EM:s äldsta lag ler och mår bra – så vi sparar ångesten tills på onsdag

FOTO: MAGNUS WENNMAN
FOTBOLL

LUGANO. Även dagen efter en förlorad poäng har sina poänger.

I går gled makten över Sveriges EM långsamt från Lugano till Milano.

Medan Sverige log och mådde bra.

Det där sista var förstås en förenkling, eftersom regler inte är regler om de inte har sina undantag. 

När tio svenska reserver sprang in under gråregn och dimma rullade ner som sockervadd från bergen hette undantaget Kim Källström.

Kim flinade under uppvärmningen, var lycklig efter ett fint lobbmål i tvåmålsspelet, men avslutade passet med att förlora en avslutstävling, sparka bollen stenhårt i en reklamskylt och storma av planen. 

Uppdämd frustration, tror jag det heter. 

Vi såg inte så mycket mer av det.

Roland Andersson skrek åt Tobias Linderoth att ”dansa”, Marcus Allbäck mobbade junioren Sebastian Larsson i ett riggat parti gris, regnet blev ännu gråare och vi satt och iakttog med belevat uttråkade miner, bakom varsin caffè americano.

Det var inte mycket till träning, men vi hade trots allt ett uppdrag. 

Ett Barn och en Kille – El Niño Torres, El Guaje Villa – snodde ju en poäng av Sverige i lördags, och vi åkte hela långa vägen hem (det känns som hemma nu) till Lugano för att se hur illa skotten tagit.

Skulle vi se ett knäckt landslag? Haltande? Ett som börjat fundera på hur vädret blir på västkusten till midsommar?

Det skulle vi inte.

Det är, för all del, trevligt att se människor som skrattar och har roligt. Men jag kan inte påstå att jag bryr mig särskilt mycket. Lyckliga fotbollsspelare är fotbollsspelare som får spela Playstation, köpa för dyra klockor, en plats i startelvan och – framför allt – vinna fotbollsmatcher. Resten är, under ett mästerskap, ointressant.

Det intressanta i går var vad Sverige gjort av minnena av 1–2 mot Spanien.

Lars Lagerbäck började (efter lite kliande på örat, halsen, näsan, örat igen) med ett sådant där anförande som han gjort till en vana. Han talar direkt till folket, genom tv-kamerorna. Som en George Bush. Det är rasande intressant.

Smart ledarskap och bra psykologi

Häromsistens anförde han att media är ond eller märklig eller båda delar.

I går hyllade han supportrarna och spelarna, och lyfte fram allt i hela världen som är glatt och positivt.

Det var som om han, så snabbt som möjligt, ville vädra ut känslan av förlust, av domargnäll, av en otäck ödesmatch. Smart ledarskap. Bra psykologi. Och det var inte ens en lögn.

Om matchen i lördags avslöjade något vi inte var helt säkra på förut så var det ju inte att Sverige kan förlora mot Spanien. Det har vi vetat i 90 år. I lördags kände det här laget att de faktiskt kan kontrollera även ett väldigt bra lag, att de 2008 kan slå alla lag i EM.

Det där som var snack i april har fått en fast, konkret form nu.

Jag frågade Johan Elmander om det, trots allt, kändes bättre efter två matcher än det gjorde före EM. Om de kände sig säkrare nu.

– Ja, absolut. Vi kände ju att vi var med mot Spanien, vi vet vad vi kan, sa han.

Man behöver inte bo i Istanbul eller Prag för att veta att nästan allt kan hända i fotboll (jag tror att gränsen går någonstans strax före ett Daniel Andersson-mål i landslaget), men Sverige borde tveklöst klara av att ta en poäng eller tre mot Ryssland. 

Så bra har spelet varit, så bra ser själva allmäntillståndet i republiken Bullerbyn ut, till och med när det regnar grått. 

Men allt det där vilar också på en vacklande grund som heter Zlatan Ibrahimovic. Jag såg om Spanien-matchen i går kväll, och det förstärkte bara intrycken från i lördags.

Utan Zlatan sjönk Sverige ihop i en liten, försiktig hög utan idéer och anfallsspel. Att förkorta det till att såga Markus Rosenbergs target-spel är att göra det förskräckligt enkelt för sig. 

Zlatan har blivit en symbol för laget

Jo, han hade problem. Ja, Lagerbäck borde ha valt Elmanders mer fysiska närvaro istället när Sverige började lyfta långt. Men Sverige har haft ett anfallsspel utan Zlatan förut, det kan ni fråga Luis Aragonés om.

Jag tror att vi hamnat där att Zlatan Ibrahimovic blivit en symbol för det här laget, och inte bara för oss som tittar på utifrån. 

Alla tittar på honom, på planen också. Och nu går han runt med en knäskålssena som darrar som en banjosträng i Den sista färden.

Zlatan vill spela EM, han älskar den här scenen. Men i Milano sitter Massimo Moratti varje kväll och ber en extra Ave Maria för att inget dumt ska hända med den där senan. Så ringer Inters läkare till Sveriges, två gånger pratade de igår, och att det är logiskt gör mig inte ett dugg mindre oroad.

Zlatan Ibrahimovic är Inters spelare. Han är värd 400 miljoner kronor och landslaget hyr honom för 40 000 kronor om dagen. Det är klart att det finns en bortre gräns för Inters välvilja och generositet, en gräns när de är oroliga nog för att be Zlatan tänka efter. Det kommer ju en höst också. Och en ny, väldigt speciell tränare. Visst vore det dumt att ta några risker?

Det finns nog lite uppdämd frustration i Milano också, vi får se vad som händer med den.

Här i Lugano går EM:s äldsta trupp runt och mår bra och vet vad de kan. På onsdag möter de EM:s yngsta, så vi sparar ångesten tills dess.

FAKTA

Så var stämningen inför ödesmatcherna

VM 2002

Inför: Sverige–Argentina.

Stämning:

Bra självförtroende byggs av överkomna hinder. Sverige hade fått kaptenen (Patrik Andersson) och storstjärnan (Fredrik Ljungberg) skadade, Ljungberg och Mellberg hade rykt ihop på träning – men de hade löst problemen, räddat poäng mot England och slagit Nigeria. Spelarna bodde bra, trivdes i solen, fick en ledig dag med flickvänner och fruar – och tog poängen de behövde mot Argentina.

EM 2004

Inför: Danmark–Sverige.

Stämning:

Lätt oroad, trots en ofattbar premiär (5–0 mot Bulgarien) och en mirakelräddad poäng (1–1) mot Italien. Tommy Söderberg röt mot italienska journalister som insinuerade nordiskt fusk och lovade att det inte skulle bli några 2–2. Skador och en avstängning (Linderoth) tvingade till ändringar i laget. Sedan gick de ut och spelade 2–2.

VM 2006

Inför: Sverige–England.

Stämning:

Trots en ljuvlig, sen seger mot Paraguay var slitningarna i truppen kända, redan under turneringen. Händelser i omklädningsrummet läckte ut till omvärlden, frågan Källström–Svensson störde och stjärnan Zlatan Ibrahimovic var uppenbart långt från formen. I efterhand kom fler uppgifter ut om ett splittrat lag med för många grupperingar. Ändå räckte det till en sen 2–2-kvittering mot England och slutspel en gång till.

EM 2008

Inför: Ryssland–Sverige.

Stämning:

Erfarenheterna från 2006 har lett till tydligare grupptänkande, och det märks att truppen består av väldigt många som varit med förut. Det är lugnt, självsäkert och tryggt. Enda störningsmomentet är Zlatan Ibrahimovics skada och att konkurrenssituationen gör att många slåss om få platser.