Dubblish 2LAX9

Bank: AIK vann när de stod vid avgrunden

SEGERVRÅL – IGEN Ivan Óbolo och AIK har tagit full pott under 2009. I går blev det 2–0 mot IFK Göteborg i cupfinalen.
FOTBOLL

AIK skrev om fotbollsspråket, lyfte sina pokaler och dansade in i vintern.

Dubblish 2LAX9.

Inget att snacka om.

Jos Hooiveld hade kånkat runt en tremetersskylt med texten ”Cupmästare 2009”, Bojan Djordjic hade hunnit med säsongens sista mediebråk, Kenny Pavey hade öppnat en öl till, AIK hade vunnit cupen, och jag kom att tänka på vad Zlatan Ibrahimovic sa om Pep Guardiola:

– Om jag vore tränare och vann allt under min första säsong så hade jag lagt av.

Mikael Stahre är fyra år yngre än Pep, han har sett ut som en nyfrälst pojkscout hela hösten men i går såg han till ut som att han fyllt både 35 och 40 samma vecka.

Glad, stolt, trött.

Han har vunnit allt, men han ska inte sluta. Efter en säsong då AIK fattat alla de rätta besluten väntar en vinter när de måste göra det igen.

Klubben har Björn Wesström och Mikael Stahre att tacka för mycket mer än pokaler, det här var ett guldår som kom när klubben stod ett steg från avgrunden. Ett sportsligt misslyckat år hade kunnat sänka ner AIK i det stora, bottenlösa mörkret.

Spöken flyger över Solna

Istället vann de dubbeln. De ekonomiska spökena flyger fortfarande lågt över Solna, men de har gett sig själva chansen att bygga om och bygga nytt. Det är i det perspektivet vi ska se det här lagets prestation, och det är i det perspektivet vi ska se ledningens uppgift i vinter.

Enkelhet, ödmjukhet, tydlighet – och en jävla kaxighet på rätt ställe.

Överlägsen seger

Det var så de spelade i går också.

AIK slog IFK Göteborg för andra gången på en vecka, och de gjorde det så överlägset att det kändes fjantigt att prata om marginaler. En straff som Blåvitt skulle fått före paus drunknade i ett hav av missade Flávio-chanser.

För en vecka sen bjöd de här lagen på en superfinal med energi, fart och kvalité. Det var samma sorts match i går. Om man tog bort energin, farten och kvalitén.

– Bensinen tog slut, sa Jonas Olsson, IFK-tränaren, och det var all analys som behövdes.

AIK ville festa vidare, IFK orkade inte, det var en titelmatch i tungvikt där den ena boxaren inte mest försökta klara sig undan den andres slag.

Till slut träffade Jos Hooiveld med en klockren, rak höger från 32 meter. Kim Christensen stöp, Ivan Óbolo följde upp på returen, och Sveriges näst bästa fotbollslag 2009 klarade inte att resa sig en gång till.

AIK fick sista ordet

Flávio gjorde 2–0 i sista sekunden och capoeira-dansade som ett proffs. Han hade bara vunnit brasilianska division två när han kom i somras, nu har han firat två titlar på en vecka. I går klistrade han och Óbolo ihop mittfält med anfall på ett sätt som IFK inte var i närheten av.

Tobias Hysén slet ont i 90 minuter utan vare sig vettiga bollar eller understöd.

AIK var kompetent, Martin Mutumba lekte med Erik Lund men de vann matchen på att de är bättre än IFK Göteborg på att ha ett konstruktivt spel även när de sänker farten.

Matchen och hela säsongen slutade precis som den där ordfajten mellan Bojan Djordjic och Niclas Alexandersson: två lysande kombatanter slogs, och AIK fick sista ordet.

Rövarbandet fick fira en titel till, i guldregn på hemmaplan, och även om det var en tröttare fest, mer pliktskyldig, så var det ändå en fest.

Grabbarna dödar passionen

2LAX9 slutade i ett omklädningsrum som luktade svett och spilld skumpa, med Martin Mutumba, Jos Hooiveld, Jorge Ortiz och den fantastiske Ivan Óbolo som kungar med dubbla kronor.

AIK har fortfarande samma stålbad att gå igenom.

Men det är lättare att göra det med guldhatt på.

Inramningen, då?

Jo, det var en fin cupfinal, bättre än de flesta. Bra tryck.

Men om vi om tio år sitter på själsdöda arenor med repressiva kontrollapparater, och om någon då undrar vilka det var som såg till att den äkta, passionerade läktarkulturen inte klarade sig – då kan vi peka på grabbarna som 2009 gick på fotboll för att gömma sina ansikten och ägna 90 minuter åt att slåss, hata och kasta smällare mot varandra.

– Det gick tyvärr inte längre, kan vi säga. Det var bara en massa polis och skit på matcherna då.

ARTIKELN HANDLAR OM