalderbyt (det börjar bli lite tautologiskt, det ordet). Att det visst hade med passion att göra för den som kastade saker för att skada andra människor.

Bollocks.

Passion är en tillgång. Passion är det som gör att man känner att man vill skrika eller krama eller älska eller hata eller, för den delen, kasta mynt.

Men att kasta mynt är ingen tillgång, det är ett uttryck för en brist.

”Idrottsanknuten brottslighet”

I onsdags röjde små- och stora pojkar på Råsunda, de snickrade vidare på den levande läktarkulturens kistlock. Som de gör. Våra stora fotbollsklubbar är företag, och det är dålig ekonomi att slå sönder läktare, ­skrämma barnfamiljer eller pissa på klubbmärken.

Alltså kommer någon att röja upp kring fotbollen.

Framtidens läktarkultur kan formuleras av dem som står på läktarna – ­eller av någon annan.

Och när någon annan gör det så kan det se ut som det gör i DS 2008:20.

Alla som sett en halv match på någon av de större ­allsvenska arenorna i vår har sett och hört protesterna mot det nya lagförslaget som ska reglera det där som på juridiska kallas ”idrottsanknuten brottslighet”.

En fri uppskattning säger mig att runt arton procent av alla som protesterat vet exakt vad lagförslaget går ut på. Det är en 90-sidig bibba som blandar sunda förslag (att kriminalisera brännande av tusengradiga eldpjäser i folkmassor, att effektivisera rättsprocessen när folk ställer till med upplopp kring fotbollsmatcher) med de vanliga ropen på hårdare straff och inskränkningar av den personliga rättssäkerheten.

Tre grundpelare i förslaget:

1. Att polisen ska kunna ansöka om att porta fans som missköter sig. I dag kan bara klubbarna göra det.

2. Att kunna stänga av fans under tiden som handläggning av deras ärenden pågår.

3. Att göra det olagligt att springa in på planen, kasta in saker och att bränna eller inneha fyrverkerier på arenan.

En sak först:

Känslomässigt har jag inget emot att man kör gammal, ­hederlig medeltida rättvisa mot våldspojkar som mord­hotar, kränker och pissar på andras rätt.

Men när jag läser ett lagförslag där det står att man vill ­skapa utrymme för att straffa folk i väntan på dom, eller att man vill ge polisen möjligheter att ta in folk till förhör utan att de ens är misstänkta för brott – ja, då blir jag faktiskt ­lite rädd.

Det är mest dumt

Jag blir rädd eftersom ”effektivitet” inte alltid är så långt från ”godtycke”. Jag blir rädd eftersom inskränkningar i människors rätt nästan alltid kommer gradvis. Och jag blir rädd eftersom jag förra veckan skrev om behovet av ett grundläggande förtroende för rättsväsende och ordningsmakt.

Det finns delar i det här lagförslaget som skulle gräva milslånga tunnlar ­under ett sånt förtroende hos många. Och vill man komma åt den där fascistoida supporterprocenten som slåss, pissar och kränker – och det vill man – så är en vettig start att se till att få med de andra procenten på sin sida.

Det vi ser nu är mest bara dumt. På ena sidan står ett brett supporterkollektiv och målar fiender i vitt och svart. Om ni lyssnar så hör ni dem, de låter så här:

– Ni vill bara döda våran kultur! Ni vill att alla ska sitta ner å hålla käften! Ni fattar inte fotboll å ni fattar inte PASSION!

Problemet är att om nu läktarvärlden är så svart och vit, om passion per definition måste vara släkt med våld och piss och hot och svineri – då får man också köpa att det kommer en motkraft som säger så här:

– Om passion är våld, piss och hot – då får vi väl ta bort er passion.

Tacksam position att vara offer

Alternativet?

En färgskala. Att supportrar, ordningsmakt, klubbar och förbund sätter sig ner och snackar om var gränserna går och vad man ska göra när någon kliver över.

Om det finns något supportrar älskar mer än sina lag så är det att vara offer och martyrer. De är offer för dumma ­medier, för grisiga poliser, för taskiga vakter, för slumpen, för sina ­egna oförstående klubbar, för en blind Gud och för en elak fan och hans elaka moster.

Att vara offer är en tacksam position, eftersom den betyder att du slipper ta ansvar.

Och om det är något som lagförslag DS 2008:20 kommer att åstadkomma så är det att mångdubbla antalet ­martyrer på läktarna.

Jag kan inte tänka mig att vi vill åt det hållet.

FAKTA

Veckans lag – Bank listar de som förtjänar det

Jonas Olsson & Stefan Rehn (1)

Deras lag gjorde tre pinsamma halvlekar i veckan, och Nanne Bergstrand krossade dem taktiskt före paus. Men pausvilan mot KFF – när de både fick fart på huvuden och tidiga inlägg, och hjäpte IFK få liv på en säsong som började skaka – räcker för en plats här.

Johan Wiland (1)

Matcher/insläppta mål: 10/3. Gula/röda kort: 0/0.

Allsvenskans defensiva fort släppte inte in några mål den här veckan heller. Förklaringar? En ­defensiv balans, Teddy Lucic som backlinjepappa, tydligt system, vana vid sitt plastgräs och – en väldigt bra målvakt. Wiland till EM.

Adam Johansson (1)

Matcher/mål: 1/0. Gula/röda kort: 1/0.

Välkommen tillbaka. ­Efter sorger, bedrövelser och bakslag med den där knäskadan var Adam spelklar igen, och då gick han rakt in i laget. Han är inget fotbollsgeni, men Blåvitt har saknat hans fart – och inlägget till 2–2 var en dröm.

Andreas Granqvist (3)

Matcher/mål: 10/1. Gula/röda kort: 2/0.

Gjorde sin sista match på Olympia den här vändan, och räddade en hel del på slutet. Nu ska han ut en vända till i Europa (Wigan eller inte Wigan), och med tanke på hur han utvecklades under den senaste känns det som alldeles rätt skola.

Teddy Lucic (3)

Matcher/mål: 10/0. Gula/röda kort: 1/0.

Vi ska nog glömma EM. Eller, jag tycker att vi borde göra det. Men gamle trav-Teddy är ändå den klippa som unge Haglund kan bygga sitt försvar på. Aldrig orolig, aldrig felplacerad, aldrig dålig. Och nu för tiden släpper IFE aldrig in några mål.

Emil Johansson (1)

Matcher/mål: 7/0. Gula/röda kort: 1/0.

Bra vecka för ­Bajen, som först spelade ut Blåvitt utan att skapa något och sedan spelade en 0–0-match mot Djurgården och vann den med 2–0. Emil är pigg och modig, och var en del av ett väldigt fint kantspel mot IFK.

Prince Ikpe Ekong (1)

Matcher/mål: 10/0. Gula/röda kort: 2/0.

Gais nolla sprack med en liten smäll i slutsekunderna på Malmö Stadion. Strunt samma, det är imponerande att se hur välorganiserat och tryggt Grönsvart blivit. Och med Prince i gammal form får alla lag slita ont för att ta sig fram till chanser.

Dulee Johnson (1)

Matcher/mål: 8/1. Gula/röda kort: 0/0.

Tillbaka på allvar efter allt krångel för både honom och Gnaget. En Dulee i form är en av seriens bästa regissörer, och det var rasande elegant när han trampade runt sin HBK-bevakning och la upp läget för årets viktigaste AIK-mål.

Anders Svensson (2)

Matcher/mål: 10/0. Gula/röda kort: 0/0.

Titta på faktaraden här ovanför. Den säger rätt mycket om de senaste årens fascinerande Anders-metamorfos. Vricknings- och passningsmaestron har blivit defensiv dirigent, och han gillar jobbet. Ingen gör det heller bättre i allsvenskan.

Iván Òbolo (1)

Matcher/mål: 10/2. Gula/röda kort: 0/0.

Det finns två spelare i AIK som spelar fotboll på en helt egen nivå när det gäller intelligens. Den ene heter Dulee, den andre heter Iván. Ibland blir han nästan överambitiös i sina vandringar neråt, men nu är han oftare högre upp när han får bollen. Och det märks.

Henrik Larsson (3)

Matcher/mål: 10/5. Gula/röda kort: 0/0.

Jag vet inte vad som är svårast: För en anfallare att misslyckas bredvid honom, för ett försvar att kontrollera honom, ­eller för såna som mig att hitta nya ord att beskriva Sveriges störste spelare de senaste tolv åren.

Jonas Wallerstedt (1)

Matcher/mål: 10/4. Gula/röda kort: 0/0.

”Skallerstedt” skrev GP:s krönikör, och det var rätt träffande. Det finns folk som gör nickmål, och det finns regelrätta nickkonstnärer. Wallerstedt är den där andra sorten. Båda målen mot KFF var helt perfekta inläggsmål.

Gult

Gult kort

Nollorna

Den 14 april i fjol satt jag och skrattade åt Franska ligan. Ni vet, det var den dagen då de åtta matcherna slutade så här: 0–0, 0–0, 0–0, 0–0, 2–0, 0–0, 2–0 och 0–0. Då visste jag inte att allsvenskan skulle försöka slå rekordet året efter.

Veckans snackis

En vecka som den här bläddrar vi i Aftonbladet från den 18 juli 1997. Mentor Sandlin hade varit på Gothia Cup och skrev att ”för mig är Veckans Lirare en elvaårig grabb från Spånga Kyrkväg” och utnämnde en kille i Inter Orhoy till ”2000-talets Limpar”. Elva år senare hotas Gabriel Özkans karriär av trasslande lårmuskler. Men talangen finns kvar.

Rött kort

IFK Norrköping

Inte så många rätt i år va?

ARTIKELN HANDLAR OM