Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Bank: I kväll har vänner blivit fiender – Inter ska försöka tiga ihjäl Zlatan

MILANO. Ni hör ljudet?

Alfa-hannar som skrapar med fötterna mot betongen, vänner som blivit fiender, leenden som är osäkrade revolvrar.

Zlatan Ibrahimovic är tillbaka, på den enda plats i världen där alla vet vad han kan.

Han är här för att visa vad han kan.

Fukt i luften, de afrikanska gatuförsäljarna lägger fram sina paraplyer och Milano blåser in sin väta mellan krage och hals.

Det är som om allt är en säkerhetsåtgärd för att undvika att något tar eld och exploderar.

Dynamiten landade på Malpensa i går, strax efter halvett: ett flygplan från Barcelona fullastatmed europamästare i gula tröjor och shorts. Det såg väldigt avslappnat ut, Zlatan Ibrahimovic sa avslappnade saker om att det är roligt att vara här igen.

Inter–Barcelona är den första gemensamma julaftonen efter skilsmässan. José Mourinho har explicit lovat att ge Zlatan en stor kram, Marco Materazzi har implicit lovat att Zlatan ska få en smäll på käften. Och under allt som sägs och tycks ligger lager av saker som inte sägs och inte tycks.

För exakt fem år sen satt jag på Amsterdam Arena och såg en pojke komma hem till klubben som gjort honom till stjärna. Mottagandet var rätt kluvet då.

I kväll sitter jag på San Siro och ser en man komma hem till klubben som gjort honom till superstjärna. Mottagandet kommer att vara rätt kluvet den här gången också.

Zlatan är Zlatan, han är logisk i sitt förhållande till fans och klubb. Hans lojalitet är inte till dem, utan till honom själv, till hans drivkrafter och till sporten.

Första testet för Inter

Han vill ta sig så långt som han kan komma, lära sig så mycket han kan, bli så bra som han kan bli. Han är en Casanova som charmar dig och jagar erövringar. Något annat har han aldrig låtsats som.

I går erövrade han dig, i morgon någon snyggare. Det är som det är, och det bästa du kan göra är att hålla käft, torka tårarna och innerst inne vara glad att du fick dansa med honom ett tag.

Om Curva Nord lyckas med sin tystnad i kväll har de skött det snyggt, för allt annat kommer att låta, som järn mot sten, som testosteron mot adrenalin.

En trafikolycka är på väg in.

Det är klart att vi tittar.

Inter–Barcelona har pågått i tre veckor, men i kväll ska den spelas. Matchen kommer inte att avgöras av vilket lag som har de bästa spelarna.

Den avgörs av vilka som kommit längst.

För Inters del är det här det första testet för att se om laget är så ofärdigt som det såg ut i seriepremiären mot Bari, eller så moget som det såg ut i derbyt. När Zlatan Ibrahimovic spelade här var laget ”Ibradipendente”, han var 50 procent av lagets offensiva riktning och spel.

När Zlatan lämnade fick Mourinho se till att tio andra spelare tog fem procent var och högg i.

Han fick ett Inter som är ett bättre lag, mindre sårbart och helt säkert bättre lämpat för Europa. Med Milito och Samuel Eto’o på topp har de lättare att hålla i boll, lättare att få med ytterbackar och djupledsmittfältare i anfallen.

Inter borde inte vara färdigbyggt, men de har gett sig själva chansen att växa.

Det har Barcelona också gjort.

Efter två omgångar av ligan och ett par ljumma cupmatcher har man redan sett ett par saker som hänt i deras spel, händelser som är mer lika en tanke än någonting annat.

En chans för Zlatan

Inför säsongen pratade Pep Guardiola om att Barça hade en svaghet i huvudspelet, att de gjorde för få mål på nick. Spelarna lyssnade, av Barcelonas fem ligamål hittills har fyra kommit på nick.

Guardiola ville ha Zlatan för att utmana sina spelare, han riskerade balansen i Europas bästa lag för att lyfta dem en nivå till. Matcher som den här visar om han gjorde rätt, men han har oavsett vilket gett Barcelona chansen att utvecklas.

Och han har gett Zlatan Ibrahimovic chansen att ta sitt sista steg.

Vi kan väl dra siffrorna ett varv till:

Zlatan gjorde 57 mål på 88 ligamatcher i Inter, men han har bara gjort 18 mål på 66 matcher i Champions League. Med Barça har han helt andra möjligheter, ett helt annat system runt sig, fler olika sätt att spela anfallsspel.

Han kan ge sig ut till höger och växelspela med världens bäste fotbollsspelare. Han kan ta ett steg ner och ligga som släpande anfallare bakom Messi och Henry. Han kan ligga kvar i straffområdet och vänta in inspel från ytterbackar, eller stickspel från Xavi och Iniesta.

Om nickmålen är en ansats från ett lag som lär sig så finns det en annan intressant sak att notera från de första skälvande timmarna av säsongen.

Zlatan Ibrahimovic blev skyttekung i Serie A i fjol, men hur många opportunistiska målskyttsmål gjorde han? Tre, fyra, kanske fem stycken.

I Spanien har han stött in en nick från två meter, tåat in ett mål från tre.

Etóo springer mest av alla

Det är för tidigt för att säga att någonting hänt.

Men det är tillräckligt för att säga att någonting är på väg att hända.

Och i kväll? På ett San Siro som försöker tiga ihjäl minnet av Zlatan Ibrahimovic så att allt som hörs är gnisslet av sammanbitna käkar?

Om Andrés Iniesta spelar kan Barcelona rulla sig förbi Inters mittfält, få med ytterbackarna i anfallen och utmana med fem-sex spelare. Om Iniesta inte spelar blir det en mer fysisk match, där Barcelona kommer att få slita för att få med sig sin fart hela vägen fram till straffområdet.

Blir det fysiskt är Inter favorit. Blir det tekniskt är Barcelona favorit.

Jag behöver inga favoriter. Jag tror på 1–1, är säker på att Samuel Eto’o kommer att springa mest av alla – men är mest här för att höra ljudet av svart tystnad och blå explosioner.

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

SILLY SEASON

Rykten & övergångar

Om Aftonbladet