”Stryk alla rekorden”

Bank: Dräkterna gör VM löjligt

1 av 7 | Foto: Reuters
Paul Biedermann slog Michael Phelps på 200 meter frisim.
FOTBOLL

ROM. Michael Phelps är väluppfostrad och snäll, men inte ens han vill vara med längre.

Det enda sim-VM gör med sina stjärnor är att förvandla dem.

Till kacklande kalkoner.

Det första jag hörde när solen gick upp över Rom i går var att de pratade om ”Sarah Siiåstrråmm” på Radio Due.

Det första jag såg var affischerna som marknadsför sim-VM.

Affischerna föreställer stiliserade simmare, simhoppare, vattenpolospelare, de är stelnade som antikens statyer. Kropparna är otroliga, utmejslade, urbilder av mänsklig kraft.

Det intressantaste är att titta på den manlige simmaren ser ut. Han har liksom en flortunn baddräkt som spänner över musklerna.

Det ser inte klokt ut.

Men så är det inte heller ett klokt VM.

Fina, det internationella förbundet, ska vara oerhört glada för varje liten Sarah Sjöström-glimt de får, de ska jubla varje gång Federica Pellegrini går upp på en startpall – för det är de ögonblicken som kan få världen att för en liten, liten stund glömma vilken idiotiskt VM det här är.

Allt handlar ju om yta.

Allt handlar om något som heter polyuretan, ett material som förvandlar en vanlig, hederlig simmare till Läderlappen.

Allt handlar, framför allt, om att Fina inte haft en aning om hur man ordnar ett VM som är rättvist, vare sig mot simmare, historien eller publiken.

Alla diskuterar kejsarens nya kläder

Ni vill ha exempel? Okej.

I går morse simmades försök på 50 meter bröstsim, en distans som vanns av Oleg Lisogor i Melbourne för två år sen. Lisogor simmade hem det guldet på 27,66. Den tiden hade, här i Rom, räckt till... en 27:e plats.

Ett exempel till: Simguden Aleksandr Popov

hade världsrekordet på 50 fritt i februari 2008, tills Eamon Sullivan slog det på statsmästerskapen nere i New South Wales. Popovs 21,64 var under tio år det snabbaste lopp som simmats.

På de 17 månader som gått sen dess har tiden slagits 26 gånger om.

När Michael Phelps förlorar mot en tysk nykomling som heter Paul Biedermann vill man ju kunna applådera den nye simmarkejsaren.

I stället diskuterar alla kejsarens nya kläder.

Phelps har inte samma klipp i simningen som för ett år sen, men om han simmat i en likadan dräkt som Biedermann hade han förmodligen slagit honom. Men Phelps är sponsrad av Speedo, och Speedo har ingen hundraprocentig

Polyuretan-dräkt på marknaden. Federica Pellegrini är sponsrad av Mizuno, men simmar i en Jaked-dräkt utan märke.

Låter det som idrott? Låter det som rättvisa?

Fina har gjort VM till kalkonfarm

I går satte jag mig i en stökig pelarsal vid Foro Italico för att höra Julio Maglione, Fina-ordförande, och Cornel Marculescu, Fina-vd, förklara hur simförbundet kunnat förbjuda dräkter i maj, tillåta dem i juni och sedan förbjuda dem igen i juli.

De hade inga svar.

Fina ser bara framåt, sa de.

Och under tiden har hela VM, deras viktigaste tävling, förvandlats till röda mattan på Oscargalan. Så fort en stjärna kommer i närheten skriker pressuppbådet efter dem:

– Who are you wearing?! Vad har du för dräkt?!

VM är magisk idrott med otroliga idrottare. Det är Fina som förvandlat det till en kalkonfarm.

L’Équipe, Frankrikes största tidning, har slutat att rapportera om världsrekord från Rom. De erkänner inte dem som rekord – och det borde inte Fina göra heller.

När simningen – äntligen – tar ett steg ifrån materialhetsen nästa år är det enda sunda att stryka rekorden som slagits med flytvästar.

Paul Biedermann är en frisk fläkt (f ö r frisk, menar de cyniska dopningskorparna på hemmaplan i Tyskland), men jag ser ju med egna ögon att hans simning inte är i närheten av Ian Thorpes. Och jag unnar Sarah Sjöström alla världsrekord som finns, men jag vill se henne sätta dem i samma sport som Inge de Bruijn simmade.

Materialutvecklingen har inte förnyat sporten, den har förlöjligat den, och jag är överlycklig över att vi 2010 slipper se män och kvinnor simma klädsim.

Två fel gör inte ett rätt. Stryk rekorden.

Under tiden har vi ett galet VM att ro i hamn.

I går kväll satt jag framför en man som just vunnit den finaste kombination en simmare kan vinna – och han satt och bad om ursäkt.

– Jag vet inte vad som skulle komma härnäst. Paddlar på händerna? Hajfenor? Nej, det är dags att gå tillbaka till riktig simning, sa Paul Biedermann och nickade bestämt.

Han såg inte ens särskilt lycklig ut.

ARTIKELN HANDLAR OM