Det behöver inte vara så mycket nytt och spännande

Bank: Men det måste kännas så

Foto: Bildbyrån
Holmén och Hamrén anländer till hotellet.
FOTBOLL

MILANO MARITTIMA. Säsongen är över, minigolfbanorna ligger täckta av löv, turisthotellen har stängt.

Italien ser fram mot ett slutspel.

Vi?

Vi ser fram emot en början.

Flygplanet lyfter från Stockholm mitt i natten, landar i Amsterdam och Bologna, vi åker genom en cigarrgrå dimma ut mot kusten. Cesena, Ancona, Ravenna... det är som att åka genom en Serie B-tabell, och i slutet väntar havet som somnat.

Ingen är här, allt har gått i ide, det är som att kliva in i akt ett av en Tjechov-pjäs. Vinterstängda hotell, nakna alléer, höstlöv som sönderlästa boksidor. Jag tycker mer om den här sortens solställen om vintern, tystnaden när alla åkt hem, men så försöker jag ge mig på att formulera vad vi egentligen gör här.

Det är fotboll. Det är alltid ett skäl.

Men mer?

Fyra låtar in på min iPod – efter Susan Cadogan, DJ Shadow och Françoise Hardy – har jag fått hjälp med att berätta exakt vad det handlar om. Anna Järvinen sjunger, och det är om något helt annat men det kommer från en skiva med en fantastisk titel:

”Jag fick feeling”.

Det är därför vi är här, det är därför en stukad och sänkt landslagstrupp, utan VM-biljett och utan superstjärna och utan särskilt mycket alls egentligen, är här.

För att få feeling.

Italien är inte det viktiga

På onsdag möter Sverige Italien, i går satt vi i en hotellobby och räknade in spelarna som kom med buss för att träffa Erik Hamrén, skaka hand, och prata ihop sig om en framtid som till väldigt liten del handlar om en match mot ett halvengagerat Italien. Landslaget ska börja om och börja på nytt, och mer än något annat behöver de hitta den rätta känslan.

Det behöver inte vara så mycket som är nytt och spännande.

Men det måste kännas så.

Lars Lagerbäck och Roland Andersson är borta, Zlatan Ibrahimovic är inte här – och i de där luckorna så finns det ju saker man kan utnyttja. Erik Hamréns sätt att vilja spela fotboll skiljer sig i grunden inte särskilt mycket från Lagerbäcks sätt, det är gradskillnader och små taktiska olikheter. Däremot har han kvalitéer som den här truppen längtat efter. Utstrålning, temperament, nya ögon som ser nya saker och nya kvalitéer hos nya spelare.

Hamrén är allt det där, kombinerat med samma förmåga att bygga lag och sammanhållning.

Får han spelarna att tro på det under ett par dagar i en katatonisk liten stad i Emilia-Romagna så har han fått en bra start. Då behöver matchen betyda så mycket. Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck började med att skrämma livet ur spelarna med teoretiska helplanspass och följde upp med 0–4 mot Spanien.

Det gick rätt bra ändå, och Hamrén har mer tid på sig nu än vad de hade då. Allvaret, det stora, ligger en halv evighet bort.

Italien är en kick-off, en konferensresa. Jag ser fram emot det nya, även om det bara är en tafflig första dejt så ska det bli spännande att se vad och hur mycket de vill. Om de kan skruva upp farten en nivå jämfört med kvalet, även om det är världsmästarna man möter.

Bra vecka för Italien

Italien har redan haft en bra vecka. Världens vackraste Marcello Lippi har rökt toscani-cigariller och sett Livornos lilla hjärta Antonio Candreva kliva in och be om en plats i VM-truppen. Fyra av de gamla världsmästarna (Pirlo, Zambrotta, Buffon, Cannavaro) har redan åkt hem, men Italien är ett lag som kan kalla in Pazzini, som har råd att ha Fantantonio Cassano i kylskåpet.

När Candreva fick frågor om VM efter sin fina debut svarade han ”Jag? Nej, det tror jag inte”, vilket fick Gazzetta dello Sport att skriva att den där pojken, på gott och ont, var ”Anti-Cassano”, Cassanos motsats.

I dag börjar det svenska landslagets liv med Erik Hamrén, en tränare som i alla fall på ett par sätt är Lagerbäcks motsats.

Det ska bli mycket spännande, alltihop.

ARTIKELN HANDLAR OM