Starkast när det gällde

Bank: Alla bitar föll till slut på plats i Malmö – men nu kan en era vara över

FOTBOLL

MALMÖ. Ett lag som hackat, ett försvar som läckt, en skyttedrottning som slutat göra mål.

Och här står Malmö och sjunger falskt om SM-guld.

Ett svaghetsbevis för allsvenskan? Möjligen.

Det bästa som kunde hända?

Definitivt.

Foto: Bildbyrån

Manon Melis får en flaska starkt i handen, Nilla Fischer nåt blött i ögonvrån, Caroline Seger luktar som man ska lukta när man kommer ut ur mästaromklädningsrum, och vid sidan om står Frida Nordin och grimaserar fram ett slags kattskrik som effektivt avslutar alla vidare intervjuförsök.

Till slut ser verkligheten ut precis som kartan:

Sveriges bästa fotbollsspelare har spelat Sveriges bästa fotboll och nu är de svenska mästare.

Det var en verkligt märklig dag i Malmö i går. Malmö FF och Djurgården spelade en uppskjuten match klockan elva på morgonen, Sverigedemokratisk ungdom demonstrerade under den pubertetspigga parollen ”Med folket för fosterlandet”, och mitt i allt spelade Ldb Malmö för att bevisa något.

De sa så efteråt, allihop:

– Äntligen visade vi.

Behövdes ingen skyttedrottning

Äntligen gjorde de ju det. När det var fritt inträde och 3 300 i publiken på Malmö IP, när matchaffischerna skrek om ”guldläge” och när pressen var som allra störst – då var det som att alla bitar föll på plats som i ett välsignat kristallregn.

På andra sidan stod Kif Örebro och tog emot smällarna.

Skyttedrottningen Manon Melis gjorde inga mål i går heller – hon gjorde ett på de sista nio omgångarna – men det behövdes inte.

Vikarierande vänsterbacken Frida Nordin skickade upp 1–0 i krysstrakten efter 45 sekunder, Sara Björk Gunnarsdottir klackskarvade fram Therese Sjögran till 2–0,

Katrine Veje avslutade ett drömanfall till 3–0 ett par sekunder in på andra halvlek – och Gunnarsdottir, Caroline Seger och Lina Nilsson sprang in varsitt mål till innan allt var över. 6–0. Show. En buckla för kapten Levenstad att lyfta.

För första gången på sex år släppte Örebro in sex mål, och de gjorde det mot ett frustande, lekfullt kollektiv som till slut gjorde Sveriges bästa lag av Sveriges bästa spelare.

Taktiskt var Malmö överlägset. Ett Sarah Michael-löst Kif Örebro ställde upp i 4–1–4–1 och försökte spela sig fram genom mitten trots att de aldrig var nära att klara det. Nilla Fischer och Caroline Seger samlade ihop resterna, Sjögran och Veje startade anfall från kanterna, och längst fram fungerade kombinationen av Manon Melis superbt synkroniserade djupledslöpningar och Sara Björk Gunnarsdottirs sköna energibrunkande (ibland vet man inte om hon vill ta emot bollen eller ha ihjäl den) perfekt.

Så här bra har Malmö varit på papper ända sedan de fick hem mittfältstandemet Sjögran–Seger.

ARTIKELN HANDLAR OM