Bank: De ska fixa guldet

Fem dagar kvar, fyra lag – plats för allt det som kommer att avgöra den här turneringen. Små marginaler? Stora stjärnor? Jodå, men låt oss titta närmare på spelarna som står ett steg bakom dem och drar i trådarna.

FOTBOLL

Arkitekten Moutinho ska fixa finalplatsen

Om det är något som Paulo Bento, den gamle hårdingen, sett till att ordna i sitt portugisiska landslag så är det trygghet, organisation, ordning och reda.

Alla ska veta sin plats, alla ska känna sig bekväma.

– Vi ändrar inte vårt spelsätt mot någon, har han förklarat.

Inför EM lämnade just det honom med ett problem, för han var inte helt säker på vem som förtjänade rollen som mittfältets store regissör. João Moutinho fick rollen, ett steg framför den underbart lugne Miguel Veloso. De har fostrats i samma Sporting- akademi, känner varandra innan och utan. Med Veloso bakom sig har Moutinho fått precis samma grundsäkerhet som han har i Porto, med det fenomenale brasilianaren Fernando.

Var inte med i VM

Moutinho var inte ens med i VM senast, men den här gången var han beredd att axla den där manteln som Deco lämnade i mittcirkeln när han slutade spela landslagsfotboll.

Portugal spelar defensiv kontrollfotboll, men är sakliga och konkreta när de går framåt. Veloso vänder i sidled, Meireles sköter slitet, men när bollen ska hitta fram till de farliga positionerna är det Moutinho som tar hand om den.

Alla tittar på Ronaldo

Under de första fyra matcherna i EM har han matat Cristiano Ronaldo med boll efter boll.

När Portugal går ut mot Spanien kommer alla att titta på Ronaldo. Titta gärna på varifrån han får bollen också.

Bläckfisken Busquets dukar för stjärnorna

När de andra springer så filmar han. När de andra dribblar så passar han. När de andra går upp på scenen för att ta emot sina priser står han i publiken och applåderar.

Det är lätt att förstå varför så många avskyr Sergio Busquets.

Det är precis lika lätt att förstå varför hans lagkamrater och tränare älskar honom.

– En fantastisk spelare, han gör aldrig fel, säger Xavi.

Busquets är född in i FC Barcelonas system. Hans pappa var målvakt och sedermera målvakts-tränare i klubben, och Sergio själv har gett både landslaget och Barcelona egenskaper som ingen annan har; kombinationen av passningsspelet, den taktiska blicken och fysiken…

…och, ja, en cynism som väldigt få spanska spelare har.

Behöver det filmas? Då gör han det. Behövs en hård tackling? Då ordnar han en. Men det han visat hittills i EM har mer handlat om hans spelsätt. Hemma kallar de honom ”Pulpo”, bläckfisken, för han sätt att samla in bollar och fördela dem enkelt till

Xavi eller Iniesta (eller, i landslaget, till Xabi Alonso).

Ett av Frankrikes stora problem i kvartsfinalen var att de inte lyckades störa Busquets i första halvlek. Han kunde stå där han trivs bäst, en bit ner, som bollplank åt Xavi och Xabi Alonso, och som chef för hur högt Spanien ska pressa.

Hans status i Barcelona är orubblig. Och i landslaget?

Tja, Vicente Del Bosque har varit ganska tydlig med den också:

– Om jag fick vara vilken spelare som helst i världen, så skulle jag vilja vara Sergio Busquets.

Slitvargen Khedira driver sitt Tyskland

Det är klart att det känns märkligt, men det är så här det har sett ut de senaste matcherna:

Tysklands allra starkaste mittfältsdriv har inte kommit från en disträ och ojämn Bastian Schweinsteiger – det har kommit från en halv-tunisisk Stuttgart-grabb som kan springa hur mycket som helst.

Khedira har varit ifrågasatt i landslaget – så sent som i höstas skällde han ut de tyska journalister för att de var orättvist kritiska – men det finns de som vet vad han betyder, både för Tyskland och Real Madrid.

”Förstår inte kritiken”

– Jag förstår inte kritiken, säger Mesut Özil.

Han är en av de bästa ”sexorna” i världen. Du kan alltid lita på honom.

Om Schweinsteiger är spelaren som ska stå för rytmen, en trummis med taktkänsla, är Khedira en gitarrist med tunga riff: en urkraft som forsar fram och ger energi till det nättare tyska artisteriet.

Ovärderlig

Det är lätt att glömma bort det, men det fanns ju trots allt ett par sekunders tveksamhet i kvartsfinalen mot Grekland.

När grekerna lyckats kvalitetskontra in 1–1 hade de kunnat tvivla, börja tänka, vackla. Vem som löste upp knutarna? Sami Khedira tryckte sig in i straffområdet och dunkade in en volley.

Målskyttet är inte hans främsta kvalité, men hans box-to-box-egenskaper kommer att vara ovärderliga för det här tyska lagets chanser i EM-spurten.

Backchefen Barzagli styr Italien mot final

Den tydligaste bilden för hur viktig Barzagli är för Italiens försvarsspel?

Jo, självklart kan man titta på vad han gör på planen, men ännu mer uppenbart blev det när han skadade sin vad illa bara ett par dagar innan förbundskapten Prandelli var tvungen att spika sin EM-trupp.

Prandelli visste att han inte skulle kunna använda Barzagli under de första omgångarna i EM, men tog ändå ut honom. Kunde England vänta in Rooney kunde Italien vänta in sin ”Barzaglione”.

Lyckade italienska mästerskapslag brukar alltid ha en stomme från Juventus, det är likadant den här gången. Pirlo har varit Juves och Italiens viktigaste kreativa spelare, men det är Barzagli som står för den klassiskt defensiva begåvningen.

Han kombinerar det gamla Italien med det nya. Å ena sidan har han lugnet och den taktiska skolningen, å andra sidan har han varit en vända och härdats i det yviga Bundesliga.

När Fabio Cannavaro var den klippa som Lippi ställde sitt världsmästarlag var Barzagli en vikarie som kunde gå in och göra ett jobb. Cannavaro lämnade Juve, och sa åt dem att köpa Barzagli istället. Det dröjde fem år innan de gjorde det – men då fick de en spelare som var beredd att leda Serie A:s i särklass starkaste försvarlinje.

Nu gör han det i landslaget också.

Han var lysande mot Irland, och även om han darrade lite i inledningen mot England var han säker då också.

Om Italien tänker bli mästare behöver den en Pirlo som är trygg, en De Rossi som kan sticka iväg, och ett försvar som fungerar fläckfritt.

De vet vem som bär ansvaret.

ARTIKELN HANDLAR OM