Klassisk nation är på väg att lyfta

Bank: Sverige har mycket att förlora

FOTO: ANDREAS BARDELL
FOTBOLL

BUDAPEST. Någonting har hänt.

Rakare ryggar, större stjärnor, fulla läktare, Champions League och ett långfinger åt självaste Madonna.

Ungersk fotboll är på väg uppåt.

Nu ska den blåsa på oss, så får vi se vart svensk fotboll är på väg någonstans.

Tillbaka igen, i Budapest igen. För tredje gången på ett par år, och det är samma stad som förut fast annorlunda.

Det är samma gator, samma blandning av funkis och art nouveau, det är strippklubbarna och muséerna, tiggarna och de vackra människorna. Men stan är en byggarbetsplats (30 000 lägenheter ska byggas bara i år) och man får damm och sol i ansiktet.

På vägen mellan flygplatsen och centrum syns två gigantiska annonskampanjer med ett ungerskt bollandslag som inte spelar fotboll. Vattenpolo-spelarna har vunnit tre raka OS, deras timglaskroppar är Ungerns självklara spegel i den moderna idrotten.

Men fotbollen finns igen.

Ja, det gjorde den 2003 och 2005 också, men då var det som skugga och ryggsäck, som levande ekon av Puskás, Kocsis, Hidegkuti och världens bästa lag. Marcus Allbäck och Zlatan Ibrahimovic dansade varsin kväll – eller, Zlatan dansade inte, han sköt bara hål i himlen – så att Sverige kom hem med tre poäng.

Det var precis som det skulle.

Men någonting har alltså hänt.

Det är inga stora revolutioner, inga magiska guldregn. Ligafotbollen drar fortfarande sina två-tretusen åskådare per match, storklubbarna i Budapest har det fortfarande tufft ekonomiskt, men det finns andra sidor också.

Debrecen har kvalat in till Champions League, landslagets kvalchans lever, den populäre Erwin Koeman har precis förlängt sitt kontrakt, många unga spelare är ute och härdas i England, Italien och Tyskland. U20-landslaget har kvalat in till VM som börjar om ett par veckor, och i våras var storpotäterna Blatter och Platini här och invigde ett 100-miljoners träningscenter utanför Budpest som ska ge perfekta förutsättningar för landslag och talangutveckling.

Ett land som vaknat

Allt det här betyder saker.

Det betyder inte att Sverige ska möta ett storlag i morgon, för Ungern är fortfarande mest ett hopplock av högt och lågt, av toppspelare och ett gäng acceptabla fotbollsarbetare.

Men Sverige möter ett land som vaknat, som vågar vilja något igen.

De små, små signalerna finns överallt. När Madonna turnerade Europa bokade hon in sig på de största arenorna som fanns. I Bulgarien mosade hon gräset på nationalstadion i Sofia. I Ungern bokade arrangörerna in sig på Puskás-stadion, tills de fick ett brev av fotbollsförbundet som mest bestod av tre ord:

– Inte. En. Chans.

Man skulle ju spela fotboll här, mot Sverige.

Och i går strosade vi ner till gräset, det såg fantastiskt fint ut när Ungern tränade passningsspel och avslut. När Balázs Dzsudszák (på hans skor står bara ”Balázs”) fick bollen i intervallspelet la han konsekvent och snabbt upp den för sin fruktansvärda vänsterfot. Den fenomenalt oestetiske skogshuggar-strikern Sándor Torghelle gjorde lagom mycket mål och Zoltan Gera satt vid sidan om med en lätt liten förkylning.

Erwin Koeman hade, som en annan Guus Hiddink, pratat om vikten av att känna till ett lands kultur, att hitta in till folket, att kunna dess historia och veta hur man ska ge dem förtroenden. Han sa också att jo, det kan vara jobbigt att bära historien (han är ju holländare), men att spelare måste vara starka nog att klara det.

– Min pappa spelade också i landslaget. Bara en match, men ändå..., sa han.

Det gick bra för Koemans pojkar. Och det kan gå bra för Koemans nya pojkar.

Sverige ska vinna den här matchen, om båda lagen gör en normal match så är kvalitéerna större på vår sida av drömmarna. Större spelare från större klubbar, ett mer inarbetat spelsätt.

Men Ungern är på väg någonstans, de rör sig i rätt riktning, och de vill visa det genom att för första gången på fem år slå ett riktigt bra fotbollslag.

Ungern längtar

Zoltan Gera, den långsamt konstnärlige, har pratat med både Fredrik Stoor och Roy Hogdson om matchen. Vi stod och snackade ett tag, om hur fotbollen utvecklats och utvecklas, och det kändes lite otäckt.

Ungern tycker det här ska bli roligt, de längtar.

Jag kan inte påstå att jag längtar, för Sverige har väldigt mycket att förlora och väldigt lite att vinna i morgon. Det är ett jobb som ska göras, som måste göras, för att blåsa in lite luft i en era som ligger med ena benskyddet på lit de parade.

Om Madonna pratade vi inte alls, men just som jag skulle fråga om den nya ungerska optimismen sa Zoltan Gera det så kristallklart att jag hoppas att elva svenska spelare förstår det:

– Det kommer att vara 41 000 ungerska fans här imorgon. De kom för några år sedan också, när vi mötte lag med stora stjärnor i, men då kom de för att titta på motståndarna.

– Nu är de här för att titta på oss.

FAKTA

UNGERN HAR TRE OS-GULD

Land: Ungern. Fifa-rankning: 47 (Sverige 41:a). Legendar: Ferenc Puskas. Nutida stjärnor: Balázs Dzsudszák, Sándor Torghelle, Zoltan Gera. Inhemskt topplag: Debrecen. VM-meriter: Silver 1938 & 54. EM-meriter: Brons 1964. OS-meriter: Guld 1952, -64 & -68. Senast spelade mästerskap: VM 1986. Kuriosa: Hade länge världsrekord i antal matcher i rad utan förlust, 32 (1950–1954). Är numera trea på listan som Spanien toppar.

ARTIKELN HANDLAR OM