För bra för allsvenskan

Fråga inte Elm utan klubbarna – vad väntar ni på?

Foto: Bildbyrån
Rasmus Elm var lysande mot Djurgården i går. ”Han har ödmjukheten som krävs för att utvecklas”, säger Nanne Bergstrand
FOTBOLL

KALMAR. Ny uppvisning, samma gamla fråga.

– När sticker du?

Så slår det mig att det inte är Rasmus Elm vi borde pressa upp mot väggen, utan storklubbarna.

Vad väntar ni på? Har ni inte ögon att se med?

Mörkmolnen har dragit ut över sundet, solen ramar in, Djurgårdsklacken kämpar tappert i motvinden och när det står 4–1 tycker till och med den kroniske senbytaren Nanne Bergstrand att det kan räcka.

Han vinkar ut Rasmus Elm till bänken, och Fredriksskans hela sittplats ställer sig spontant upp och applåderar.

Man måste kunna sitt Kalmar för att förstå magnituden i den gesten.

En stående ovation på Fredriksskans är som… ja, om det vore Grekland eller Turkiet hade den närmaste motsvarigheten varit om klacken hyllat en spelare genom att bränna ner arenan, bygga upp den igen och bränna ner den en gång till.

Kalmar FF slår Djurgården med 6–1. De gör 5–0 i andra halvlek, kunde gjort lika mycket i första.

Mästarna har börjat rulla, det gör ont att stå i vägen, och bakom nästan allt som händer i det här laget står en 21-åring från Broakulla som är alldeles för bra för allsvenskan.

Svagheterna är borta

På väg till matchen gick jag in i arkiven för att se när jag skrev om Rasmus Elm första gången. Det var inför säsongen 2006, jag lyfte fram honom som en av de intressantaste talangerna i svensk fotboll – men det finns ju många sådana, och de allra flesta har en eller ett par svagheter som fäller dem till slut.

Rasmus Elm är bara 21, men han har redan gjort upp med sina svagheter.

Han har haft en för försiktig framtoning – i går var han planens överlägsne stjärna och njöt av det.

Han har haft en vek fysik – i går gick han upp i nickdueller med Mikael Dahlberg, och vann lika ofta som han förlorade.

Han har försvunnit ur matcher – i går hade han hela matchen i sin ficka i 82 minuter.

Fotboll är en enkel sport. Den handlar om att behärska tiden och rummet, och just nu finns det ingen i allsvenskan som är nära att dominera matcher som Rasmus Elm dominerar dem. Efter matchen, eller slakten, mot Djurgården sa han att det handlar om form, att han inte behöver titta för att veta var allt finns, att han alltid känner att han har gott om tid.

På Clairefontaine, fransk fotbolls egen fotbolls­skola, finns en ekvation som man använder för att fostra unga spelare:

Enkelhet + Kvalité = Effektivitet.

De hade lika gärna kunnat spika upp en Elm-affisch.

Mot Djurgården visade han hela sitt register, från förstatouchen som får bollen att rodna som en okysst och hela vägen till världsklassmål.

Rasmus Elm klarar att kombinera olika sorters hårdhet i samma moment, vilket är bland det svåraste som finns i fotboll. Han kan gå in stenhårt och vinna boll, driva framåt med toppfart – och ändå spela bollen vidare med mjuka fötter.

För att bli en riktigt stor spelare måste han bli ännu starkare, allt annat har han redan.

Sportcheferna har inte gjort sitt jobb

I går, efteråt, pratade vi framtid över styret på en motionscykel, vi pratade om matchen inne i om­klädningsrummet och om Djurgården inne i bastun (medie­politiken är fortfarande rätt öppen i Kalmar).

Rasmus Elm är Sveriges yngste farbror, han väntar klokt på rätt klubb och tänker inte stressa, det kan lika gärna bli till vintern.

Jag förstår det. Sympatiserar med det.

Men vad klubbarna väntar på förstår jag inte alls.

Om det stämmer att det inte ligger ett gäng femtio­miljonersbud och väntar utanför KFF:s kansli har sportcheferna på kontinenten helt enkelt inte gjort sitt jobb ordentligt.

Och resten då? Matchen?

Kalmar FF krossade Djurgården matchen igenom, minus en halvtimmas andningspaus i mitten. Mönstret var enkelt: Så länge som Dif prioriterade defensiven stenhårt och lät Mikael Dahlberg sjunka ner och slåss med Henrik Rydström så hängde de med, men så fort de ville spela anfallsspel fick de enorma problem med Tobias Eriksson och Rasmus Elm.

Eriksson hängde två superba volleymål, David Elm nickade in KFF:s 700:e allsvenska mål och Abiola Dauda avslutade med att pricka in ett friläge. Det kunde blivit mer, Kalmar hade tolv avslut inne i offensivt straffområde.

– Man får förlora i Kalmar, men man får inte vika ner sig som vi gjorde på slutet, sa en plågad Andrée Jeglertz.

– Vi kan bara se framåt, sa Pa Dembo Touray.

Kalmar ska spela Champions League-kval härnäst. Djurgården ska möta Elfsborg två gånger om.

Full fart framåt?

ARTIKELN HANDLAR OM