Bank: Australien har uppfyllt sina drömmar – jag hoppas att Sverige bara nått halvvägs...

Foto: Andreas Bardell
Ge oss en ny fest Vägen mot VM-final ser plötsligt mycket överkomligare ut efter Japans chockseger mot Tyskland i den andra kvartsfinalen. Men innan vi kan prata semifinalmotståndare måste Sverige slå Australien i dag.
FOTBOLL

AUGSBURG. Inspiration kan se ut på olika sätt.

Japan slog Tyskland igår och visade att allt är möjligt. Japan gick till semifinal och öppnade dörren för Sverige.

Man kan drömma om allt.

Om man slår Australien kan man till och med drömma om att bli världsmästare.

Det går ju inte att skriva om fotbolls-VM just i dag utan att skriva om vad vi satt här och såg i går.

Tyskland, detta Tyskland som inte förlorat en VM-match på tolv år, som tagit emot världen med historiens bäst organiserade VM och gjort det för att avsluta allt med ett historiskt tredje VM-guld, de är utslagna och borta.

Tyskland, detta Tyskland, sprang rakt in i Japan, som sprang ännu snabbare och sprang hela vägen fram till en av fotbollshistoriens största skrällar.

Vad lärde vi oss i går?

Att fotbollsvärlden blivit ännu större, att den numera har rum för stora överraskningar.

Vad vill vi se i dag?

Att Sverige blivit ännu större, att de inte lämnar något rum för överraskningar.

Oerhörda möjligheter väntar

Augsburg är en märklig plats att vara på just nu, vi går från tropisk solhetta till apokalyptiska hagelskurar och tillbaka igen från en minut till nästa, men det kanske är som det ska. Tyskland är utslaget, Frankrike och Japan är i semifinal, vi står mitt i en värld som redan är upp-och-ner och undrar var vi ska fästa blicken.

Om jag får välja så skulle jag ju fästa den på Lotta Schelin.

Sverige möter Australien i dag, i Augsburg och i en fotbollsvärld som är annorlunda i dag än den var i går. Nu vet vi precis vad den här matchen betyder, det är enkelt och tydligt:

Om Sverige vinner är de i semifinal mot ett motstånd som är svårt (Japan i Frankfurt) i stället för ett motstånd som är omöjligt (Tyskland i Frankfurt).

Om Sverige vinner är de klara för OS nästa år.

Svensk damfotboll står och knackar på dörren till ett rum med oerhörda möjligheter, och det vore en skam om de skulle snubbla på tröskeln. Det är inte så länge sedan Australien var ett lag som spelade på nåder, som fick låna herrlandslagets avlagda tröjor och försöka hanka sig fram så gott det gick. Det är inte så länge sedan de klädde av sig nakna för att dra in pengar till en sportslig satsning. Nu skriver de historia genom att vara det första australiska lag som någonsin nått en kvartsfinal i ett VM, med en anfallare (Kyah Simon) som är den första spelare från aboriginer-bakgrund som någonsin gjort ett VM-mål.

Australien har redan uppfyllt sina drömmar.

Jag hoppas att Sverige bara nått halvvägs.

Måste använda mer än fart

I dag kommer de att möta ett sämre, men kanske svårare motstånd än USA. Australien kommer inte att trycka upp sin backlinje, de kommer inte att försöka etablera passningsspel högt upp. De kommer inte att blotta sig, de kommer att sjunka hem och låta Sverige styra matchen.

Mot USA räckte det att Josefine Öqvist och Lotta Schelin använde sin fart.
I dag måste de använda mer.

Ett samlat motstånd kräver ett bättre passningsspel, bättre tajmade löpningar, bättre bollmottagningar och svårare avslut. I går tränade Sverige på FC Augsburgs gamla arena Rosenau, ett stadion som byggdes av bråte från de engelska bombräderna under andra världskriget. De tränade på att pricka mittfältsspel in bakom backlinjen, och det är så de måste anfalla i dag också.

Låt mig vara tydlig på en punkt:

Ett bra svenskt landslag slår Australien.

Låt mig vara tydlig på en punkt till:

Vi vet inte allt om det här svenska laget riktigt än.

Det är skillnad på att pressa sönder USA i en timma för att sedan slå ifrån sig sista halvtimman. Det är bra gjort, bragdartat till och med, men i dag krävs det annat. Den defensiva organisationen är alltid grunden, ska alltid vara det, och i dag är Caroline Seger tillbaka bredvid Lisa Dahlkvist. Jag är inte särskilt orolig för dem, det är två fantastiska fotbollsspelare. Men en fråga måste ställas: Mot USA jagade Dahlkvist och Nilla Fischer livet ur sig i 60 minuter, sedan kroknade de och blev utbytta. I dag kan det vara 30 grader varmt (det kan också snöa, sådana är prognoserna), och om ett svenskt mittfält spelar pardonlöst presspel i en timme så kan det fortfarande återstå 60 minuter att spela.

Sverige måste vara smarta i dag

I går gick båda kvartarna till förlängning. Om Sveriges match gör det i dag kan de inte satsa på samma sorts konsekventa, stenhårda press.

– Såpass smarta måste vi vara, sa Caroline Seger i går.

Hennes lagkompisar har börjat nåt slags filmcirkel där de ser skräckisar om kvällarna. Nilla Fischer har börjat läsa böcker som skrivits av australiska rånarheroinister. Mer rysare än så behöver de inte.

Sverige ska vara ett smartare lag i dag.

De ska vara intelligentare än det unga, orutinerade Australien. De ska vara bättre. Seger och Dahlkvist ska vara skickliga nog för att kunna äta upp playmakern Colette McCallum, och Öqvist/Schelin ska vara begåvade nog för att kunna löpa igenom en taggig australisk backlinje med flera spelare som aldrig varit i närheten av den här sortens matcher. Schelin ska vara kall nog för att äntligen göra alla de där målen hon sparat hittills i turneringen.

Vi ska inte behöva drömma om att slå Australien, det ska räcka med en kall verklighet där bättre lag slår sämre.

Ett normalt Sverige slår ett normalt Australien med ett par mål. Drömmarna kan vi spara till andra sidan den här matchen.

Då kan vi, å andra sidan, låta dem flyga hur högt som helst.

ARTIKELN HANDLAR OM