”Charterveckan på Cypern är på allvar”

FOTBOLL

AYIA NAPA. Solen i ansiktet, Medelhavet en utspark bort, en pluton svenska grabbar kör en chartervecka på Cypern.

Visst. Men den som lyssnar noga hör det oroväckande ljudet från en tickandet klocka.

Det här är på allvar.

Det har gått fem år sedan vi var här senast. Då, 2005, var Sverige halvvägs till ett VM, och jag satt och såg Magnus Hedman slå passningar till Zlatan Ibrahimovic på en träningsplan i Larnaca.

Hedman slog bollen lite snett, Zlatan stod still och såg bollen rinna ut över sidlinjen.

– Behöver man inte röra på sig i Juventus, eller?! undrade Hedman.

– Där får man bollen på fötterna, svarade Ibrahimovic.

Det har hänt en del sen dess.

Med Hedman, med Zlatan, med det svenska landslaget.

Och med Cypern?

Gamla historier och nya. Deras klubbfotboll går bättre än någonsin, både Apoel och Anorthosis har spelat Champions League sedan dess, mycket tack vare att ligan är Europas utlänningstätaste (över 70 procent). Landslaget hackar sig fram, imorgon möter det Sverige.

Under tiden går vi runt på gator som är så sorgliga som bara vintergator i turistorter kan vara, från Turkiet talar regeringen maktspråk mot turkcypriotiska protester på nordsidan av ön och det första man möter i en taxiresa in från flygplatsen är banderoller som kräver ”Turkish troops out of Cyprus”.

Men vi har söta små kattungar och en ännu sötare hundvalp (eller möjligen en väldigt ung björn) på hotellet, man kan doppa sig i havet utan att frysa och landslagsspelarna ramlade in i går (en gangsta-klädd Martin Olsson såg ut som om han kom från en videoinspelning hemma hos Diddy).

En trampolin mot Moldavien den 29 mars

Under tiden pratade Erik Hamrén om Moldavien – och det gjorde han rätt i.

Det finns ett skäl, en uppgift som Sverige har med sig hit, och den handlar väldigt lite om att inventera en jättetrupp på 33 eller 34 spelare. Matcherna här, mot Cypern imorgon (med b-laget) och framför allt den mot Rumänien eller Ukraina på onsdag, är bara en trampolin mot matchen mot Moldavien den 29 mars på Råsunda. Och med trampoliner gäller det att trampa rätt, annars bryter man foten.

Jag plockade upp mitt vinterhibernerade anteckningsblock igår, och när jag bläddrade fram kom den senaste anteckningen från en presskonferens med Erik Hamrén.

”Väldigt, väldigt nöjd med defensiven” stod det. Från matchen mot Tyskland, antog jag.

– Ja, det var inte från Hollands-matchen i alla fall, högg Hamrén.

0–0 mot Tyskland tjänade mest till att ställa ut alla pjäser på rätt platser igen, att börja om och skölja bort smaken av ett taktiskt och tekniskt totalhaveri. Här, på charter-Cypern, ska Sverige hitta något annat.

Pontus Wernbloom borde få chansen

Först av allt: en anfallsspelare till hålet bakom Zlatan Ibrahimovic, det där den kvalavstängde Ola Toivonen brukar spela. Hamrén pratar om djupledsspelets betydelse, men jag är inte helt säker på att det är jätteviktigt mot ett defensivt Moldavien på Råsunda. Däremot behövs en spelare som är snabb in i straffområdet när Zlatan vandrar ut mot kanterna – och just det är ett jobb som Pontus Wernbloom gjort tillräckligt bra under Hamrén för att få chansen.

Kim Källström har gjort en kanonvinter som innermitt i Lyon, Johan Elmander spelar på en kant i Bolton just nu – det kan de göra i landslaget också.

Om de gör det på onsdag – och om jag får klappa en hundvalp (eller en väldigt ung björn) – så kommer jag att vara mer än nöjd när den här veckan är över.

ARTIKELN HANDLAR OM