Sökes: En ytterback

Simon Bank: Safari väljer fel och Lustig svajar

FOTBOLL

NICOSIA. Motorn går som den ska, växlarna finns där, väghållningen är fin i det stora hela.

Anmärkningar i besiktningen?

Tja, om Erik Hamrén vill köra långt så har han ett problem med sina ytterbackar.

Foto: Bildbyrån
Ingen lustig syn Mikael Lustig kom inte riktigt rätt in i matchen och hade problem med positionsspelet mot Ukraina i går. Hur långt räcker han i EM-kvalet?

Cypern i februari är igenbommade krogar och öppna gator, solbrända dagar och sotsvarta kvällar som snabbt fryser till is.

Det vänder snabbt.

Det gör det i fotboll också, det är därför en träningsturnering i en vidöppet litet hål mitt i en försäsong (för vissa) eller en stentuff matchperiod (för andra) egentligen betyder väldigt lite för vad som kan hända mot Moldavien om sju veckor. Sju veckor är en evighet. På sju veckor hinner sju Premier League-klubbar byta ägare. På sju veckor hinner Foppa göra comeback sju gånger.

Sverige–Ukraina inför 150 personer och en hund handlade mer om att se lite tydligare konturer. Så för andra kvällen i rad åkte vi till Nicosia, kisade mot världens största flagga uppe i bergen och såg ett svenskt landslag spela fotboll.

Det här, i går, var en annan sort.

Hade matcherna gått direkt efter varandra hade det känts som när man zappar mellan juniorfotboll och seniorspel – och jag hoppas att på-gränsen-spelarna som vill upp verkligen fick se matcherna så, för att se skillnaden.

Sverige mötte ett Ukraina där stjärnor som Tjigrinskij och Tymotjuk inte gjorde mycket mer än att krama om Zlatan (Tjigrinskij) och dunka in en straff (Tymotjuk) och där så gott som alla kom från ett vinteruppehåll som varat i två månader.

Men... det var väl bra det här?

Strukturen satt

Det första vi kan konstatera är att det där läckande skeppet som gungade oss sjösjuka i Amsterdam nu varit inne på en helrenovering och ser riktigt tätt och fint ut. Ukraina spelade 4-4-2 men klev upp med fyra-fem spelare som bara väntade på att diagonallöpa in bakom en hög, svensk backlinje.

De lyckades aldrig med det – eftersom Sverige gjorde två saker rasande bra:

För det första var presspelet på mittfältet fem klasser bättre än i matchen mot Cypern. Anders Svensson och Kim Källström såg sådär perfekt synkroniserade ut och stängde ytan framför backlinjen helt och hållet. Ukraina fick alltså försöka slå quarterback-passningar hela vägen från backlinjen, och det är svårt.

Ännu svårare blev det eftersom Sveriges backlinje – med få undantag – var bergsäkra på att bestämma när de skulle sjunka, när de skulle stå kvar.

Strukturen satt.

Resten? Resten är alltid en fråga om spelare som gör dåliga och bra saker.

Just nu är Elmander ett fullblod

I Sverige var Källström och Svensson i en klass för sig, de drev upp passningstempot och varierade långt och kort med en väldigt fin känsla för rytmen i matchen. Kim spelar alltid med en lite högre svårighetsgrad, men i går klarade han av den.

Sverige styrde matchen, inte ens en svag domare (den flitigaste kortutdelare Sverige mött sen Malta ställde upp med en brevbärare i backlinjen i VM-kvalet senast) kunde ändra på det. Det var folktomt, kallt, men underhållande.

Och vi fick se två mål – ett vi vill minnas länge, ett vi kommer att ha svårt att glömma.

Mikael Lustig slog ett långt uppspel,

Zlatan Ibrahimovic bröstade fram bollen till Johan Elmander, som kom i full fart en liten bit utanför straffområdet.

Elmander är ju en galopperande häst till fotbollsspelare. Ibland ser han ut som ett fullblod, en fysisk virvelvind som kan springa rakt igenom Puyol, bära ett lag i Ligue 1 eller göra drömmål i Premier League. Ibland ser han ut som en Forrest Gump som glömt varför han springer. Johan Elmanders karriär har följt sekvenser, trender, och just nu är han ett fullblod.

Han lät bollen ta mark, släppte på all kraft han hade i vänsterfoten, och dunkade upp bollen ribba-in i första krysset.

Ett lysande mål, som sa oss att Johan Elmander tänker spela från start mot Moldavien.

Behrang Safari är inte helt olik Elmander, han är också en spelare som är som allra sämst när han tänker för mycket – och i landslaget har han börjat tänka. Ett par minuter efter Sveriges 1–0 fattade han ett felbeslut utanför eget straffområde, nickade för löst, och en sekund senare hade Ukraina fått straff.

Ett hemskt mål, som sa oss att Behrang Safari håller på att spela sig ur startelvan.

Sverige spelade 1–1 mot Ukraina, förlorade på straffar. För laget Sverige var det en bra match, för enskilda spelare var det inte det. Under det här lägret har ingen ytterback visat någonting annat än osäkerhet, otrygghet, omognad.

Ytterbackarna är ett problem

Safari väljer fel, Mikael Lustig svajar, Adam Johansson har för svaga uppspel, Oscar Wendt gjorde helt enkelt ingen vidare match. Mot ett Moldavien som i veckan förlorat mot Polen (0–1) och behövt en stopptidsstraff för att betvinga det mäktiga Andorra (2–1 i går) kommer Sverige inte att stå och falla med vilka som spelar ytterbackar, men på lite längre sikt har Erik Hamrén ett problem att lösa.

Sebastian Larsson är Mikael Nilsson-klok, Niclas Alexandersson-klok, han kan gå ner som högerback när som helst, och jag tycker att han borde göra det. Till vänster är Martin Olsson samma sorts frejdiga spelartyp som Safari, men det är en satsning som kommer utan garantier.

Det är 46 dagar kvar till kvalet, Erik Hamrén borde använda 45 av dem till att leta efter en lösning på sitt ytterbacksproblem.

Den 46:e? Den är i dag, jag tycker vi kan ägna den åt att titta på Elmanders mål ett par gånger till.

ARTIKELN HANDLAR OM