Kravet: Fler avslut

Bank: Målskillnaden oerhört viktig – det är hög tid att komma till skott

”Följ mig, Ola” Zlatan Ibrahimovic ska visa landslaget vägen mot VM – genom många avslut. En titt på statistiken visar att Sverige ligger långt efter Tyskland och Österrike i avslut per match.
FOTBOLL

En sådan här kväll igen, då det pratas om att ordna många mål för att avsluta bra.

Tack. Gärna.

Men låt oss börja med många bra ­avslut för att ordna mål.

Flaggorna vajar i luften, en regnbåge sträcker sig över halva Stockholm, det drar lite småkallt i luften men inte värre än att det går att stå i tunn tröja på Friends Arena och se på match.

Vi är inte i Wien längre, det är inte Österrike längre och det är framför allt inte Torshamn en blåsig, rälig oktoberkväll längre.

– Vi är på hemmaplan, har bättre väder och en bättre plan, sa Zlatan Ibrahimovic i går.

Tiden som gått sedan fredagsförlusten har ägnats åt att sortera vad som är relevant för matchen mot Färöarna, vad som är relevant för fortsättningen, och vad som inte är relevant över huvud taget.

I Wien såg vi tre olika svenska landslag. Vi såg det som inledde alldeles perfekt, med tålamod och intelligens och kvalité. Vi såg det som rasade ihop på grund av ett par individuella misstag. Och vi såg ett som halvt om halvt hittade tillbaka i en slutforcering.

I kväll ska Sverige möta Färöarna, på hemmaplan.

Vad är relevant för den matchen? För att möta ett lag som förlorat 22 raka tävlingsmatcher på bortaplan, med den totala målskillnaden 9–75?

Tja, misstagen kostar ju mindre mot Silkeborgs-Holst än mot Stuttgarts-Harnik, marginalerna är större mot Färöarna än mot Österrike, men i stort sett är det ju samma fotbollsjobb som ska göras i dag som i fredags.

Får aldrig bli bekväm

Koncentration, hårt arbete, spring för varandra, undvik misstag, ta chanserna när de kommer.

I dag är första dagen i resten av våra kval, och det jag mest av allt vill se är ett landslag som fortsätter vara så smart och strukturerat i stort, som de faktiskt var mot Österrike.

I kväll betyder det mest att aldrig bli bekväm med att bara ha bollen, utan att tvinga sig själv att göra något med den. Att driva upp tempot, fortsätta springa, tvinga ett underlägset lag att räkna svenska spelare om och om igen tills de räknar fel och en av dem står med bollen i straffområdet.

För att vinna med 6–0 måste Sverige helt enkelt arbeta som om det står 0–0.

I Torshamn tilläts Färöarna trycka upp sin backlinje utan att riskera något, eftersom ingen löpte bakom den, vare sig i djup eller diagonalt. Jonas Olsson miss­bedömde en försvarsnick, Rógvi Baldvinsson skickade in 1–0 och det blev en besvärlig kväll.

Sverige kommer inte att göra om samma misstag den här gången, jag kan verkligen inte föreställa mig det. Zlatan Ibrahimovic har fått en bättre och tydligare roll de senaste månaderna, och Alexander Kacaniklic tillför saker när det gäller diagonal- och djupspelet. Möjligen får även Anders Svensson spela från start, och det vet ni att jag tycker om i den här sortens matcher.

Och om de bitarna fungerar?

Då kan vi börja prata om målskyttet.

Målskillnaden kan bli oerhört viktig i höst, så i går frågade jag både Zlatan och kapten Hamrén om det här med effektivitet.

Ibrahimovic förklarade att han får färre chanser i landslaget än i Paris (där snittar han ett mål på vart femte avslut), Hamrén sa att Sverige inte varit effektiva nog det sista.

Jag håller inte med om det.

Sveriges problem har inte varit att man gjort för få mål på sina skott – problemet i det här kvalet är att man kommit fram till för få avslut över huvud taget.

Österrike och Tyskland har avslutat nästan dubbelt så många anfall som Sverige i det här kvalet, fem fler försök per match. Sverige och Irland ligger på samma nivå, en bit efter.

Det är inte hela sanningen, men det är en bit. Matchen mot Österrike var på många sätt ett steg framåt för Sveriges lagspel, men ett lag som bara får till sex avslut på en hel match kommer alltid att få det svårt att vinna.

Vi kan kräva 15–20 avslut

Ett svenskt lag som fungerar kommer att komma fram till femton-tjugo avslut mot Färöarna i kväll.

Det är vad man kan kräva av laget. Resten – om det blir 3–0, 4–0 eller 7–0 – handlar om spelare som träffar eller missar.

Och, just det. När jag frågade Erik Hamrén om effektiviteten svarade han på fler saker. Hans svar på frågan ”Har ni varit effektiva nog?” var exakt fem minuter långt.

Vad han sa?

Han pratade om att höja lägstanivån, både kollektivt och individuellt, att han sett framsteg men att de fallit igenom för ofta. Men vad han mest gjorde var att gå igenom sin ideologi en vända till.

– En del tycker att vi inte är tillräckligt bra, att vi måste spela därefter. Då får man tycka det. Men den fotboll jag vill spela med, som jag vill jobba med, då vill jag att vi ska vara bra, sa Hamrén och fortsatte:

– Jag har haft en dröm om medaljer, då måste vi börja någon gång, någonstans.

Jag gillar Erik Hamréns värld. Det verkar roligare att leva där; färgrikare, mer romantiskt.

Men innan jag hittar dit vill jag se hans lag göra bra matcher som varar längre än en halvtimma åt gången.

Börja i kväll, så kan vi drömma en sommar till.

ARTIKELN HANDLAR OM