Pavey gjorde årets viktigaste straffmål

Bank: AIK behöver något som inte handlar om splittring

FOTBOLL

Först förlorade AIK sitt guld, sedan förlorade de sin tränare och sina matcher.

I går la Kenny Pavey upp bollen på straffpunkten med tre minuter kvar.

Han sköt för att inte förlora Råsunda.

Foto: scanpix
Pavey satte straffen ribba in.

En bit in på andra halvlek reflexreagerade ­Råsundas norra ståplats på ett domslut som gick emot. En ny motgång fick en gammal sång:

– Vi är Gnaget, AIK. Alla hatar oss, va’ fan gör det.

Grunden för hela den där ramsan är inre sammanhållning, problemet är att AIK börjat slitas isär åt alla håll. Konflikterna väntar inte utanför längre, de har tagit sig hela vägen in på läktaren, på planen, i omklädningsrummet.

Igår hade svenska mästarna kommit till en punkt där det var tydligare än någon gång förut. Det var banderoller på läktarna som krävde styrelsens avgång, som ville ha bort vd Annela Yderberg, som vädjade om en bestämd Bosman-policy och vädjade till Walid Atta att skriva på ett nytt kontrakt.

Atta – en vattendelare i AIK

Attas kontrakt är en fråga som delat supporterhavet på mitten, de slogs internt igår igen och det finns något genuint självdestruktivt i alltihop, som om man omfamnar krisandet, odlar katastrofen.

Och där stod AIK igår, när minuterna runnit iväg och Gais sparkat, rensat och stundtals spelat sig till 0–0.

Det var fyra minuter kvar när en pigg, comebackande löpare som heter Saihou Jagne dumfälldes av Hatto Jónasson i Gais straffområde. Det var tre minuter kvar när Kenny Pavey la upp bollen på straffpunkten och mätte upp ansatsen.

AIK är sämre på lugn än någon annan klubb i Sverige, och nu behöver de mer än på väldigt, väldigt länge något som inte handlar om splittring och ”alla - inklusive vi själva – hatar oss”.

Viktigaste straffen hittills

Kenny Pavey är Millwall, det var den klubben som uppfann alla-hatar-oss-sången, så han skickade in bollen ribba-in med en halv centimeters marginal.

Om jag räknat rätt har det gjorts nitton straffmål i allsvenskan hittills i år.

Det här är det viktigaste hittills.

Pavey var uttorkad och hade huvudvärk efteråt, men när han gick och la sig i natt kunde han och alla kring och i AIK läsa tabellen och må lite bra.

De är fortfarande inte särskilt bra, men ­båten läcker inte längre och den skumpar till och med fram åt rätt håll.

Med det sagt så var det verkligen ingen ­vacker fotbollsmatch på Råsunda igår.

Gais ställde upp ett lågt 4–2–3–1 och ville såra AIK bakom deras offensiva kantspelare. Jag antar att Alec Axén sa åt dem att göra det snabbt och smart, men de lyssnade bara på första ledet. När Gais vann boll hade de så väldigt brått framåt att de struntade i om de hade kontroll på bollen eller inte.

AIK har bara Bangura

De bara öste på. Den ende som kunde göra det med lite precision var Skövde-pärlan Johan Mårtensson, men det räckte inte. Gais kom inte fram ofta nog.

Och det gjorde verkligen inte AIK heller.

De klev upp med mycket folk, lät mittbackarna och en mittfältare sköta försvarsjobbet, och stundtals pressade de ner göteborgarna halvvägs till Nynäshamn. Men det hände absolut inget mer.

AIK:s anfallsproblem är att de bara har en Mohamed Bangura. Är han på kanten kommer de förbi och kan få till hyfsade inspel, men utan att ha någon i mitten som kan göra något av dem. Är Bangura i mitten kommer bollen helt enkelt inte dit.

Dulee Johnson var lysande i sitt passningsspel igår, men han är inget offensivt hot från 25 meter. Goran Ljubojevic är helt enkelt inte bra på någonting. Och det kommer inte en vettig löpning bakifrån, eftersom AIK inte har den sortens spelare.

Förstärkte hemmatrenden

Gais blev bättre när de lugnade ner sig lite i sin spelbyggnad – och de hade matchens två bästa chanser – och AIK blev bättre när de fått in både Flávios och CH Jagnes snabba fötter (även om det gjorde ont hela vägen in i hjärtat när Gabriel Özkan gick sönder igen).

Det räckte till att jobba fram ett läge, och det räckte.

Alexander Axén var upprörd efteråt, men även om han hade rätt i sak (Rómario borde fått frispark i momentet före) så tog han sin domarkritik för långt. Gais förlorade inte för att Jonas Eriksson inte pallade trycket – de förlorade ­eftersom de saknade Reuben Ayarna och var för bleka i sitt anfallsspel.

AIK tog tre poäng, förstärkte en hemmatrend och katapultade sig själva uppåt i tabellen. När slutsekunderna rann ut sjöng deras fans om hur solen stiger över ­Råsunda.

Det kunde ha låtit så väldigt annor­lunda.