Rasmus och Rydström i all ära – men viktigast i Kalmar är Nanne

Rasmus Elm såg ut att trivas på träningen i går.
FOTBOLL

Henrik Rydström tuggar svenska mittfält, Rasmus Elm gör världsklassmål när han känner för det.

Kalmar FF:s viktigaste man på vägen till Champions League?

Nanne Bergstrand, förstås.

Debrecen är varmt som en glasblåsarmun. 26 grader klockan nio på kvällen, sägs det, men inte värre än att det går att spela fotboll.

I kväll ska Kalmar FF för första gången ut i världen som svenska mästare, och det finns två saker de måste ha klart för sig.

Den första är att Debrecen kan det här. Den andra är att Nanne Bergstrand också kan det här.

Ungersk fotboll har svarat för ett av de största historiska fall någon nation gjort det senaste halvseklet, men när historien tog en ny vändning under 2000-talet så är det en järnvägsknut i nordöst som gått längst fram.

Kalmar borde uppskatta exemplet.

Debrecen är den första klubb som vridit makten ur etablissemanget i Budapest, de har vunnit ligan fyra gånger på fem år och har lärt sig mycket på vägen. De har sålt mittfältsledaren Balazs Dzsudzsak till PSV, men Gergery Rudolf har etablerat sig som en superstjärna i ungerska ligan och landslaget. De har en fin målvakt i montenegrinen Poleksic – men framför allt har de skaffat sig den där sortens erfarenhet som avgör matcher i Europa.

I Kalmar heter den erfarenheten alltså Nanne.

Besatt av tanken

När vi sprang in i varandra i KFF:s omklädningsrum i helgen pratade vi om allsvenskan hit och dit, som man gör. Vi diskuterade Rasmus Elms framtid och hur FF utvecklat sitt anfallsspel den här våren. Men det var först när jag ställde den sista frågan som Bergstrand sken upp som om han hittat en ny Elm.

Jag frågade:

– Hur mycket har du längtat efter Champions League?

Nanne Bergstrand kvalade in med HIF för nio år sen, och han är besatt av tanken på att göra det igen.

Och på alla dvd:er han sett har han lärt sig att det blivit svårare att backa sig in i den här turneringen. Jo, det är möjligt att försvara sig förbi Debrecen – Elfsborg gjorde ju det – men om man vill klara sig hela vägen in i gruppspelet så måste man ha ett fungerande anfallsspel.

Grundsten i ett fungerande anfallsspel är att lita på att man har ett fungerande anfallsspel.

Där finns själva nyckeln.

Vägen är fortfarande evighetslång

När Kalmar slogs med Feyenoord, och gjorde det bra, så var det mer än något annat linjen mellan Viktor Elms blixtsnabba framåt-blick och Patrik Ingelstens illersteg som löste problemen åt dem.

Den här gången har de inte riktigt de alternativen, de kommer att använda kanterna mer och de har både Tobias Eriksson och, förstås, Rasmus Elm som lysande djupledsjobbare.

Tror de på den modellen fullt ut så klarar de Debrecen. Så bra är Kalmar. De kan vinna en mittfältsmatch mot ungerska mästarna, och framåt har både Daniel Sobralense och David Elm har blivit bättre och nyttigare än de var för ett år sen.

Och vad skulle det betyda för svensk fotboll? Vad skulle en vinst i Ungern betyda?

Lite mer självförtroende, mest. Vägen till Champions League är fortfarande evighetslång. Men innan man ger sig på det omöjliga är det bra att visa att man behärskar det möjliga.

Helsingborg behövde en Henrik Larsson som kunde öppna en del dörrar, som kunde gå in på Ali Sami Yen utan att slå ner blicken. När de väl hade det så kunde de slå Galatasaray och slåss med PSV eller Bordeaux.

Kalmar har med sig erfarenheterna från Rotterdam, de har med sig Nanne Bergstrands bibliotek och de har med sig Rasmus Elm.

Det kanske inte räcker hela vägen till det förlovade fotbollslandet.

Men det räcker till en intressant expedition.

ARTIKELN HANDLAR OM