Bank: Man Citys krasch i Amsterdam är svårgripbar – på gränsen till obegriplig

FOTBOLL

I pauserna på Amsterdam Arena sjunger alltid publiken Bob Marley.

Baby don't worry, about a thing.

De sjöng ikväll också.

Och de sjöng inte för italienska fotbollstränare.

Ska vi ta det vackra först, så ger vi oss på ångesten sen?

År 2012 har fotbollens utveckling kommit så långt att det finns ett väldigt enkelt sätt att se att det är världens bästa fotbollslag som möts:

Att de har svårt att slå en passning rätt.

När vi pratar om hur långt den här gamla sporten kommit pratar vi ju nio gånger av tio om hur oerhört kreativa och konstruktiva spelarna blivit.

Men den som slog sig ner för att se Borussia Dortmund och Real Madrid trumma igång inför Westfalenstadions gulgungande vägg fastnade förstås för något helt annat.

Ett chickenrace

Där ute stod två av världens absolut bäst balanserade och skolade lag, bräddfyllda av världens bästa spelare. Briljanta tekniker, fenomenala passningsspelare.

Och inte ens de hann med.

BvB satte huggtänderna om Real Madrids hals, Real Madrid grep om strupen på BvB. Det var fotboll i överljudsfart, med en helplanspress som inte ens de här spelarna hängde med i. Jürgen Klopp hade fått tillbaka både Götze och Schmelzer, övergav helgens 3-5-2-experiment och skickade loss sina hungriga vargar. José Mourinho lät Essiën vikariera som vänsterback och satte Sergio Ramos till höger.

Sedan började ett chickenrace som är bland det värsta jag sett.

Det här var fotboll som såg ut som Südtribune låter. Adrenalin, vansinne, upp med backlinjen, kontring på kontring, våg efter våg efter våg tills någon tappade boll på fel ställe eller helt enkelt ramlade av vagnen.

Ni minns kanske vad Johan Cruijff sa till en ung Pep Guardiola när han lyfte upp honom i Barcelonas a-trupp?

– Spelar du med ett tillslag är det mycket bra. Spelar du med två tillslag är det bra. Men om du använder tre… är det värdelöst.

I den här matchen var varenda spelare som använde mer än ett halvt tillslag förlorad.

Pep satte ett uppspel rakt i gapet på Kehl, och Lewandowski sprang in 1–0. Piszczek kom för högt upp, och Cristiano Ronaldo lyfte in 1–1 från ytan han lämnat. Iker Casillas boxade ut en boll i straffområdet, och Schmelzer tryckte in 2–1.

Det var en match som var omöjlig att inte älska, och det är möjligt att den pekade på ett problem som José Mourinho har. När tempot är så högt, försvarsspelet så oerhört aggressivt, kostar det mer än vanligt att ha fripassagerare.

Ett steg ifrån slutspelet

Nittionio gånger av hundra tjänar Real Madrid på att låta Ronaldo vila sig i form tills när han får bollen. Det här var den hundrade matchen, när de förlorade på att Ronaldo fuskade i defensiven och när det blev kostsamt att de tvingades sätta in kreatören Modric för arbetaren Khedira.

Dortmund har haft en tung säsongsstart, de har inte riktigt orkat hänga med på alla fronter.

Men ikväll hoppade Südtribune, ikväll orkade de springa precis hur mycket som helst, och ikväll var de snabbare, starkare och snyggare än självaste Real Madrid.

Nu är de bara ett steg ifrån slutspelet, och det finns inget lag och ingen tränare jag unnar det mer än Borussia Dortmund och Jürgen Klopp.

■ ■ ■

Om kvällens vinnare kom från Westfalen så kom kvällens förlorare från Italien.

Roberto Mancini och Max Allegri var anställda fotbollstränare idag, men det är inte säkert att de är det imorgon.

Manchester Citys krasch i Amsterdam är svårgripbar, på gränsen till obegriplig för alla som vet var City och Ajax befinner sig just nu. Mancini har fått resurserna, han har fått tiden och han har till och med fått lyxen att misslyckas ett år i Champions League. I höst har han räddats av en slutsekundsstraff mot Dortmund, men föll mot ett juniorlag i Amsterdam, och det är ett av säsongens i särklass största misslyckanden. Mancini fick ett mirakel i Premier League-spurten i våras, han kommer att behöva ett till nu.

Och om han inte får det så lär det snart finnas ett ledigt jobb i Milano.

Om Manchester Citys fall är ett bevis på hur svårt det är att bygga ett storlag så är Milans fall ett bevis på hur lätt det kan vara att rasera ett.

Det är inte Allegris fel, men efter en ny förlust i Málaga kommer pressen mot honom att gå in i nästa fas.

Milans trupp har spärrats in ute på Milanello sedan i måndags, de kommer att ligga kvar där fram till helgen. Ropen från supportrarna kommer att höras hela vägen dit in.

■ ■ ■

Allegri sitter löst, Mancini sitter löst. Jag skulle inte satsa några stora pengar på att de sitter där de sitter om en månad eller två.

Men om jag skulle slå vad så vet jag ju vem jag skulle utmana. Han heter Kevin Grosskreutz, och har just spelat en fantastisk fotbollsmatch för klubben och fansen han älskar mer än någonting annat.

Grosskreutz är född och uppvuxen på Südtribune, han var BvB-supporter innan han blev BvB-spelare och han kommer att vara BvB-supporter när han slutat vara BvB-spelare.

Han slår alltså, som en följd av det här, vad som en supporter.

Efter Dortmunds taskiga ligastart pressades Grosskreutz av en polare, och tog i hand:

Om Dortmund vinner en titel i år lovar han han att gå hela vägen från träningsanläggningen till stadion. Tolv kilometer. Fegt? Jo, men han lovade också att stanna på varje enskild bar på vägen och dricka minst en öl.

Ikväll sprang Dortmund rakt över Real Madrid på hemmaplan.

Och mellan BvB:s träningsplan och Westfalenstadion finns, om ni undrar, exakt 27 barer.

ARTIKELN HANDLAR OM