Likblek premiär

Bank: Hade lika gärna kunnat sitta där och titta på gräset

FOTBOLL

HALMSTAD. Alla Halmstads spanjorer spelade. Alla Kalmars brasilianare.

Vad vi fick?

Allsvensk fotboll. Knappt ens det.

Foto: Bildbyrån
0–0 – det blev ingen gladfotboll.

De gräddar fortfarande våfflor i klubbstugan på Örjans Vall, det är fortfarande samma trevliga män i insläppen, samma noggranna damer som breder smörgåsar, samma tämligen tysta hemmapublik, igår var det till och med samma motståndare som i genrepet förra helgen.

Men det har ju hänt saker.

En spansk sheriff har ridit in i stan med sina nya idéer och en kappsäck full av spanska lån, och om Pep Clotet Ruiz nu verkligen vill att vi inte ska dra raka linjer från Spanien till Halmstad så både lyckades och misslyckades han i går. Allsvenskan rullade igång, när morgondimman lättat kändes det som att våren kom till Halland, och linjerna fanns där:

I Halmstad har de en spansk flagga i klacken.

I Halmstad spelar de Coldplay på uppvärmningen, precis som på Camp Nou.

I Halmstad spelar de musiken från Gladiator för att peppa spelarna, precis som Pep Guardiola gör.

Men – i Halmstad spelar de fortfarande en fotboll som har långt till Katalonien.

Jag hade förstås inte väntat mig annat, ingen har påstått att HBK varit ute efter en snabb förändring. De har påbörjat en resa, ett ambitiöst projekt för hela klubben, och de har lovat att det får ta den tid det tar så länge som de rör sig framåt.

Såg två lag som aldrig kom till avslut

Problemet i går var att vi fick se två lag som knappt gjorde annat än att röra sig framåt.

Vi såg hafsiga anfall, vi såg slarviga val, vi såg två utdragna lag som aldrig kom till avslut eftersom de konstant snubblade över sina egna brister.

HBK har en mittfältsmotor som heter Iván Díaz och som ser ut som en riktigt fin spelare. Som junior blev han spansk mästare ihop med Xavi och Carles Puyol, det är han som sitter på nycklarna till Halmstads passningsspel. Men i går fanns inga trianglar på HBK:s mittfält, där fanns bara två spelare mot Kalmars tre centrerade mittfältare, vilket gjorde att Díaz blev överkörd medan Henrik Rydström fick stå ensam och samla upp bollar som fallfrukt.

Är man en mindre på mitten blir man en mer någon annanstans, men HBK hade svårt att utnyttja det. De klarade inte att spela sig fram, och eftersom de hade Joe Sise längst fram så började de välja det enkla, långa alternativet så fort de fick bollen.

Sise är bara 21, men han är lång som en hallandsstång och har blivit starkare av sin första hela försäsong utan ryggproblem. Jag gillar honom, men han var väldigt ensam när de där långbollarna kom, så det hjälpte inte att han gjorde en riktigt bra match.

– Vi använder honom väldigt mycket eftersom han är väldigt bra, förklarade Pep Clotet Ruiz efteråt, men det var bättre formulerat än tänkt.

Halmstad hade, om vi räknar väldigt snällt, en hyfsad målchans (ett skott från intressante men ojämne kantdribblern Raúl Ruiz) på hela matchen.

Kalmar? Inte mycket mer.

När deras spel inte riktigt fungerar blir de väldigt smala i sitt anfall, med tre spelare som gärna går mot mitten. Om de klarar att hålla bollen i anfall, att komma till avslut och etablera press, så hinner de få fram mittfältare och ytterbackar och få bredd i spelet. I går var de lite smålovande i en kvart eller så, när Kristoffer Fagercrantz (han är från Halmstad) hotade med sin fina passningsfot och Daniel Sobralense trippade runt och blandade misstag med magi.

En kantig match utan kvalité

Men rätt snabbt blev både Fagercrantz och Sobralense för ivriga. I stället för att spela snabbt och rätt sökte de lite för smarta och svåra lösningar, vilket gjorde att KFF tappade boll innan de hann flytta fram.

Så såg matchen ut. En kantig match utan karaktär, utan kanter och utan särskilt mycket kvalité.

– En tråkig match, för båda lagen, tyckte Pep Clotet Ruiz.

– Långsamt, tempofattigt, tyckte Nanne Bergstrand.

Det tyckte alla andra också. Det var fotboll, den där april-doften av fuktig jord kom stötvis i vinden och alla de där vackra ljuden hade kommit upp ur vinteridet. Men matchen var likblek, de förtjänade inga mål. Vi hade lika gärna kunnat sitta där med våra uppknäppta jackor och titta på gräset och solen och varandra.

Nu var det allsvenskan vi tittade på, utan att veta exakt vad det var vi såg.

Det nya Kalmar har så klart kvalitéer, men de visade dem inte. Det nya HBK har ett projekt som alla man pratar med i klubben verkar tro på, men jag såg ingen annan ambition än försiktighet i går.

Det behöver inte betyda något. Det här var bara början, bara en premiär.

Och när vi vände och gick hemåt var det i alla fall varmare än det var i fjol.

ARTIKELN HANDLAR OM